Rosa Kanoten har vårkänslor. När tussilagona börjar krypa fram i dikeskantena och rattmuffen plockas av. Då stavas ändå det säkraste vårtecknet: s o m m a r t i g h t s!
tisdag 31 mars 2009
Rattmuff av!
Rosa Kanoten har vårkänslor. När tussilagona börjar krypa fram i dikeskantena och rattmuffen plockas av. Då stavas ändå det säkraste vårtecknet: s o m m a r t i g h t s!
måndag 30 mars 2009
Knäppisar
Det strömmar in kommentarer och mail om knäppisar. Låt mig förklara.
Jag tror att "knäpphet" är sunt. Det handlar om att brinna. Om att göra det som man blir lycklig av. Utan att bry sig om omvärldens stilregler. Knäpphet är charmigt.
Oavsett om det innebär att göra 24-timmars-träningen med ett halvkilo köttbullar i ryggsäcken, att fylla lägenheten med frigolit-damm efter modellflygplanstillverkning, att åka långfärdsskridskor i 24 timmar på en travbana, att tillbringa varma sommardagar i en bastutempererad inomhushall, att springa långpass när tv varnar för att gå ut, eller torka klippor med handdukar.
Ärligt talat. Jag tror att lite mer knäpphet skulle göra världen ännu gladare!
Jag tror att "knäpphet" är sunt. Det handlar om att brinna. Om att göra det som man blir lycklig av. Utan att bry sig om omvärldens stilregler. Knäpphet är charmigt.
Oavsett om det innebär att göra 24-timmars-träningen med ett halvkilo köttbullar i ryggsäcken, att fylla lägenheten med frigolit-damm efter modellflygplanstillverkning, att åka långfärdsskridskor i 24 timmar på en travbana, att tillbringa varma sommardagar i en bastutempererad inomhushall, att springa långpass när tv varnar för att gå ut, eller torka klippor med handdukar.
Ärligt talat. Jag tror att lite mer knäpphet skulle göra världen ännu gladare!
söndag 29 mars 2009
knäppt?
Lite knäppt kanske. Helgens träning.
Lördag. Två underbara timmar löpning i skogarna runt Linköping.
Söndag. Fyra fantastiska timmar cykling med Cyklisten på småvägar (att cykla med Cyklisten innebär att ligga bredvid, men tre decimeter bakom och hela tiden kämpa för att komma ikapp). Och 75 minuter spinningpass på Feelgood som efterrätt.
På väg ner till Feelgood. Kraften är slut. Sömnig och trött. Tänker "det här går aldrig". Ner i omklädningsrummet. Byta om. "Det här går aldrig". In i källerlokalen och upp på ledarcykeln. "Det är klart att det går!"
Frågar mig själv var energin kommer ifrån. Jag menar: hur kul låter det med en nedsläckt källarlokal med fototapeter föreställande berg på väggarna?
Passet blir minst lika tufft som vanligt. Jag blir minst lika glad och uppåt som vanligt. Och visst är humöret ändå lite bättre när det fortfarande är ljust ute när jag kommer ut (Sommartid!).
För övrigt 1) Linköpings VC (inklusive Support(er)) förlorade tredje och avgörande semifinalen i elitserien i Volleyboll. Jag sörjer. Men en liten tröst är att jag i och med den avlsutade volleybollsäsongen får en till cykelkompis.
För övrigt 2) Spanjoren berättar glatt att han ägnat halva dagen åt att torka en klippa med handduk och brännare för att göra den torr nog att klättra på. Han verkar vara lika glad som jag. Och, kan man tänka, kanske nästan lika knäpp...
Lördag. Två underbara timmar löpning i skogarna runt Linköping.
Söndag. Fyra fantastiska timmar cykling med Cyklisten på småvägar (att cykla med Cyklisten innebär att ligga bredvid, men tre decimeter bakom och hela tiden kämpa för att komma ikapp). Och 75 minuter spinningpass på Feelgood som efterrätt.
På väg ner till Feelgood. Kraften är slut. Sömnig och trött. Tänker "det här går aldrig". Ner i omklädningsrummet. Byta om. "Det här går aldrig". In i källerlokalen och upp på ledarcykeln. "Det är klart att det går!"
Frågar mig själv var energin kommer ifrån. Jag menar: hur kul låter det med en nedsläckt källarlokal med fototapeter föreställande berg på väggarna?
Passet blir minst lika tufft som vanligt. Jag blir minst lika glad och uppåt som vanligt. Och visst är humöret ändå lite bättre när det fortfarande är ljust ute när jag kommer ut (Sommartid!).
För övrigt 1) Linköpings VC (inklusive Support(er)) förlorade tredje och avgörande semifinalen i elitserien i Volleyboll. Jag sörjer. Men en liten tröst är att jag i och med den avlsutade volleybollsäsongen får en till cykelkompis.
För övrigt 2) Spanjoren berättar glatt att han ägnat halva dagen åt att torka en klippa med handduk och brännare för att göra den torr nog att klättra på. Han verkar vara lika glad som jag. Och, kan man tänka, kanske nästan lika knäpp...
Den här sommartiden.
Två gånger om året ställer vi som bekant om klockan en timme. Vi pratar om det, vi längtar till det (vintertiden ger en skön extra timmes sovmorgon, sommartiden ger ljusa härliga kvällar), vi påminner varandra, vi pratar om exakt när själva omställningen sker, vi har miljoner regler för åt vilket håll klockan ska ändras (min favorit är vintertid: grillen tillbaka - klockan tillbaka, sommartid: grillen fram - klockan fram).
Och vi glömmer det. Som i ett bakfylle-töcken genomlider vi dagen efter Tidsomställningen. Ständigt osäkra på om avtalde tider gäller "gamla eller nya tiden".
Jag är positiv till sommartid - älskade ljusa kvällar! Men när till och med Cyklisten, en av de ordningssammaste personerna jag känner, hade misstagit sig kände jag mig en smula nerslagen.
Hur som helst, en halvtimme försenade kom vi i alla fall ut på vår cykelrunda. Fyra härliga timmar på Östgötaslätten. Nu, hemma igen, laddar jag för kvällens cykel-pass på Feelgood. Tur att det är så kul att köra söndagspasset. För mina ben och min rumpa påminner mig om förmiddagens aktiviteter...
Och vi glömmer det. Som i ett bakfylle-töcken genomlider vi dagen efter Tidsomställningen. Ständigt osäkra på om avtalde tider gäller "gamla eller nya tiden".
Jag är positiv till sommartid - älskade ljusa kvällar! Men när till och med Cyklisten, en av de ordningssammaste personerna jag känner, hade misstagit sig kände jag mig en smula nerslagen.
Hur som helst, en halvtimme försenade kom vi i alla fall ut på vår cykelrunda. Fyra härliga timmar på Östgötaslätten. Nu, hemma igen, laddar jag för kvällens cykel-pass på Feelgood. Tur att det är så kul att köra söndagspasset. För mina ben och min rumpa påminner mig om förmiddagens aktiviteter...
lördag 28 mars 2009
Blåsigt
Här är två filmer från morgonen dagen efter vi klev upp på Storsylen. Det blåste riktigt duktigt. Ljudnivån i tältet var ungefär som jag kan tänka mig att det låter när man blir överkörd av ett godståg - bullrigt. Det är min resekamrat Klättraren som har gjort filmerna.
Inne i tältet...
Och utanför...
... men det var värt det! Längtar efter fler berg! Och planerar teknikträning i Romme Alpin nästa helg.
Inne i tältet...
Och utanför...
... men det var värt det! Längtar efter fler berg! Och planerar teknikträning i Romme Alpin nästa helg.
torsdag 26 mars 2009
Springer igen!
Träningsrutinerna börjar så smått komma tillbaka. Idag hann jag med att smygöva lite på nya core-programmet (äntligen!! Jag är så less på det gamla. Och har aldrig lärt mig gilla musiken. Nu ska här bli andra bullar!)
