Hur blev det?

Sista dagen i år. Vill tänka framåt, på alla äventyr som ska komma. Men jag ska ta en stund att reflektera idag. Sammanfatta och följa upp.

Många är dåliga på att följa upp (jag är inget undantag...). Både privat och i arbetslivet. Tidrapporter. Lessons learned. Varför blev det som det blev? Hur blev det? Istället startar vi nya, roliga projekt. Projekt med ofta delvis överlappande mål. Till slut vet vi ingenting: vad gick i mål? vad fungerade? hur ska jag göra för att göra om en succé? eller för att inte upprepa ett misslyckande?

Det är en sak att kunna mäta resultatet på en marathon: tiden blev 3.50. Mitt mål var 3.30. Men jag var skadad tre månader och kunde inte träna.

Det är svårare att följa upp effekterna. För visst är ett pers (personligt rekord) på maran alltid ett pers. Men egentligen tvivlar jag på att det är perset som är det verkliga målet, anledningen till att man tränar och springer loppet. Anledningen kanske snarare är något i stil med:

- jag vill bli gladare (och jag blir glad av att springa, så jag startar ett projekt där jag springer mycket)

- jag vill ha (tränings)tid tillsammans med min flickvän (och hon ska springa marathon)

- jag vill leva ett hälsosamt liv (och jag tänker att jag gör det om jag springer mycket)

- jag vill bli ihågkommen som en "den meste marathon-löparen"

- ...

De tänkbara anledningarna är många. Och jag tror att det är bra att börja där när man nu sätter upp sina projekt för 2011. Men det är också där man bör följa upp.

... jag följer upp så i min rosa skrivbok. Men här på Rosa Kanoten nöjer jag mig med att lista några av de saker som har hänt mig 2010. Utan inbördes ordning av något slag. Och säkert med många glömda, minst lika viktiga saker.

- klättrar min första 6a+ on sight

- flyttar till Sundbyberg

- börjar jobba som projektledare

- blir dumpad

- får magsår

- lär känna en massa fantastiska vänner

- har en riktig klättrarsommar

- köper lägenhet i Hägersten och attack-målar om i den

- klättrar i Lofoten, Nissedal, Kalymnos, Ringkallen, Årjäng, Ågelsjön, Tunaberg, Stockholm...

- startar mental-tränings-närverk

- lär känna en fd golf-spelare som ger mig massor inspiration och glädje

- sätter min första 6b

- lär mig isklättra

- startar konceptet crosstraining på Gröndal (och har ca 108 klasser på på Gröndal)

- går på uppfinanrparty

- lär känna en av mina allra finaste vänner

- vinner damklassen på Raid Uppsala

- går med i Fridhemskanotisterna och börjar paddla mer

Små saker

Jag har inte skrivit på ett tag nu. Det brukar antingen betyda att jag varit sjuk. Eller att jag har tänkt. När jag är sjuk eller när jag tänker kommer det som ingen text. Den här gången är det båda anledningarna.

Jag har haft en mycket seg förkylning. Och jag har, kanske som ligger i sakers natur den här tiden på året, funderat över vad som hänt senaste året och mål med nästa år. Sängliggandet har bidragit med extra tid för reflektion.

Mina mål för 2011 är ganska vitt skilda. Ultramarathon. Raid Uppsala. Någon lång multisporttävling. Pers på Stockholm Marathon. The Chief i Squamish, Kanada. Mongejura i Norge.

För att klara målen krävs fokuserad träning och målmedvetenhet. Det är det lilla problemet. Det kommer också att krävas att jag är frisk, pigg och skadefri. Här har vi min stora utmaning. För att klara detta behöver jag lära mig att fokusera på de "små" sakerna: äta balanserat och nyttigt, stretcha, träna rörlighet, sova tillräckligt, vila.

Det låter enkelt, men för mig är det en utmaning. Och jag, efter funderingar, kommit fram till att genom att det inte bara är en förbättring om jag klarar de "små" sakerna. Det är en förutsättning för att jag ska kunna nå de stora målen. Även om det är under träningen jag svettas och bygger upp muskler och lungor, så kommer det aldrig lyckas utan de "små" sakerna.

Jag har redan börjat. Yoga en gång i veckan. Ordentlig mat varje dag (det kommer recept...). Sömn. Styrketräning med rörlighetsträning.

Ok, jag klantade till det lite idag. Var lite ivrig att komma igång och springa efter sjukdomen. Efter tjugo minuter ska kroppen stopp. Men då lyssnade jag i alla fall på den. Och ni. Rom byggdes inte heller på en dag...

