Träningsångest och en ny vän

Det är kryper i benen, endorfin-nivåerna ligger någonstans långt under fotknölarna. Det gör ont i halsen, jag hostar så att huvudet bultar. Tar pulsen och inser att den ligger 12-13 slag över normalt.

Det underliga är att när jag tänker tillbaka är det faktiskt bara idag som jag har vilat. Visst, lite lugnare träning sedan i helgen, men ändå inte helvila förrän idag. Kroppen luras! Hjärnan hänger inte med.

Idag kom paketet med min nya varma sovsäck. Vi kommer nog att kunna bli vänner...