Men dagens höjdpunkt var ändå backintervallerna i lång, flack backe. Så skönt att springa på riktigt igen. Även om kroppen kändes ovan vid lite hårdare löpning. I varje intervall stelnade hela kroppen i mjölksyra: armar, ben, mage. Jag kan inte ha varit någon vacker syn när jag stapplade upp de sista meterna i backen.
Men. Det var ju så skönt att springa! Jag ser fram emot alla kommande löppass.
Men dagens höjdpunkt var ändå backintervallerna i lång, flack backe. Så skönt att springa på riktigt igen. Även om kroppen kändes ovan vid lite hårdare löpning. I varje intervall stelnade hela kroppen i mjölksyra: armar, ben, mage. Jag kan inte ha varit någon vacker syn när jag stapplade upp de sista meterna i backen.
Men. Det var ju så skönt att springa! Jag ser fram emot alla kommande löppass.
Service och faciliteter
Jag ska på en konferensresa till Italien i sommar, och letar efter hotell. Som vanligt är det faciliteterna på hotellet som får avgöra bokningen: Gym och/eller swimmingpool är helt avgörande (och förvånansvärt få hotell har bra träningsmöjligheter).
Surfar runt bland de föreslagna hotellen på konferensens hemsida och jämför. På "Bari Hotel Boston" kan man hitta följande beskrivning:
"General.
Bar, 24-Hour Front Desk, Newspapers, Rooms/Facilities for Disabled Guests, Family Rooms, Elevator, Express Check-In/Check-Out, Safety Deposit Box, Heating, Luggage Storage, Gay Friendly, Airconditioning" (min kursivering).
Japp. Det är sant. Bland säkerhetsboxar och lufktonditionering får vi även veta att hotellet är "bög-vänligt". En stilla undran om hur jämställd världen är egentligen...
Surfar runt bland de föreslagna hotellen på konferensens hemsida och jämför. På "Bari Hotel Boston" kan man hitta följande beskrivning:
"General.
Bar, 24-Hour Front Desk, Newspapers, Rooms/Facilities for Disabled Guests, Family Rooms, Elevator, Express Check-In/Check-Out, Safety Deposit Box, Heating, Luggage Storage, Gay Friendly, Airconditioning" (min kursivering).
Japp. Det är sant. Bland säkerhetsboxar och lufktonditionering får vi även veta att hotellet är "bög-vänligt". En stilla undran om hur jämställd världen är egentligen...
onsdag 25 mars 2009
Listat
För en vecka sedan var min morgon som på bilden. Nu vaknar jag en lika strålande morgon. Packar väskan med klätterskor och löpardojjor (nä, jag kan inte motstå lunchlöpningen när vädret är som idag!).Börjar långsamt acklimatisera mig. Och märker att den gågna veckan i tältet har påverkat mig. Jag tar det i punktform:
* Allt är mycket roligare! Gårdagens spinningpass. Jobbet. Fotograferingen. Träningen. Det finns mer drivkraft.
* Samtidigt har livet lugnat ner sig. En sak i taget, var sak har sin tid och får ta sin tid. Jag hinner.
* Jag behöver inte ha full koll på allt som händer i världen. I vanliga fall en ganska nitisk nyhetsläsare. Nu kom jag på igår eftermiddag att jag inte läst eller hört nyheter på en och en halv vecka. Läste för sakens skull på dn.se. Men blev inte ett dugg gladare av det.
* Äventyrslusten. Planerna, drömmarna och önskningarna som är starka i huvudet och hjärtat. Jag ska. Planera. Utföra. Utmana :)
För framtiden lovar jag.
* Till alla som frågat: det kommer fler foton inom kort.
* Det kommer funderingar kring prylarna, maten och kroppen.
* Det kommer funderingar kring nya äventyr (de processas just nu i mitt huvud)
Save the best for last.
Ett enormt tack till Spanjoren för uppdateringarna från Base Camp. Tacken för uppdateringarna har strömmat in till mig. Svenska folket älskar dig! Har vi tur kanske vi får höra mer av Spanjoren i framtiden?
måndag 23 mars 2009
The true story
Såhär var det.
Lördag 14/3:
Avgång från Storulvån runt elva. Strålande sol. Går med pulka. Byxbenen uppkavlade och fyra vita vader bländar i solen. 6 km senare: vi kan inte inte hålla oss. Laptentjahke (1245 m) tornar upp sig bakom björkarna. På med telisarna, och upp. Lite hård och skarig snö med mjuka fläckar gör det svåråkt. Men vad gör det när fjällen visar sin allra mest insmickrande sida? Helags, Sylarna, Gåsen, Bunnerstötarna ligger och vräker ut sig framför oss.
Nere vid pulkorna lagom tills solen går ner. Jag inser vad jag gett mig in på: jag ska verkligen leva i en frys i en vecka. Blir lite orolig för mörkret som kommer så snabbt - tills jag kommer ihåg att jag har solglasögonen på mig.
Tältar några km bort, men slagläge på Västra Bunnerstöten. En stjärnklar, kall kväll. Det här är kosmiskt!
Söndag 15/3:
Toppturer på Västra Bunnerstöten (1545 m). Sol och fantastiska vyer. I slutet på andra åket faller jag lite olyckligt på en isfläck. Existensiell kris I. Telemarkssvängarna sitter inte där de ska. Jag känner mig liten i en stor, stor värld. Gråter någon minut. Sedan får jag kantarellsoppa och är krisen över.
Måndag 16/3:
Mår lite illa när jag vaknar. Men jag börjar aklimatisera mig. Paniken för att frysa har lagt sig. Jag har börjat lära mig att man blir varm igen. Förr eller senare.
Går någon dryg mil söder ut med pulka. En lätt dag. Men vi gör veckans kanske största misstag. Vi fyller lunchtermosen med tomat- och paprika-soppa. Just den soppan visar vara god, men ha en mycket påträngande doft.
Tältar i en grop. En riktigt kosmisk kväll. Känns som lugnet före stormen...
Tisdag 17/3:
... och det var det. Laddar för topptur på Gåsen (1426 m). Vi kommer ungefär 20 höjdmeter innan vi inser att det här var fel sak att göra. Det blåser kraftigt och ökande. Sikten är ungefär noll meter. Allt är vitt ("Ärtsoppa" på alpinistspråk).
Tillbaka till tältet, ner med det i pulkan. Och börja turen mot Helags. Vinden sliter i pulkan. Går 18 km med medelvind på runt 17 m/s i sidan. När Klättraren tycker det är dags att reka tältplats ser man knappt nästa "pinne" längs leden. Då tycker inte jag att det är dags att sätta upp tältet. Istället går vi till Helags fjällstation.
Tvårätters middag och rövarhistorier från en hundspannsförare känns helt ok när det är sådant väder ute att det behövs googles och snölås bara för att gå på dass.
Onsdag 18/3:
Helagstoppen lockar. Men det är ärtsoppa ute. Och väderrapporterna lovar soligare i morgon. Beslut: på med pulkan och gå mot Sylarna. Existensiell Kris II. Mitt ute på kalfjället. Jag känner mig som en svikare som inte ville sätta upp tältet i gårdagens kuling. Jag vet ju att vi hade klarat det. Bra. Men då, igår kväll tog det emot för mycket i hjärnan. Tio minuter ägnar vi åt Existensiell Kris II. Med tårarna sprutande skidar jag över fjället och tycker att livet är underbart.
Vinden tilltar på eftermiddagen, och det är rätt blåsigt när vi sätter upp tältet med slagläge på Storsylen.
Torsdag 19/3:
Siktar på Storsyle (1762), trots rätt blåsigt väder. Och det var rätt beslut. Vi kommer upp efter klättrande på skidor och genom att gå längs kammen. På en del ställen hade det inte varit fel med en och annan isyxa. Kosmiskt på toppen!