Lucka 24: Kärlek

Kärlek är en stark känsla som är nästan omöjlig att beskriva. Olika människor upplever den på olika sätt: som pirr i magen, stark lyckokänsla, berusning. Jag kan ibland känna mig som en bit lyxig choklad som smälter på tungan när jag känner kärlek (i de stunderna glömmer jag att jag inte tycker om choklad. Just då älskar jag choklad. Det är sött, behagligt, underbart).

Det senaste året har jag känt den starka känslan av kärlek många gånger.

När jag klättrade Mot Sola i Nissedal. Vi gick löpande. Solen sken. Graniten var sval. Himlen klar och hög, landskapet oändligt.

När jag sprang genom skogen. Det var regn i luften, marken var så mjuk och det doftar mossa och barr. Lungorna är stora och arbetar intensivt. Luften är lätt att andas.

När jag klättrade Vestpillaren på Presten i Lofoten. Graniten. Känslan av att sväva. Av fötterna och händerna som tar mig uppåt. När jag satt på klippan med dunjackan på och kände vinden i håret. Samtidigt som midnattssolen var illröd. Och vännerna var nära. När jag är med min finaste vän, som får mig att le ett leende som aldrig tar slut. Och sedan håller om mig i en lång, varm kram.

Lucka 21, 22 och 23: stengods, beskicka och skröj

Stengods är en lera som innehåller mer kvarts (SiO2) än lergodslera. Den kan brännas i högre temperatur än lergods: 1200-1300 grader (då smälter lergodsleran). När stengodsleran bränns sintrar den, partiklarna smälter ihop, och föremålen blir vattentäta. Lergods innehåller istället för kvarts mer aluminium. Eftersom kvarts är tyngre än aluminium är stengodslera tyngre än lergodslera.

Trots viktskillnaden kan vara svårt att avgöra om ett föremål är gjort i stengods eller lergods, men ett sätt att få en skaplig gissning är att titta på undersidan av föremålet. Ett stengodsföremål har aldrig glasyr på undersidan, medan ett lergodsföremål kan ha det (ofta har det). Det har att göra med bränningstemperaturerna.

Beskickar gör keramikern efter att hon har drejat ett föremål. När föremålet är läderhårt (halvtorrt) sätter man åter fast det på drejskivan och skär till botten och kanter. Ofta gör man även fotring, eller kant, i botten på föremålet.

Skröj, eller skröjbränning, är den första av två bränningar av ett keramikföremål. Man gör den före godset är glaserat. Den går långsamt upp till omkring 1000 grader (dvs lägre temperatur än glasybränningen). Skröjat gods är relativt tåligt och kan lagras för senare glasering.

Rosa Kanoten: drejar, beskickar och skröjar så ofta jag får tillfälle. På bilden syns en kopp i stengodslera med grov chamotte (partiklar). Mönstret har först ristats i halvtorrt gods och sedan har porslinslera tryckts i. Ovanpå är en blank genomskinlig glasyr.

Lucka 20: proaktiv

Proaktiv. Att vara proaktiv (och här väljer jag tolkningen i Stephen R Convey's bok "The 7 habits of highly effective people) är att arbeta med och ändra det som just du kan påverka: dvs dig själv och din syn på världen och händelser.

I stället för att vänta på att saker ska hända dem, tar en proaktiv människa egna initiativ och ser till att saker händer dem. De ser själva till att de kommer iväg på resan, får det bra jobbet osv.

Istället för att tänka "om avståndet hade varit kortare..." eller "om min bror hade varit lite snällare..." ser den proaktiva människan till vad hon själv kan göra åt saken.

Istället för att säga "Det finns inget jag kan göra" säger hon "Låt oss titta på alternativen. I stället för "Det är bara så jag är" säger hon "Jag kan välja en annan approach".

En proaktiv människa noterar misstagen, accepterar att de har hänt och lär av dem, men inser också att de har hänt och inte går att ändra på.

Rosa Kanoten: arbetar proaktivt med att skapa en mer proaktiv inställning till sin tillvaro.

Is!

Is. Snö. Kallt. Blött. Mer is. Mer snö. Kalla tår. Kalla händer. Och så blodet som rusar tillbaka i händerna. Det bultar, gör fruktansvärt ont.
Men det är så fruktansvärt roligt! Utvecklingskurvan är brant. Det är roligt, förstås. Och det är oerhört inspirerande att tänka på all fall som finns kvar att klättra upp för.

Lucka 19: Visualisering

Visualisering är en metod för mental träning. Det handlar om att "se" och "känna" saker som man vill uppnå. Det kan handla om att se sig själv klättra en viss led, klara ett krux, göra det perfekta slalomåket. Men det kan också vara mer abstrakt: att se sig själv springa med fjädrar i stället för ben när man är trött i ett marathon-lopp, eller att se sig själv dricka en gnistrande grön dryck som det står "självförtroende" på. De senare exemplen kan låta flummiga, men har i många fall visat sig vara effektiva (se tex boken "Tao of Sports").

