brutalbänken

En morgonpromenad, och sedan ett cykel-pass på feelgood. Vågar fortfarande inte cykla ute med tanke på benet. Är man i cykelsalen och det börjar göra ont är det ju bara att kliva av.

Pratade lite med en av deltagarna, Lars som visade sig vara fotograf och ha tagit endel tränings-bilder, kul!

Vågade mig även närma BRUTALBÄNKEN. Den som står påp feelgood är ett hemmabygge som ser extra skräckinjagande ut och, om man inte är kompis med den, gärna välter. Gjorde en första trevare för några dagar sedan. Klättrade upp. Och insåg att jag inte hade en aning om hur jag skulle komma ner. Idag var Lisa där, och visade några knep. Gjorde tre set, men vågade inte riktigt ta i fullt eftersom det fortfarande känns lite läskigt att göra kullebyttan ner. Men nästa gång så...!

Svåra och blöta frågor

Simmade i morse, härligt att plaska i bassängen medan solen skiner och vinden känns isande kall. Det går lite bättre för varje gång jag simmar, och det är kul. Träffade triatlon-Andreas som föreslog att jag skulle börja simma med Masters. Jag vet inte, jag är ju fortfarande väldigt långsam. Och jag kan inte göra voltvändning. Vi får se hur det blir, kanske till hösten (förutsatt att sommarens simningträning ger resultat)

Några djupa funderingar kring simning:
- varför blir jag så hysteriskt kissnödig av simning? Det blir PANIK emellanåt. Är det vattnet som skvalar runt öronen, tro?
- efteråt, när jag kommer ut från badet är jag ofta alldeles vimmelkantig. Det är nästan läskigt att cykla till jobbet. Yrheten försvinner långsamt, och är helt borta efter kanske två timmar. Men vad beror det på???

För övrigt: brutal träningsvärk i ryggen idag. Och i överarmarna. Under veckorna med löp-förbud jobbar jag nu stenhårt på att få armar där cykeltröjorna sitter sådär tjusigt tight och armvärmarna stannar uppe :)

Första passet i bassängen

Ett litet steg mot hela ben: morgonpasset idag avverkades i Feelgoods bassäng, iklädd något som mest liknade en flytväst från 60-talet. Wet west. Vattenlöpning.

Efter lite uppvärmning testade jag intervaller av lite olika längd - visst går det utmärkt att få mjölksyran att spruta även i poolen!

Katastrofen är ett faktum

Det är jag och Sanna Kallur. Vi sitter i samma båt. Stress-fratukrs-båten.

Kom hem från doktorn idag med just den diagnosen. Vänster skenben som gör ont. Ingen löpning. Ingen cykling. Till en början inte ens promenader. Ingenting som belastar vaderna. Dvs inte använda benen. På sex veckor. Där rök min sommarlöpning, alla underbara pass barfota i gräset och på stranden. Alla morgonjoggar och långpass i solen. Alla cykeltävlingar. Jungfruloppet.

Nu gäller det att bita ihop och se saker från den ljusa sidan:
- jag kan fokusera på paddling (kommer väl att vara enda sättet att få upp flåset under dessa sex veckor).
- jag kan bygga biceps på gymmet (så att cykeltröjorna äntligen passar).
- jag kan träna mer core (kanske kan jag också få rutor på magen. Men då måste jag nog sluta äta glass också. och det vet jag inte om det går...)
- jag kommer garanterat att utnyttja mitt 12-klippkort på Tinnis (och när man simmar mycket blir huden torr, och då kommer jag få en anledning att använda mitt smörj somluktar så fantastiskt gott!)
- jag får låna en wetwest på feelgood under sommaren. Och visst ser det lite ballt ut att springa i wetwest (not!).

så jag kommer nog att kunna överleva. men det suger att jag missar Örebro och Ränneslätt nu i helgen. Och en massa andra kul tävlingar.