Kosmiskt åk ner! Scenic lunchplats i solen.
Och tre åk till. Sedan är det två trötta hjältar som kravlar in i tältet. Vinden har tilltagit, och är åter igen uppe i kulingstyrka.
Det är svårt att sova i när tältduken dånar och tryckvågorna från fladdret fortplantar sig genom sovsäcken. Men vilken dag det har varit!
Smider redan planer om nästa år: då ska vi göra hela traversen längs kammarna i Sylmassivet. Starta med Tempelpinacklerna, sedan Storsylen och Lillsylen. Men tills dess behöver jag öva på att använda isyxa och stegjärn.
Fredag 20/3:
Riva tältet i kuling. Släpa pulkan uppför i motvind. Tre kilometer till Sylarnas fjällstation tar närmare en timme. Jag låtsas att jag är Amundsen på väg till Sydpolen.
Det lättar framåt eftermiddagen, och vi hittar fin tältplats i en ravin vid Stor-Ulvån.
Lördag 21/3:
Ärtsoppa. Flatljus. Dimma. Vind. Allt är vitt. Precis allt. På med telisarna och trotsa vädret. Går fem km långsamt uppför. Framme vid Storsnasens (1463 m) fot. Upp. Det blåser apa på toppen. Snön är som ett jättelikt blomkålsfält. Åket ner hade man lika gärna kunnat blunda. Men det blir ändå några sköna svängar i mjuk och härlig snö. Som att flyga! Viktlös!
Tar Tväråklumpen och Getryggen på vägen tillbaka.
Söndag 22/3:
Ärtsoppa idag med. Sista dagen ägnas åt buskörning i björkskogen. Dagen börjar med att min bindning snurrar upp sig av sig själv. Gå hundra meter - skruva bindning - gå hundra meter - skruva bindning. Jag tappar sugen. Jonas trollar fram silvertejpen. Stämningen skenar. Vilken dag det blir! Tre underbara åk i lössnön i lagom gles björkskog!
Veckan avslutas med dusch och öl på Storulvåns fjällstation. Sällan har en öl smakat så gott. Sällan har mitt humör varit så på topp.
Ordlista.
Ärtsoppa - snö, dimma, dis. Allt är vitt.
Cabba upp/ner - ta av/på kläder. Öppna blixtlås och ventilationshål.
Scenic - exempel: scenic lunchplats med utsikt över Storsylen. Inte så scenic med telefonledningen mellan Sylarna och Storulvån.
Kosmiskt - för de riktigt stora ögonblicken.
Lördag 14/3:
Avgång från Storulvån runt elva. Strålande sol. Går med pulka. Byxbenen uppkavlade och fyra vita vader bländar i solen. 6 km senare: vi kan inte inte hålla oss. Laptentjahke (1245 m) tornar upp sig bakom björkarna. På med telisarna, och upp. Lite hård och skarig snö med mjuka fläckar gör det svåråkt. Men vad gör det när fjällen visar sin allra mest insmickrande sida? Helags, Sylarna, Gåsen, Bunnerstötarna ligger och vräker ut sig framför oss.
Nere vid pulkorna lagom tills solen går ner. Jag inser vad jag gett mig in på: jag ska verkligen leva i en frys i en vecka. Blir lite orolig för mörkret som kommer så snabbt - tills jag kommer ihåg att jag har solglasögonen på mig.
Tältar några km bort, men slagläge på Västra Bunnerstöten. En stjärnklar, kall kväll. Det här är kosmiskt!
Söndag 15/3:
Toppturer på Västra Bunnerstöten (1545 m). Sol och fantastiska vyer. I slutet på andra åket faller jag lite olyckligt på en isfläck. Existensiell kris I. Telemarkssvängarna sitter inte där de ska. Jag känner mig liten i en stor, stor värld. Gråter någon minut. Sedan får jag kantarellsoppa och är krisen över.
Måndag 16/3:
Mår lite illa när jag vaknar. Men jag börjar aklimatisera mig. Paniken för att frysa har lagt sig. Jag har börjat lära mig att man blir varm igen. Förr eller senare.
Går någon dryg mil söder ut med pulka. En lätt dag. Men vi gör veckans kanske största misstag. Vi fyller lunchtermosen med tomat- och paprika-soppa. Just den soppan visar vara god, men ha en mycket påträngande doft.
Tältar i en grop. En riktigt kosmisk kväll. Känns som lugnet före stormen...
Tisdag 17/3:
... och det var det. Laddar för topptur på Gåsen (1426 m). Vi kommer ungefär 20 höjdmeter innan vi inser att det här var fel sak att göra. Det blåser kraftigt och ökande. Sikten är ungefär noll meter. Allt är vitt ("Ärtsoppa" på alpinistspråk).
Tillbaka till tältet, ner med det i pulkan. Och börja turen mot Helags. Vinden sliter i pulkan. Går 18 km med medelvind på runt 17 m/s i sidan. När Klättraren tycker det är dags att reka tältplats ser man knappt nästa "pinne" längs leden. Då tycker inte jag att det är dags att sätta upp tältet. Istället går vi till Helags fjällstation.
Tvårätters middag och rövarhistorier från en hundspannsförare känns helt ok när det är sådant väder ute att det behövs googles och snölås bara för att gå på dass.
Onsdag 18/3:
Helagstoppen lockar. Men det är ärtsoppa ute. Och väderrapporterna lovar soligare i morgon. Beslut: på med pulkan och gå mot Sylarna. Existensiell Kris II. Mitt ute på kalfjället. Jag känner mig som en svikare som inte ville sätta upp tältet i gårdagens kuling. Jag vet ju att vi hade klarat det. Bra. Men då, igår kväll tog det emot för mycket i hjärnan. Tio minuter ägnar vi åt Existensiell Kris II. Med tårarna sprutande skidar jag över fjället och tycker att livet är underbart.
Vinden tilltar på eftermiddagen, och det är rätt blåsigt när vi sätter upp tältet med slagläge på Storsylen.
Torsdag 19/3:
Siktar på Storsyle (1762), trots rätt blåsigt väder. Och det var rätt beslut. Vi kommer upp efter klättrande på skidor och genom att gå längs kammen. På en del ställen hade det inte varit fel med en och annan isyxa. Kosmiskt på toppen!
Kosmiskt åk ner! Scenic lunchplats i solen.
Och tre åk till. Sedan är det två trötta hjältar som kravlar in i tältet. Vinden har tilltagit, och är åter igen uppe i kulingstyrka.
Det är svårt att sova i när tältduken dånar och tryckvågorna från fladdret fortplantar sig genom sovsäcken. Men vilken dag det har varit!
Smider redan planer om nästa år: då ska vi göra hela traversen längs kammarna i Sylmassivet. Starta med Tempelpinacklerna, sedan Storsylen och Lillsylen. Men tills dess behöver jag öva på att använda isyxa och stegjärn.
Fredag 20/3:
Riva tältet i kuling. Släpa pulkan uppför i motvind. Tre kilometer till Sylarnas fjällstation tar närmare en timme. Jag låtsas att jag är Amundsen på väg till Sydpolen.
Det lättar framåt eftermiddagen, och vi hittar fin tältplats i en ravin vid Stor-Ulvån.
Lördag 21/3:
Ärtsoppa. Flatljus. Dimma. Vind. Allt är vitt. Precis allt. På med telisarna och trotsa vädret. Går fem km långsamt uppför. Framme vid Storsnasens (1463 m) fot. Upp. Det blåser apa på toppen. Snön är som ett jättelikt blomkålsfält. Åket ner hade man lika gärna kunnat blunda. Men det blir ändå några sköna svängar i mjuk och härlig snö. Som att flyga! Viktlös!
