Rannsakan.

Att rannsaka sig själv är en förmodligen en ständigt pågående process. Jag tänker att det handlar om en omvärld som hela tiden förändras. Kanske för att omvärlden förändras: det blir vinter, sommar, snö, man blir skadad, träffar den stora kärleken. Eller kanske för att man själv förändras: man når ett mål, läser en bok och får en insikt. Hur som helst: balansen mellan en själv och omvärlden rubbas.

För ett par månader sedan nådde jag ett mål jag arbetet mycket medvetet mot i fem år. Eller ja, mer. Strax efter ändrades förutsättningarna igen med ny hemort. Nytt jobb.

Dags att rannsaka sig själv: Vad betyder det här för mig? Vart vill jag? Varför? Hur mycket? Vad är det egentligen som betyder någonting?

Och varför kan jag inte bara sluta fundera så mycket på det? Varför kan jag inte bara njuta av att vara cykelpendlare (för det njuter jag av att vara)? Eller av att bara klättra (det njuter jag också av). Njuta för stunden ett tag. Och inte börja tänka förbättringspotential så fort jag hoppat av cykeln eller kommit ner från klippan. Ärligt talat, rätt trött på att vara ett ständigt förbättringsprojekt.