Ja, ja, nu ska jag fara och hämta mina Hymer-kläder. Så jag kan vara snygg när jag går till gymmet :)

morgon blev förmiddag

Nu när jag har löp- och (nästan) cykelvila får man hitta på andra saker istället. I morse tänkte jag simma. Det stod på hemsidan att simhallen öppnade 8:30. När jag stod där insåg jag att det var ett fiasko: sommartider = öppning 10:00 på söndagar. Det blev en promenad i väntan på öppnandet.

När jag väl kom i bassängen var dock allt gott. Det var ovanligt kul att simma! Kanske berodde det på att vi var utomhus, och där är bassängen 50 m. Lättare att hitta flytet när man får hålla på lite längre sträcka, roligare att simma ute när det inte är så mycket folk. Försökte minnas tipsen av Stefan Willix som jag fick i våras:
- sträck ut framåt!
- andas i armhålan!
- strunta i bensparken!
- (och, viktigast av allt...) rak i kroppen!

Nu har jag införskaffat ett 12-klippkort för sommarsäsongen. Så det är bara att ligga i och simma duktigt nu! Jag har till 17:e augusti på mig... Jösses, vilken simmare jag kommet att bli :) Om jag får smak för det här Malin, då kanske du får sällskap till Kalmar nästa år ;)

Nu är det några timmar på kontoret innan jag far ner på gymmet för ett kvällspass i spinningsalen. Inte så skoj att cykla inne när man kan köra ute. Men gör det ont i benet så tänker jag att jag alltid kan kliva av.

Midsommar i St Anna

Midsommar igår firades i St Anna, vi hyrde kajaker över dagen och bara njöt. Hyffsat många timmar på vattnet. Det blåste ganska kraftigt, och vädret växlade mellan spöregn och strålande sol. Jag lyckades klanta till det i några vågor ute på en fjärd och plötsligt låg jag i vattnet bredvid kajaken. En skön, men något kall simtur in till land.

Idag är det huvudvärk, huvudvärk och huvudvärk (nä, det beror inte på att det var snaps till sillen igår. För det var det inte). Har det blivit en kort morgon-promenad, och jag ska ut och cruisa lite på cykeln. Det var länge sedan kroppen fick riktigt vila, så jag passar på nu i helgen.

Men jag blir lätt lite rastlös av att inte få komma ut och röra på mig.

hänga på gymmet

Senaste veckan har ägnats åt i huvudsak två saker: arbete i keramikverkstaden och att hänga på gymmet. Det har varit semester, och jag har haft lyxen att få jobba med keramik i en vecka. Rätt ok träning, faktiskt. Åtminstone rör man på kroppen hela tiden.

Dessutom har jag haft cykel- och löpvila. Istället har jag hängt nere på feelgood. Roddmaskin och styrketräning. Och igår hade jag faktiskt ett cykelpass. Grymt drag, trots ganska få deltagare.

Idag drar vi ut och paddlar kajak i skärgården. mmmm...

Avbruten morgonjogg.

Lördag: Cyklade i motvind från Linköping till Lekeryd (strax norr om Jönköping) för att gå på Malisn och Mannes födelsedagsfest. En trevlig fest och en helt ok cykeltur. Fram till Boxhom var det supermysigt, ner till Tranås helt ok, men lite väl mycket motvind. Sedan följde några mil då jag faktiskt undrade vad jag höll på med... ensam på cykeln i ständig motvind. Men som vanligt: sista milen var underbar, och jag började redan planera nästa cykeltur. Dock var festens obligatoriska "gräsbandy" i tuffaste laget för mina ben med runt 14 cyklade mil i.

Söndag: En riktigt sömnig dag, med promenad, coreball-pass och 75 minuter spinning (när jag ändå var nere på gymet tänkte jag att jag kan ju stanna.

Idag: Har semester den här veckan, och laddade för morgon-jogg. Men fick avbryta efter en kvart och promenera tillbaka. Det verklgien högg och stack i utsidan av vänster underben. Så nu sitter jag här och sörplar på mitt förmiddagskaffe med bulle till och känner mig deppig.