Tar Tväråklumpen och Getryggen på vägen tillbaka.
Söndag 22/3:
Ärtsoppa idag med. Sista dagen ägnas åt buskörning i björkskogen. Dagen börjar med att min bindning snurrar upp sig av sig själv. Gå hundra meter - skruva bindning - gå hundra meter - skruva bindning. Jag tappar sugen. Jonas trollar fram silvertejpen. Stämningen skenar. Vilken dag det blir! Tre underbara åk i lössnön i lagom gles björkskog!
Veckan avslutas med dusch och öl på Storulvåns fjällstation. Sällan har en öl smakat så gott. Sällan har mitt humör varit så på topp.
Ordlista.
Ärtsoppa - snö, dimma, dis. Allt är vitt.
Cabba upp/ner - ta av/på kläder. Öppna blixtlås och ventilationshål.
Scenic - exempel: scenic lunchplats med utsikt över Storsylen. Inte så scenic med telefonledningen mellan Sylarna och Storulvån.
Kosmiskt - för de riktigt stora ögonblicken.
Kroppen minns
Jag sitter vid skrivboret på kontoret och känner alldeles tydligt telemarkspjäxorna runt vristerna.
Jag dricker vatten och känner resterna av morgonens välling.
Jag kisar med ögonen och ser vida, vita fjäll.
Kroppen minns!
Jag dricker vatten och känner resterna av morgonens välling.
Jag kisar med ögonen och ser vida, vita fjäll.
Kroppen minns!
7 tältnätter, 5 toppar, 2 kulingar och en massa skidåkning
Tillbaka. Landade med tåget på Centralen klockan fem i morse.
Fjällen fortfarande på näthinnorna. Försöker sudda bort för att se vardagen (behöver ju snart åka till jobbet). Vill inte sudda bort bilderna, vill tillbaka!
Saklig sammanfattning: Jag och Klättraren (aka Jonas) startade från Storulvåns fjällstation lördagen den 14:e mars kl 11:03. Det har blivit en blandning av turåkning över blåsiga fjäll med en fullpackad pulka efter sig och underbara dagar med toppturer och telemarksåkning (vi valde att gå på tur och flytta oss mellan fjäll de dagar då det var skitväder för att kunna njuta av toppturer i skapligt väder).
Vädret har varit blandat, allt mellan noll och snöslask till minus femton och styv kuling.
Känslomässig sammanfattning: Älskade snö! Fjäll! Skidåkning! Välling på stormkök. Is i ryggsäckspännena. Is på tältduken. Is i skorna. Frystorkat. Snön som blästrar kinderna. Vinden i ansiktet. Svetten längs ryggen. Stelfrusna händer. Toppar! Skidåkning! Ta mig tillbaka!
Utförligare rapporter kommer, jag lovar. Men även alpinist behöver tjäna sin brödföda, och jag ska till lastbilsfabriken och göra lite nytta i den här delen av världen där man sitter vid bord och äter, och dricker kaffe och äter ostmackor. Håll till godo!
På väg upp på Storsylen.
Livet!
Min bästa vän: pulkan.
söndag 22 mars 2009
Expeditionsrapport 4
I väntan på en fyllig intervju kommer här en kort rapport.
Fjällhjältarna är nu nästan i mål. I detta nu är de ute på den sista toppturen i Storulvån. Senaste tiden har varit blöt och snöig. Nu längtar de efter kaffe och ett slutförvar för underställen.
Klart slut från base camp
Fjällhjältarna är nu nästan i mål. I detta nu är de ute på den sista toppturen i Storulvån. Senaste tiden har varit blöt och snöig. Nu längtar de efter kaffe och ett slutförvar för underställen.
Klart slut från base camp
torsdag 19 mars 2009
Hyllning till månaden mars
Mars är en märklig månad.
I söndags tog jag fram klätterrepet för första gången denna säsongen och åkte till Östergötlands och kanske till och med Sveriges bästa sportklätterklippa - Solvik.
I morse gick jag upp i svinottan och fick uppleva soluppgång och fin skridskois på Roxen.
Vågar man hoppas på isklättring och kajakpaddling till helgen?
Solvik i söndags.
Roxen i morse.
I söndags tog jag fram klätterrepet för första gången denna säsongen och åkte till Östergötlands och kanske till och med Sveriges bästa sportklätterklippa - Solvik.
I morse gick jag upp i svinottan och fick uppleva soluppgång och fin skridskois på Roxen.
Vågar man hoppas på isklättring och kajakpaddling till helgen?
Solvik i söndags.
Roxen i morse.Dagens läsarfråga
Karin frågar: Hur väl fungerar de hemmagjorda energikakorna?
Anna svarar: Light is right! (Alpinistspråk för att jag glömde dem hemma i frysen.)
Anna svarar: Light is right! (Alpinistspråk för att jag glömde dem hemma i frysen.)
Expeditionsrapport 3
Det sprakar till med jämna mellanrum på expeditionsradion och det är övervägande vädersnack som hörs. I går var det åter igen en blåsig dag med dimma, så våra bergsbestigare tog sitt pick och pack och skidade till Sylarna.
Och så idag kom glädjebeskedet, det vi alla har väntat på att få höra. Vädret tillät ett toppförsök på Stor-Sylen. De vid det här laget acklimatiserade alpinisterna hade inga som helst problem med att toppa ur i solsken och glida ner för berget i stora kontrollerade telemarkssvängar.
Nu kuling.
Over and out från basecamp
Och så idag kom glädjebeskedet, det vi alla har väntat på att få höra. Vädret tillät ett toppförsök på Stor-Sylen. De vid det här laget acklimatiserade alpinisterna hade inga som helst problem med att toppa ur i solsken och glida ner för berget i stora kontrollerade telemarkssvängar.
Nu kuling.
Over and out från basecamp
tisdag 17 mars 2009
Svar på läsarfråga
Det formligen strömmar in läsarfrågor för tillfället på bloggen. Jag drar en fråga på måfå ur frågeskörden. Det är Anonym som undrar om det inte är otympligt att ha basecamp så långt ifrån fjället.
Om man tycker det är otympligt med elektricitet, rinnande vatten, säng, toalett, espressomaskin, melodiradio och rena kläder så är svaret JA, i annat fall NEJ.
Trots läsarstormen så finns det fortfarande möjlighet att få sin fråga besvarad här på internetet. Det går också bra att hälsa till alpinisterna. Jag lovar att skicka hälsningslapp med vändande sherpa.
Om man tycker det är otympligt med elektricitet, rinnande vatten, säng, toalett, espressomaskin, melodiradio och rena kläder så är svaret JA, i annat fall NEJ.
Trots läsarstormen så finns det fortfarande möjlighet att få sin fråga besvarad här på internetet. Det går också bra att hälsa till alpinisterna. Jag lovar att skicka hälsningslapp med vändande sherpa.
Expeditionsrapport 2
Ursäkta informationsuppehållet här från basecamp Linköping. Tyvärr har jag varit tvungen att flytta basecamp till Oskarshamn under två dagar och sherpasen som springer med meddelande mellan mig och våra alpinister hittade mig inte.
Hur som helst så är jag nu tillbaka i Linköping och kommer inte att vila på hanen vad gäller att få ut informationen från papperslappar till internet.
I går, måndag sken solen på våra alpinister och de flyttade fram campet för att kunna göra toppturer på Gåsen. MEN, som alla vet som har tittat på Anslagstavlan så skiftar vädret snabbt i fjällen. I dag har det blåst och toppturen på Gåsen byttes mot att flytta campet till Helags. Sidovind på 17 m/s på kalfjället och en förflyttning på 18 km blev dagens facit. Annas kommentar: "Underbart!".
För natten har våra fjälltämjare tagit in på Helags fjällstation för att komma undan vinden en smula och ser fram emot mindre vind och toppturer i morgon.
Klart slut från basecamp.