Man kan träna på att visualisera. Det handlar till stor del om att vara avslappnad. Det är bra att ha en rutin, ett mönster, som man upprepar innan varje visualisering. En snabbkurs i visualisering:
- Sätt dig eller lägg dig bekväm till rätta.
- Ta fem djupa andetag, räkna 5 -4 -3 - 2 - 1.
- Se framför dig hur du befinner dig på en lugn plats, kanske i skogen eller framför en brasa.
- Visualisera...
- Ta fem djupa andetag, räkna 1 -2 - 3 - 4 - 5. Öppna ögonen och känn hur pigg och stark du är.

Rosa Kanoten: Persade på halvmaran tack vare visulaisering.

Lucka 18: Beta

Beta är tips eller instruktioner för hur man ska klättra en viss led. "Ta vänster hand där, och flytta sen höger fot dit". "Där finns ett bra grepp". Det finns även sk "säkringsbeta" som beskriver vilka kilar som passar var.

Rosa Kanoten: Beta kan vara förlösande, men det är ju snäppet roligare att komma på själv hur man ska göra.

Norskt snökaos

Igår var det hysteriskt kallt i Rjukan. Idag var det hysteriskt snöigt. Det dumpade. Så mycket att alla som inte hade fyrhjulsdrift på sina bilar blev avrådda från att köra ner till parkeringen (ok, det var bara två bilar, och av dem bara city-saaben som fick stanna ovanför backen). Instruktörs-Andreas hittade en finfin parkeringsplats åt oss.
Vi övade ankarbyggen och att sätta isskruvar. Och framför allt att rensa skruvarna från is efteråt. Jag började undra lite gran vad jag höll på med, varför jag stod där i en is-vatten-pöl med sex lager kläder och stelfrusna fingrar. Så var det dags att klättra. Och med en gång förstod jag varför jag håller på med det här. För klättringen är så vansinnigt rolig.

Det kommer dröja innan jag med lätthet skruvar i en isskruv med bara en hand. Och innan jag vågar leda något hårdare. Men ta mig tusan, jag ska göra det en dag!

Lucka 17: Böjskaft-paddel

Böjskaftpaddel, eller bent shaft, är en kanadensarpaddel med en vinkel på skaftet i förhållande till bladet. Man paddlar med den så att böjen går framåt. Det gör att paddeldraget börjar tidigare och slutar med bladet vertikalt (du undviker att använda kraft till att lyfta vatten med paddeln, och använder den istället till framdrivning).

Rosa Kanoten: Jag är inte prylbög... men en böjskaftpaddel i kolfiber är ett måste i varje hem.

Tungt vatten

I morse öppnade jag väskan i ett rum på ett vandrarhem i Rjukan i Norge. Började klä på mig. Underställ, fleecebyxor, skalbyxor, yllesockor, 1, 2, 3, 4, 5, 6 lager på överkroppen. Storskor. Stegjärn. Mössa. Tre par vantar.

Minus 15. Jag är på isklätterkurs. Det är kallt. Så kallt att näsvingarna fryser. Jag tänker att det är tur att jag har bilnyckeln i fickan så jag kan åka hem innan jag fryser ihjäl.

Men jag fryser inte ihjäl. Jag har jättekul. Glömmer bort kylan. Klättrar, säkrar med dubbla dunjackor på. Andreas står på marken och hojtar tekniktips: raka armar, benen horisontellt. Bananen fryser till isglass, osten på smörgåsarna blir som sorbet. Och jag vill inte att dagen ska ta slut. Men vi får ge oss när mörkret faller.

När jag kommer in märker jag att kroppen är ganska frusen. Kliver in i duschen och får en mycket märklig upplevelse när jag kommer ut. Jag tittar ner på min kropp. Ser en mage, ben, fötter. Och en tanke far genom huvudet: vem tusan är det där?

Nu är jag uppvärmd igen och min kropp och jag har återfunnit varandra. Nu sitter jag i soffan och ser (med tillförsikt) fram emot i morgon. Och då ska det bara vara minus sju.

Lucka 16: storskor

Storskor är skor för alpin klättring och isklättring. De är tjocka, stela, och har sulor med kanter så man kan fästa stegjärn på dem. Visst är det mycket sko kring hålrummet som man ska ha foten i. Men själva hålrummet för foten ska vara ganska litet, så att skorna sitter tight.

Rosa Kanoten: Undrar varför alla storskor som finns i till salu i Stockholm är i storlek 42 eller större. Ska inte tjejer isklättra?