Dubbelpass och brödbak

Igår blev det premiär för morgonstyrketräning. Hängde på låste på feelgood 6.30. Ett riktigt bra pass, med hög puls genom hela passet (brukar köra två övningar omväxlande för att hålla uppe pulsen och minska vilotiderna).

Enda problemet: vrålhungrig hela dagen. Det hjälpte inte hur mycket jag åt, och vid 10 hade jag hunnit mosa i mig både det planerade förmiddags- och eftermiddags- mellanmålen.

På kvällen: distanslöpning i moderat tempo. Mötte två (olika) tjejer på min löptur. Och båda hade de exakt lika tights som jag (Crafts vinröda 3/4-långa) :)

Kvällen avslutades med brödbak och matlagning. Och i morse gräddade jag bullarna. Ett superknep:
Gör i ordning degen tills det är utbakat. Ställ i kylskåpet med en bakduk över natten, och ta ut och grädda nästa morgon. Det blir toppen! Funkar med de flesta bröd (särskilt om man gör portions-bullar). Dessutom säger experterna att det är bättre för bröd att jäsa svalt och länge! Två flugor i en smäll.

Omslagsflicka #2

I Östgötatidningen som kom i brevlådan idag kunde man läsa ett reportage från Tjejvättern. Notera tjejen i Hymertröja på den lilla bilden :)

Snabbdistans

Det är underligt att det är så jobbigt i mitten av snabbdistanspassen. Första tio minuterna går bra. Sista tio minuterna varav de första 5 är genomlidliga och de sista fem känns som man kan springa hur länge som helst. Men tiden mellan de första tio och de sista tio. Den är hur jobbig som helst. Jag hoppas att det blir bättre så småningom.

inte alltid som man tänkt sig

skitjobb...

idag hade jag två attraktiva alternativ: cykel-intervaller med Hymer-gänget eller KM på 5000 meter med Akele. Det blev varken eller, eftersom jag var tvungen att prioritera jobbet.

Smet till slut ut på en lörunda. Det blev ungefär 17 km i skogen. Dels för att försöka återfinna löpkänslan i kroppen, och dels för att tänka. Distanslöpning är kanske inte den mest effektiva träningen. Men den är effektiv eftersom man kan lösa många problem under tiden.

nu, medan sverige står stilla (det är premiär-match i fotbolls-em. om nu någon hade missat det), så tar jag tag i städande och annat pyssel.

Göta Kanal

Idag blev det en tur på grusvägar på mtb:n. Ganska bra tempo och rätt hög puls. Stor del körde vi längs Göta Kanal. Inte så många backar (bara de vid slussarna), och en glass i Borensberg.

Cyklister.

En rumpa i groperspektiv.

Oväntade hinder...

Dagen avslutades med vegetarisk buffé och magno-lassi. Smarrigt värre!

Malin och jag :)

Malin och jag efter Tjejvättern. Foto: Raine

bland cykelkorgar och sadelöverdrag i fårskinn

Tjejvättern idag. Uppstigning 05:45. Jag och Malin anlände till ett öde Motala 06:30. Ont i vänster vad och stela ben som gjorde sig till känna när vi skulle småspringa över en gata. Ingen bra början.

7:20 var vi på startplatsen, öde till en början, men så småningom rullade cyklisterna in. Många på tunga standard- eller dam-cyklar. Frågan är om jag någonsin sett så många cykelkorgar på en gång. På Tjejvättern är alla sätt bra utom dom dåliga: sadelöverdrag i fårskinn (trots 25-gradig värme), cykelkorgen full med bananer, special-monterade vattenflaskor. Dessa tjejer gör ett oerhört jobb! Jag skämdes lite över att min cykel kanske väger hälften så mycket som deras. Då är det ju inte riktigt någon sport...

Fredrikhofvs-tjejerna dök upp, och 8:18 var det dags för start. Lite pirrigt att cykla med Åsa ute för första gången, men det visade sig gå bra. Vi i snabbaste gruppen blev en liten klunga på 7 personer. Vår 9 mil långa resa gick i ganska lugnt tempo. Lena höll exemplariskt ordning på klungan, och ja, jag minns inte så mycket mer av turen än vackert väder, vackra vägar och trevligt sällskap.