Hur som helst så är jag nu tillbaka i Linköping och kommer inte att vila på hanen vad gäller att få ut informationen från papperslappar till internet.
I går, måndag sken solen på våra alpinister och de flyttade fram campet för att kunna göra toppturer på Gåsen. MEN, som alla vet som har tittat på Anslagstavlan så skiftar vädret snabbt i fjällen. I dag har det blåst och toppturen på Gåsen byttes mot att flytta campet till Helags. Sidovind på 17 m/s på kalfjället och en förflyttning på 18 km blev dagens facit. Annas kommentar: "Underbart!".
För natten har våra fjälltämjare tagit in på Helags fjällstation för att komma undan vinden en smula och ser fram emot mindre vind och toppturer i morgon.
Klart slut från basecamp.
söndag 15 mars 2009
Expeditionsrapport
Holá!
Detta är Spanjoren (även kallad Johan) som rapporterar direkt från basecamp i Linköping. Jag har blivit utsedd till informationsansvarig för fjällexpeditionen och står i sporadisk direktkontakt med expeditionsdeltagarna på berget.
Bergsbestigarna har i dag gjort en lyckad toppstöt mot Brunnerstötarna och sedan skidat ner. Detta visade sig vara så bra/lätt/kul/jobbigt så de gjorde om det en andra gång. På den knastriga expeditionsradion kunde ord som sol, härligt, tyst och kosmiskt uttydas.
Nu vilar sig våra fjällhjältar i tältet inför morgondagens krävande dagsmarsch mot nya berg.
Klart slut från basecamp.
Detta är Spanjoren (även kallad Johan) som rapporterar direkt från basecamp i Linköping. Jag har blivit utsedd till informationsansvarig för fjällexpeditionen och står i sporadisk direktkontakt med expeditionsdeltagarna på berget.
Bergsbestigarna har i dag gjort en lyckad toppstöt mot Brunnerstötarna och sedan skidat ner. Detta visade sig vara så bra/lätt/kul/jobbigt så de gjorde om det en andra gång. På den knastriga expeditionsradion kunde ord som sol, härligt, tyst och kosmiskt uttydas.
Nu vilar sig våra fjällhjältar i tältet inför morgondagens krävande dagsmarsch mot nya berg.
Klart slut från basecamp.
fredag 13 mars 2009
On top of the world
Det känns som att världen är som ett berg. Och själv är jag nästan på toppen av det. stadigt på väg uppför (resfeber, förväntan, längtan)!
Idag är en Bra Dag.
Jag fick tillbaka mina utlånade telemarkspjäxor och blev lite kär i dem igen (det var det här med prylar... jag måste nog reda ut min relation till prylar snart).
Jag hade en intressant dag på jobbet.
Jag fick glass till eftermiddagsfikat.
Och om bara några timmar sitter jag på tåget till Enafors.
Den preliminära rutten ser ut såhäre: Storulvån - Tjallingen (topturer i Västra Bunnerfjällen) - Gåsen (toppturer Gåsen, Härjångsfjällen) - Helags - Sylarna - Storulvån.
Planen är att vara tillbaka i Storulvån söndag 22 mars. Under tiden har min vän Spanjoren lovat att ta hand om Rosa Kanoten. Han kommer att vidarebefordra ett och annat meddelande från fjällen, och (om vi har tur!) skriva en och annan egen kommentar. Håll till godo!
Tills vi hörs igen,
Må fridens liljor kanta eder väg, må era kameler aldrig sakna vatten, må er avkomma bli talrik som öknens sand.
Anna
torsdag 12 mars 2009
Prylarna. Maten. Kroppen. II
I morgon bär det av (enligt tidtabellen går tåget två minuter innan fredag blir lördag).
Prylarna är packade i vattentäta påsar och i IKEA-kassar. Bara maten kvar att stoppa över i påsar. Tror att jag vid det här laget har kommit ihåg allt jag har glömt. Har även införskaffat en bok: "Tusen strålande solar", på inrådan av mitt resesällskap Klättraren: "Man tröttnar rätt fort på varandra".
Maten är inhandlad, och förberedd. Som sagt, ska bara packas över. Idag och i morgon äter jag glass, kaffe och frukt. Sedan blir det frystorkat, saltat, rostat och kex i en dryg vecka.
Kroppen känns helt ok. Förkylningen har gett med sig. Körde ett tufft spinningpass på Gröndal idag. Härligt gäng, och nästan fullt. Jag blev riktigt taggad (I främre raden var det två herrar som satt och pratade. Jag har sett dem förut. Och de ser alltid glada ut och pratar. Det triggar mig verkligen. Jag tar i hårdare, och hoppas att de som pratar också ska göra det - ska cykla så tufft att de inte längre kan prata). Funderade på ett sista löppass i morgon. Men nu har jag strukit det från planen. Gissar att det är bra för kroppen att vila lite extra inför nio dagar på fjället.
Kändis?
Jag samtalar med Spanjoren. Vi har läst DN:s artikel om att vara kändis och pratar om driften att bli känd. Att förr ville unga bli "sångerskor", men idag vill man bli "kändis". Vikten av att synas, att vara "någon", snarare än att ha gjort "något". Eller som Michael Dalén skriver: längtan efter våra 15 mikrosekunder av berömmelse.
"Du då, Anna? Hur tänker du på det här med kändisar och officiella personer?" frågar Spanjoren.
Jag behöver inte tänka: "Jag vill inte bli känd. Jag vill göra något Bra".
En konstpaus. Och så kommer frågan:
"Och vad är Bra?"
Jag blir tyst. Vet inte. Det finns så mycket som är Bra. Min första tanke är nog drömmen om att göra något direkt, småskaligt, men bra: inspirera till träning och hälsa. Kanske skapa kläder. Baka bröd. Utbilda. Undervisa. Mitt jobb just nu känn så avlägset, som att det inte leder till något Bra. Jag sitter vid ett skrivbord hela dagarna, räknar, tänker, programmerar lite.
Men nu har jag tänkt lite till. Och visst är det nog så att även ett jobb som är ganska abstrakt, men som är en liten pusselbit till miljövänligare och pålitligare transporter faktiskt är Bra?
Fast under tiden kommer jag att fortsätta att försöka inspirera till träning, god hälsa, och glädje. Fast med lite mindre prestationsångest, eftersom jag trots allt gör något Bra på kontoret också...
"Du då, Anna? Hur tänker du på det här med kändisar och officiella personer?" frågar Spanjoren.
Jag behöver inte tänka: "Jag vill inte bli känd. Jag vill göra något Bra".
En konstpaus. Och så kommer frågan:
"Och vad är Bra?"
Jag blir tyst. Vet inte. Det finns så mycket som är Bra. Min första tanke är nog drömmen om att göra något direkt, småskaligt, men bra: inspirera till träning och hälsa. Kanske skapa kläder. Baka bröd. Utbilda. Undervisa. Mitt jobb just nu känn så avlägset, som att det inte leder till något Bra. Jag sitter vid ett skrivbord hela dagarna, räknar, tänker, programmerar lite.
Men nu har jag tänkt lite till. Och visst är det nog så att även ett jobb som är ganska abstrakt, men som är en liten pusselbit till miljövänligare och pålitligare transporter faktiskt är Bra?
Fast under tiden kommer jag att fortsätta att försöka inspirera till träning, god hälsa, och glädje. Fast med lite mindre prestationsångest, eftersom jag trots allt gör något Bra på kontoret också...
En längtan
Ett mail kom idag:
"Tack för en bra genomkörare igår. Måste vara jäkligt kul att köra slut på oss gubbar:-)"
Japp. Det är kul! Men det är kanske ännu roligare att köra slut på mig själv.
Samtidigt kom en minnesbild från gårdagen upp på näthinnan. Efter spinningen körde vi lite core-övningar, cykelsektionsgänget och jag. Efter den genomköraren ramlade vi alla ihop på mage på var sin liten blå, svettluktande träningsmatta. Bara låg där en stund. En känsla av lätt illamående och stor lycka.
Det var ju precis det här vi längtat efter i mer än två timmar! Att få vara helt slut.
"Tack för en bra genomkörare igår. Måste vara jäkligt kul att köra slut på oss gubbar:-)"
Japp. Det är kul! Men det är kanske ännu roligare att köra slut på mig själv.
Samtidigt kom en minnesbild från gårdagen upp på näthinnan. Efter spinningen körde vi lite core-övningar, cykelsektionsgänget och jag. Efter den genomköraren ramlade vi alla ihop på mage på var sin liten blå, svettluktande träningsmatta. Bara låg där en stund. En känsla av lätt illamående och stor lycka.
Det var ju precis det här vi längtat efter i mer än två timmar! Att få vara helt slut.
onsdag 11 mars 2009
Allt som finns där...
...i huvudet. Jag har packat. Packat upp. Packat om. Testat stighudar. Satt ihop spaden. Provat sockarna. Och japp. Nu är jag redo. Ja, för att sova, och sedan göra om kontrollen i morgon igen :)
Dagens träning var core med boll, och sedan spinning med sköna gänget i cykelsektionen. Trött, trött efteråt. Handlar och kör till lägenheten i Södertälje.
Det är den där sista biten som är den värsta: Att parkera bilen utanför trapphuset. Att få snö i skorna. Att släpa in alla grejjerna i hallen, upp för trapporna. Varenda gång är jag nära att ge upp, tänker att "jag tar det i morgon istället". Men så finns en inre kraft som säger att om jag skulle låta grejjerna ligga kvar i bilen och om de skulle bli stulna skulle jag aldrig förlåta mig själv. Dessutom tänker jag, är det ju lite larvigt att jag orkar sitta 100 minuter i en spinningsal och gasa för fullt, och jag orkar köra nästan 90 minuter styrketräning. Men jag orkar inte bära mina väskor upp för trappan.
Det låter ju lite knäppt?!?
Dagens träning var core med boll, och sedan spinning med sköna gänget i cykelsektionen. Trött, trött efteråt. Handlar och kör till lägenheten i Södertälje.
Det är den där sista biten som är den värsta: Att parkera bilen utanför trapphuset. Att få snö i skorna. Att släpa in alla grejjerna i hallen, upp för trapporna. Varenda gång är jag nära att ge upp, tänker att "jag tar det i morgon istället". Men så finns en inre kraft som säger att om jag skulle låta grejjerna ligga kvar i bilen och om de skulle bli stulna skulle jag aldrig förlåta mig själv. Dessutom tänker jag, är det ju lite larvigt att jag orkar sitta 100 minuter i en spinningsal och gasa för fullt, och jag orkar köra nästan 90 minuter styrketräning. Men jag orkar inte bära mina väskor upp för trappan.
Det låter ju lite knäppt?!?
Pass på Gröndal
Här är veckans pass på Gröndal:
ikväll:
17:00 Core med boll
18:00 Cykel 75 (cykelsektionen)
I morgon torsdag:
17:00 Cykel
Kom! Svettas! Le! Och låt hornen växa i pannan!
ikväll:
17:00 Core med boll
18:00 Cykel 75 (cykelsektionen)
I morgon torsdag:
17:00 Cykel
Kom! Svettas! Le! Och låt hornen växa i pannan!
Minusgrader
Cyklar hem efter ett riktigt roligt spinningpass igår kväll (Vilket gäng! Vilket drag! Det låter fjantigt att säga att någon är "bra på spinning", men gårdagskvällens gäng var verkligen det!).
I snöstormen kommer jag att tänka på nästa veckas fjälläventyr. Jag inser att jag har gett mig in på en dryg vecka oavbrutet i minusgrader. Minusgrader till frukost, lunch, middag och natt.
Har aldrig varit med om någonting liknande. Tänker jag. Och packar ett par extra vantar.
I snöstormen kommer jag att tänka på nästa veckas fjälläventyr. Jag inser att jag har gett mig in på en dryg vecka oavbrutet i minusgrader. Minusgrader till frukost, lunch, middag och natt.
Har aldrig varit med om någonting liknande. Tänker jag. Och packar ett par extra vantar.
måndag 9 mars 2009
Återkomsten.
Springer lunchpass löpning idag. Första löppasset sedan förra helgens "kollaps" och förra veckans förkylning. Magen har inte återhämtat sig helt och hållet. Märker att benen är tunga, tunga. Kroppen är inte med på banan. Det gör ont nästan över allt. Och där det inte gör ont är det tungt.
Det är en ruggig tur att det är så roligt att springa. Annars hade jag inte orkat en enda meter idag!
Det är en ruggig tur att det är så roligt att springa. Annars hade jag inte orkat en enda meter idag!
lördag 7 mars 2009
Mer om forskning
Det finns många intressanta aspekter på forskning, se in förra inlägget och kommentarerna. Det handlar om storlekar, om trumpeter och genussymboler (ja, jag har fått länken till trumpetforskningen tillsänd mig från minst tre håll...). Det kan handla om konferenser för trädgårdstomtar eller antroposofisk medicin.
I det här med forskning och media finns nog två aspekter: (1) en del forskning som görs kan man verkligen undra det vettiga med. Är du intresserad av detta, spana in Föreningen Vetenskap och Folkbildning. (2) sättet som forskning presenteras på i media är en intressant fråga. Det vi läser om i media är ju en tredje parts syn på forskningsresultaten. Många media skriver inte i rent syfte att folkbilda, utan snarare för att "sälja lösnummer". Då är det klart att godbitar lyfts fram medan annat utelämnas. Sen kan det ju även hända att journalisten inte ens förstått...
För övrigt är nu min jacka hämtad (på underdelen: snyggaste kjolen från Orkan Lia). Den hade nog funnits på Naturkompaniet ett par dagar, men de missade att ringa mig (svaret: "vi försökte att ringa igår" är lite farligt såhär i mobiltelefonernas tid...) Hur som helst, slutet gott allting gott!
Vi ska mycket kul tillsammans!
Nu laddar jag för ett pass på Hangaren efter två dagars vila. Musklerna känns ok, förkylningen vill inte riktigt, riktigt avanmäla sig. Men det ska nog gå bra. Och det kliar i fingrarna och benen!
I det här med forskning och media finns nog två aspekter: (1) en del forskning som görs kan man verkligen undra det vettiga med. Är du intresserad av detta, spana in Föreningen Vetenskap och Folkbildning. (2) sättet som forskning presenteras på i media är en intressant fråga. Det vi läser om i media är ju en tredje parts syn på forskningsresultaten. Många media skriver inte i rent syfte att folkbilda, utan snarare för att "sälja lösnummer". Då är det klart att godbitar lyfts fram medan annat utelämnas. Sen kan det ju även hända att journalisten inte ens förstått...
För övrigt är nu min jacka hämtad (på underdelen: snyggaste kjolen från Orkan Lia). Den hade nog funnits på Naturkompaniet ett par dagar, men de missade att ringa mig (svaret: "vi försökte att ringa igår" är lite farligt såhär i mobiltelefonernas tid...) Hur som helst, slutet gott allting gott!
Vi ska mycket kul tillsammans!
Nu laddar jag för ett pass på Hangaren efter två dagars vila. Musklerna känns ok, förkylningen vill inte riktigt, riktigt avanmäla sig. Men det ska nog gå bra. Och det kliar i fingrarna och benen!
fredag 6 mars 2009
Storleksångest?