Jag och Malin hade nog sett fram emot lite raskare tempo. Det blev ett helt ok träningspass, och kanske lagom för mina slitna ben (femte tävlingshelgen i rad). Men samtidigt lite antiklimax när man trott och befarat att det knappt skulle gå att hänga med i klungan.

Nu ångrar jag lite att jag inte ska åka Lida Loop i morgon. Benen hade orkat det, och det hade varit kul. Istället får det bli en tur på mtb:n på hemmaplan (man slipper ju gå upp så hysteriskt tidigt i alla fall) och middagsbjudning (har ägnat hela kvällen åt att handla, laga mat och baka bröd). Det blir en bra söndag det med.

Tiden? 2.39.

som man bäddar får man ligga... och om att vara lite bra på ganska mycket.

Igår blev jag lite arg på jobbet. Dessutom, skulle ut och springa på lunchen, men kände vid första löpsteget hur det gjorde ont i vaden. Det gjorde mig ännu mera arg. Därför blev det ett smått hysteriskt styrkepass på gymmet istället. Massor mage och rygg, så mycket jag bara orkade.

Idag hade jag coreball-pass på lunchen. På kvällen intervaller med Akele. Som avslutas med magträning :) oj, oj, oj vad ont det gjorde i magen på slutet.

Till helgen är det Tjejvättern. Hade egentligen velat köra Lida Loop också på söndagen, men jag har insett mina begränsningar. Det får bli en dag hemma istället. Det som händer till helgen är ett ständigt återkommande problem: det finns så mycket kul att göra. Och så lite tid att göra det på.

Fick frågan idag: är det inte jobbigt att hålla på med så många grenar? Varför inte satsa på en? Jag har frågat mig själv det också. Antar att jag är för ambivalent, för spretig. Något som har följt mig genom hela livet, i allt jag gör: jag är inte väldigt bra på någonting. Men jag är lite bra på ganska mycket...

Nog skulle det vara skönt att fokusera lite mera. Vet bara inte på vad... det är ju så kul att cykla och springa och paddla och... :)

Mitt liv som omslagsflicka...

I annonsen för springtime travel på kadens hemsida kan man se en tjej i rosa tröja :)

Tisdagsintervaller

Var med på Hymers tisdagsintervaller idag. Visste inte riktigt vad som väntade mig när jag gav mig av, bara att det var samling kl 18, att man väntar på varandra, och att det skulle vara "bra pass".

Allt jag hade hört stämde. Det blev runt 2,5 timmar. Distanskörning, och med jämna mellanrum intervaller i klungor eller två och två. Dessutom var det skitkul och gjorde fantastiskt ont i mina ben.

Första intervallen. Jag var inte med från början och hade inte en sportmössa att hänga på. Lämnad efter två meter... suck. Men det blev bra träning ändå: ca 5 km högt tempo... Andra intervallen: Lite bättre med. Hängde på säkert 20 meter... Åter igen 5-6 km full fart på egen hand. Benen bränner. Tredje intervallen: två och två (tack Tränarn, för att du förbarmade dig över mig!). Fjärde intervallen: Tusan. Nu hade jag bestämt mig, nu ska jag med. Och jag lyckades! Flera hundra meter! Blev så förvånad själv när jag plötsligt låg med där i klungan att jag tappade fattningen och däcket jag låg bakom.... och så blev det några km full fart på egen hand i alla fall. Femte: plötsligt sticker hela klungan. Jag lyckas hänga på ytterligare lite längre den här gången. Så tillbaka hem. Jag med lite ömma ben och ett leende från öra till öra! Det var verkligen superkul. Och alla tjatade om att jag inte skulle ge upp, utan komma på träningen igen. Så de kan inte ha tyckt att det var för jobbigt att vänta på mig (kanske till och med lite skönt ;) Jag ska följa deras uppmaning och återkomma.