I DNs pappers-utgåva kan man läsa norska forskare vid Statens Institutt for Forbrugsforskning har, tillsammans med finska och svenska kollegor, gjort en studie där man upptäckt att variationen mellan storleksmärkningen på kläder och den faktiska storleken är stor. Forskarna, som mätt byxor med storleken L har kommit fram till att dessa ibland kan vara mindre än byxor med storlek S. Resultaten visar att de storlekssystem som används idag kan vara förvirrande.
Åhå! Djuplodande forskning! Jag ser med spänd förväntan fram emot ny forskningsresultat. (Tyvärr hittade jag inte notisen i nät-upplagan av tidningen)
Åhå! Djuplodande forskning! Jag ser med spänd förväntan fram emot ny forskningsresultat. (Tyvärr hittade jag inte notisen i nät-upplagan av tidningen)
torsdag 5 mars 2009
Träningsångest och en ny vän
Det är kryper i benen, endorfin-nivåerna ligger någonstans långt under fotknölarna. Det gör ont i halsen, jag hostar så att huvudet bultar. Tar pulsen och inser att den ligger 12-13 slag över normalt.
Det underliga är att när jag tänker tillbaka är det faktiskt bara idag som jag har vilat. Visst, lite lugnare träning sedan i helgen, men ändå inte helvila förrän idag. Kroppen luras! Hjärnan hänger inte med.
Idag kom paketet med min nya varma sovsäck. Vi kommer nog att kunna bli vänner...
Det underliga är att när jag tänker tillbaka är det faktiskt bara idag som jag har vilat. Visst, lite lugnare träning sedan i helgen, men ändå inte helvila förrän idag. Kroppen luras! Hjärnan hänger inte med.
Idag kom paketet med min nya varma sovsäck. Vi kommer nog att kunna bli vänner...
Torsdagsbaket
Så var veckans bak avklarat. Med mjöliga kinder och diskhon full av bunkar, mjöl och kladd så har det blivit två sorters energibars: "Runekakor" (den stora kakan på bilden som inte är delad än) och "Äggbars" (de runda, muffinsliknande skapelserna).
Runekakorna är knäck-baserad: koka grädde, sirap och socker till knäcksmet, blanda i vad huset har av gryn, nötter och frön. Tricket med Runekakor är att koka smeten tillräckligt länge för att den inte ska bli för kladdig.
Äggbarsen är baserade på honung, olja, och ägg. Allt blandas och så häller man i gryn, nötter, och frön. Kakorna gräddas i ugn. Äggbarsen blir lite mer lika sockerkaka i konsistensen, men har svårt att hålla ihop (om man tappar dem i golvet...)
Nu återstår det bara att se till att hitta bra förpackningar till barsen.
Idag ägnade jag mig även åt att näringsberäkna mina bakverk. Resultat:
Runekakor (per 100 g)
Fett: 14 g
Protein: 8,3g
Kolhydrater: 51 g
järn: 2,7 mg
Energi: 360 kcal
Äggbars (per 100 g)
Fett: 13 g
Protein: 6g
Kolhydrater: 35 g
järn: 1,54 mg
Energi: 274 kcal
Och för jämförelse:
Maximbar (per 100 g)
Fett: 10,4 g
Protein: 5,5 g
Kolhydrater: 68,8 g
Energi: 391 kcal
Nu vet jag att det förstås finns fler näringsämnen olika sorters proteiner. Men dessa sparar jag till nästa analys...
onsdag 4 mars 2009
Inställt cykelpass idag!
Kroppen darrar, segdragen hosta, värkande huvud. Idag får jag tyvärr kasta in handduken och ställa in cykelsektionens spinningpass :(
Usch, avskyr det. Men jag har insett att det är något som min kropp försöker säga mig. Och det har något att göra med hög puls och uttröttade benmuskler.
Usch, avskyr det. Men jag har insett att det är något som min kropp försöker säga mig. Och det har något att göra med hög puls och uttröttade benmuskler.
tisdag 3 mars 2009
Prylarna. Maten. Kroppen
Förberedelserna för Skidresan har börjat. Förberedelserna består av tre huvudfaser: Prylarna, Maten och Kroppen.
Prylarna. I tre dagar har jag rekat sovsäckar, drömt om dunjackor, jämfört packsäckar, utvärderat yllesockor. Nu börjar det falla på plats, och drömmarna är lite mindre intensiva. Jag har beställt sovsäck, extra varmt underställ och schyssta vantar. Och till slut bestämde jag mig för en dunjacka från Fjällräven. Bra pris på rean på Naturkompaniet. Ibland händer det att jag undrar vilken charmkurs de som jobbar på just den butiken gått (och hur de blev godkända), men jag håller mig ifrån frestelsen att beställa på nätet. Det är ju trots allt trevligt med människor. Och att handla fysiskt i butik minskar ju sannolikheten för strul vid postgången.
Provar på lördagen. Ringer ner på måndagen för att fråga om de kan lägga undan en jacka åt mig till tisdagen. Nä, det går inte. Men det finns ju två kvar i min storlek så jag får höra att det ska nog inte vara några problem.
Funderar en stund, men bestämmer mig för att inte åka in extra till stan bara för jackan på måndagen. Kommer ner till butiken på tisdagen. Får veta att det bara finns en jack kvar. Ser kvinnan som står och håller i den sista jackan i min storlek, i min jacka. Hon funderar och funderar. Och bestämmer sig för att köpa den.
Jaha... tänker att det är dags att börja om rekandet efter jacka från ruta noll. Då kommer dagens överraskning. Plötsligt blommar allt från charmkursen upp! Och butiksbiträdet erbjuder sig att ta hem en jacka från Malmö. Besöket slutar med att jag går därifrån, förvisso fortfarande utan jacka, men med ett kvitto ordentligt fastnupet i handen.
Brr... fortfarande jacklös... men snart så!
Resten av förberedelserna:
Maten ligger fortfarande på is. Men jag tror att jag kommer att byta ut de i pcklistan föreskrivna jordnötterna mot rostade kikärtor.
Kroppen verkar ha lagt in en protest. I helgen ägnade den sig åt magvärk, illamående och kramp. Illamåendet sitter i fortfarande, har har fått följe av en lätt förkylning. Jag kämpar emot. Väljer att inte lyssna för noggrant, utan gå till motattack med naturläkemedel och glass.
Prylarna. I tre dagar har jag rekat sovsäckar, drömt om dunjackor, jämfört packsäckar, utvärderat yllesockor. Nu börjar det falla på plats, och drömmarna är lite mindre intensiva. Jag har beställt sovsäck, extra varmt underställ och schyssta vantar. Och till slut bestämde jag mig för en dunjacka från Fjällräven. Bra pris på rean på Naturkompaniet. Ibland händer det att jag undrar vilken charmkurs de som jobbar på just den butiken gått (och hur de blev godkända), men jag håller mig ifrån frestelsen att beställa på nätet. Det är ju trots allt trevligt med människor. Och att handla fysiskt i butik minskar ju sannolikheten för strul vid postgången.
Provar på lördagen. Ringer ner på måndagen för att fråga om de kan lägga undan en jacka åt mig till tisdagen. Nä, det går inte. Men det finns ju två kvar i min storlek så jag får höra att det ska nog inte vara några problem.
Funderar en stund, men bestämmer mig för att inte åka in extra till stan bara för jackan på måndagen. Kommer ner till butiken på tisdagen. Får veta att det bara finns en jack kvar. Ser kvinnan som står och håller i den sista jackan i min storlek, i min jacka. Hon funderar och funderar. Och bestämmer sig för att köpa den.
Jaha... tänker att det är dags att börja om rekandet efter jacka från ruta noll. Då kommer dagens överraskning. Plötsligt blommar allt från charmkursen upp! Och butiksbiträdet erbjuder sig att ta hem en jacka från Malmö. Besöket slutar med att jag går därifrån, förvisso fortfarande utan jacka, men med ett kvitto ordentligt fastnupet i handen.
Brr... fortfarande jacklös... men snart så!
Resten av förberedelserna:
Maten ligger fortfarande på is. Men jag tror att jag kommer att byta ut de i pcklistan föreskrivna jordnötterna mot rostade kikärtor.
Kroppen verkar ha lagt in en protest. I helgen ägnade den sig åt magvärk, illamående och kramp. Illamåendet sitter i fortfarande, har har fått följe av en lätt förkylning. Jag kämpar emot. Väljer att inte lyssna för noggrant, utan gå till motattack med naturläkemedel och glass.
Grymmaste gänget!
Premiär för tisdags-55:an på Feelgood idag. Riktigt bra drag. Tusen tack alla ni som är med och hjälper till att höja stämningen!
Det var alltså ett 45-minuterspass som blivit 55 minuter. Jag har tidigare alltid haft svårt att hinna med stretchen på slutet av passet (det är ju så kul att cykla!). Nu hade jag då fått tio minuter extra.
"Fint", tänkte jag. "Massor tid till stretch". Och så lägger jag till tio minuter effektiv cykling på passet. Och så står vi där i slutet och hinner inte igen.
Men å andra sidan kan jag tänka att den (i bästa fall) 5-minuters-stretch som vi gör på våra pass lika gärna kan bero. Ska man stretcha behövs egentligen åtminstone tio minuter. Visst är 5-minuters-stretchen ett bra tillfälle att visa stretchövningar. Men en önskedröm skulle vara att skippa stretchen helt. Och använda tiden till nedvarvning istället. Återhämtningen efter passet skyndas på väldigt mycket av längre nedvarvning.
Så föreslår jag särskilda "stretch-pass" med rörlighetsträning som får hålla på i 20-30 minuter. Det är en dröm hos en som avskyr att stretcha, särskilt ensam, men som börjar märka att rörligheten sätter onödiga gränser. Nämner inga namn.
Det var alltså ett 45-minuterspass som blivit 55 minuter. Jag har tidigare alltid haft svårt att hinna med stretchen på slutet av passet (det är ju så kul att cykla!). Nu hade jag då fått tio minuter extra.
"Fint", tänkte jag. "Massor tid till stretch". Och så lägger jag till tio minuter effektiv cykling på passet. Och så står vi där i slutet och hinner inte igen.
Men å andra sidan kan jag tänka att den (i bästa fall) 5-minuters-stretch som vi gör på våra pass lika gärna kan bero. Ska man stretcha behövs egentligen åtminstone tio minuter. Visst är 5-minuters-stretchen ett bra tillfälle att visa stretchövningar. Men en önskedröm skulle vara att skippa stretchen helt. Och använda tiden till nedvarvning istället. Återhämtningen efter passet skyndas på väldigt mycket av längre nedvarvning.
Så föreslår jag särskilda "stretch-pass" med rörlighetsträning som får hålla på i 20-30 minuter. Det är en dröm hos en som avskyr att stretcha, särskilt ensam, men som börjar märka att rörligheten sätter onödiga gränser. Nämner inga namn.
En sån där dag
Vissa dagar är bara såna där. Gråmulet ute. Grannens tvättmaskin som tycks gå non-stop. Lite, lite tjock i halsen, men inte ritkigt sjuk.
Inga roliga mail i inboxen. Inga roliga sms på telefonen. Ingen spännande post.
Gråvit i ansiktet. Försöker piffa till tillvaron med en turkos tröja. Går till jobbet, sliter vid datorn. Benen tunga från gårdagens träning. Händerna fulla av skavsår och blåsor.
Möter en jobbarkompis i korridoren. Han tittar lite lustigt på mig. En sån där dag tänker jag. Tills jag kommer in på toaletten. Får syn på mig själv i spegeln, och minns att jag dagen i morse snabbt fixade en frisyr med två tofsar rakt ut.
Ärligt talat! Jag ser inte klok ut! Skrattar en stund framför spegeln. Men so what? Det var en sån dag idag. Så jag låter tofsarna vara kvar och känner mig mycket mer uppiggad.
Laddar för kvällens cykel! Till min stora glädje verkar det vara en fullträff att göra passet 55 minuter, har nog aldrig varit så många bokningar! Kul! Och den som kommer får se tofsarna :)
Inga roliga mail i inboxen. Inga roliga sms på telefonen. Ingen spännande post.
Gråvit i ansiktet. Försöker piffa till tillvaron med en turkos tröja. Går till jobbet, sliter vid datorn. Benen tunga från gårdagens träning. Händerna fulla av skavsår och blåsor.
Möter en jobbarkompis i korridoren. Han tittar lite lustigt på mig. En sån där dag tänker jag. Tills jag kommer in på toaletten. Får syn på mig själv i spegeln, och minns att jag dagen i morse snabbt fixade en frisyr med två tofsar rakt ut.
Ärligt talat! Jag ser inte klok ut! Skrattar en stund framför spegeln. Men so what? Det var en sån dag idag. Så jag låter tofsarna vara kvar och känner mig mycket mer uppiggad.
Laddar för kvällens cykel! Till min stora glädje verkar det vara en fullträff att göra passet 55 minuter, har nog aldrig varit så många bokningar! Kul! Och den som kommer får se tofsarna :)
55 minuter
Idag laddar vi för 55 minuter spinning på Feelgood (istället för 45 som det var tidigare). Lite tuffare, lite brantare, mycket roligare!
Kom!
Kom!
måndag 2 mars 2009
Lifestyle...
Man känner igen dem på löp-stilen...
Orienteraren - fladdriga knickers och knästrumpor
Fotbollsspelaren - långkalsonger och shorts
Maratonlöparen - små, små shorts och istoppad tröja eller linne
Basketspelaren - Bamsestor collegetröja med luva
Gymtjejen - mjukisbyxor och midjekort jacka med luva, gärna med päls runt kanten
Multisportaren - Ryggsäck, Icebugs och Buff
Cyklisten - inte alls
Orienteraren - fladdriga knickers och knästrumpor
Fotbollsspelaren - långkalsonger och shorts
Maratonlöparen - små, små shorts och istoppad tröja eller linne
Basketspelaren - Bamsestor collegetröja med luva
Gymtjejen - mjukisbyxor och midjekort jacka med luva, gärna med päls runt kanten
Multisportaren - Ryggsäck, Icebugs och Buff
Cyklisten - inte alls
söndag 1 mars 2009
Idrott & Kunskap
Det kom en tidning i min brevlåda: Idrott & Kunskap. Adresserad till mig med en prydligt handskriven adresslapp. Gömd bland undersökningar från Statistiska Centralbyrån, räkningar och reklam. Har ingen aning om varför just jag har fått den. Lite fundersam men mycket nyfiken började jag bläddra i tidningen.
Efter att ha läst ledaren och innehållsförteckningen bestämmer jag mig: det här kan vara en intressant tidning. Några godbitar:
- För elitidrottare räcker inte längre fingertoppskänsla när det gäller träningsupplägg. Det nya är ett "genchip" som registrerar om de rätta generna har aktiverats av träningen.
- Det är inte bara musklerna som blir trötta av ansträngning, utan även nerverna. Nnär kraft och ork tar slut kan det bero på att det blir glesare mellan nervimpulserna. Man vet inte riktigt vad det beror på, men man har sett att det för en maraton-löpare tar upp till två dagar för nervsystemet att återhämta sig.
Förutom detta handlade tidningen Idrott & Kunskap relativt mycket om politik: vad ska riksidrottsförbundet göra med de 135 miljonerna man fått? Är idrottsgymnasier bra? Vad ska alla idrottsvetare som utbildas på högskolorna jobba med? Förvisso intressanta frågor, men inte de första artiklarna jag kastar mig över.
Betyget för Idrott & Kunskap blir 3 löparskor (av 5). Trevlig och delvis intressant, men ingenting jag skulle betala för (och priset för tidningen är ganska högt: 95 kr per nummer).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)