Tack för att cyklar finns

Sprang en kort morgonjogg i morse. Det var lite stelt, men efter ett tag riktigt skönt! Dock, lagom till lunch, efter några timmars stillasittande på jobbet, hade något hänt. Mina ben, och framför allt vänstra benet totalstrejkade. På stela ben och hängande på ledstången i trappan tog jag mig i alla fall till matsalen.

Kvällens pass blev en två timmar lång njutning på cykeln. Hittade några nya, underbara småvägar att cykla på (samt ett militärt övninvsområde där stora skyltar varnade för skarpt skytte. huga. jag vände då). Tog det mycket lugnt, ingen hög puls. Benen fick mer än tillräckligt i alla fall.

Förresten. Lite siffror från Runner's Stores hemsida. De har ungefär lika många modeller skor för damer och herrar för träning (54 resp. 62). För tävling har de 20 modeller för herrar och endast 4 (=20%) för damer. Stämmer det med verkligeheten? Damer tävlar inte? Eller är det bara så att damer är mindre prylgalna?

Bildbevis

En rosa ryggtavla på väg över mållinjen. Officiella tiden 3.40, men eftersom jag stod lite längre bak i startleden så får man dra av några minuter. Notera skorna i händerna :)

I huvudet på en marathon-löpare

Huvudet.
Jag är stark. Är det uppför där framme? Nästa vätskestation? ---. Tänk positiva tankar, Anna. --- . Ok. tänk tankar. --- . Stadion! Jag klarade det!

Loppet.
Står i startfållan. Speakern uppmanar oss att dricka ordentligt: "Det är varmt. Förra året var det varmare. Då hade vi 28 grader. Nu är det bara 27".

Starten går. Mina ben känns tunga. Huvudet känns tungt, jag tål inte värme särskilt bra. Och värst av allt: det hugger i magen direkt. Kände det igår när jag var ute och joggade, och nu kommer det från första steget. Men, men, vägen är lång, så det hinner nog gå över.

Det gör det också, ungefär halvvägs. Första varvet går ok. Det är slitigare än vanligt, men det går. Håller mitt tempo hyffsat. Det är sedan loppet börjar, nästa tio km. Ut på Djurgården är det tungt. Motvind, ingen publik. Längs Strandvägen är mina ben tunga. Fokuserar på nästa vätskestation. Springer ikapp Anders i Akele. Sedan drar han iväg igen efter en vätskestation.

Västerbron gång nummer två knäcker mig. Det värken i magen kommer tillbaka med dubbelkraft. Blir tvungen att göra en avstickare in på en toalett. Efter det kan jag inte ens dricka vatten. Nöjer mig med att springa igenom duscharna. Gissar att det är tre helgers hårt tävlande som gör sig påmint.

Efter 35-km-passeringen går det bättre igen. Åtminstone mentalt. Blir omsprungen av en kvinna som håller faslig fart. För att några minuter senare stå och hänga mot en bil. Maran är omutbar. Inga genvägar.

Vid två km kvar står Reebok och delar ut löparskor. Jag har insett att min tid ändå inte kommer att bli något att skryta med, så jag stannar till och får med mig ett par löpardojjor (så har man åtminstone gått plus på anmälningsavgiften :)

Springer (eller stapplar?) in på Stadion. Kroppen skriker åt mig att jag ska lägga mig ner, men jag tvingar mig att direkt gå till Östermalms IP. Får min tröja och matpåse och landar i gräset i skuggan. Ligger där ett tag och försöker dricka vatten.

Tiden? Det blev 3.38.39. Inget jag är så stolt över. Jo, förresten. Det är exakt samma tid som min förra mara, för två år sedan. På Sekunden! Den bragden är det nog inte så många som har lyckats med. Särskilt som jag springer utan klocka på armen (som den enda löparen i hela startfältet...).

Slutet.
Det är långt att springa 42192 meter. Hur långt förstår man nog inte förrän man provat.
Det är också konstigt att det kan vara så underbart att springa marathon. Jag bara längtar efter nästa!