Lucka 15: Växelöra

Växelörat är en liten aluminiumdel som håller fast bakväxeln på cykeln. Den är konstruerad för att gå sönder istället för ramen om man får ett slag mot bakväxeln. Det är bra eftersom ramen är mycket dyrare än växelörat. Dock är det inte alltid så lätt att hitta ett nytt växelöra när det har gått sönder, det finns nämligen ungefär lite många olika öron som det det finns cykelmodeller (inte märken, modeller). Det är ju också så att växelörat är halva cykeln. Har man inget öra blir det väldigt svårt att cykla. Kortar man kedjan kan man få till en "singel-speed"-konstruktion. Men den är inte så rolig i längden.

Rosa kanoten: har förbrukat ganska många öron...

Tips från coachen: ha alltid ett öra hemma, och gärna med i cykelväskan om du är ute på långtur i skogen.

Lucka 14: Förare

Förare, eller guide, är en bok eller beskrivning av en klätter-led, -vägg eller -område. I föraren beskrivs var leden (lederna) går, lite om deras karaktär, hur svåra de är, hur långa de är, och lite tips om man behöver någon speciell utrustning. I många förare finns också ett system med stjärnor som talar om hur "fin" leden är.

Rosa kanoten: tycker att en bra förare är som en god vän, medan en dålig förare är som en dålig vän. En dålig förare är otydlig och har gärna texter om lederna som skrämmer upp en i onödan.

Snöpuls

Jag har tänkt till. Om jag ska bli ultralöpare till 7:e maj (Lidingö Ultra) är det dags att ställa in skidorna i garderoben och fokusera på löpningen. Så igår bar det av ut på snöpulsintervaller. Grymt kul, och härligt jobbigt.

Förutom lång uppvärmning och fyra flytlopp gjorde vi 15 längre snöpulsintervaller 10 kortare. Snö är bra.

Lucka 13: Blå Extra

Blå Extra kan vara den enda valla man behöver. Tejp och srej och klister och grönt i all ära. Men ska jag välja bara en valla så blir det blå extra.

Rosa Kanoten: Banne mig vad här ska klämmas lagg i morgon!

Lucka 12: Flytlopp

Flytlopp, eller stegringslopp eller koordinationslopp, är när man springer ca 100 meter och successivt ökar farten. Börja väldigt långsamt, öka hastigheten och tänk på tekniken.

Rosa Kanoten: ska man bli ultralöpare får man springa många flytlopp!

Lucka 11: Tabata-intervaller

Tabata-intervaller är 20 sekunder långa maximal-intensiva intervaller med 10 sekunders vila emellan. Man upprepar dem 8 gånger. Konceptet presenterades av Japanen Dr. Izumi Tabata och hans forskarteam 1997. Tabataintervaller kan genomföras i tex löpning, cykel (spinning), roddmaskin, hopprep, men också i rena styrkeövningar som benböj eller armhävningar. Bäst effekt får man om det är många muskelgrupper som är involverade.

Tabata visade att den här typen av intervaller hade stor effekt på både aerob och anaerob kapacitet. Mer info finns till exempel på Form och Prestation.

Rosa kanoten: har kört Tabataintervaller i spinningsalen och gillar det. Mer lär det bli! Kanske på onsdagens Crosstraining-pass på Gröndal!? Kom och testa!

Lucka 10: Ultramarathon

Ultramarathon är ett löp-lopp som är längre än marathon. Det finns två huvud-typer av ultramarathon: antingen springer man en viss tid (typiskt 12 eller 24 timmar), eller så springer man en specifierad distans (typiskt 50 km eller 100 km). Tids-tävlingarna avgörs ofta på en 400-meters löparbana, medan distanstävlingarna ofta går i backig terräng på tuffa banor.

Swiss Alpine Marathon (78 km) och Spartathlon (246 km i Grekland) är två av de största ultra-marorna i Europa. I Sverige är Ursvik Ultra (75 km), Lidingö Ultra (50 km) och Sörmland Ultra Marathon (50 km) stora lopp.

Rosa Kanoten: är fascinerad av ultramarathon och har precis anmält sig till Lidingö Ultra den 7:e maj 2011.

Lucka 9: Chippat

Chippat, från engelskans chip, betyder att man tillverkat bättre grepp eller fotsteg på en klätterled på ett berg. Det kan antingen vara hål som är borrade, eller stenar som är ditlimmade. Eller (i extrema fall) inomhusgrepp i plast som är fastskruvade (!)

Förväxla ej med: Chippen, som jag tror är någon gammal fotbollspelare? Sen har jag någon gång hört talas om nåt begrepp inom golf...?

Rosa Kanoten: Gillar inte när det är chippat. Utom möjligen när det är som på bilden (Spanien), där underdelen på klippan är lös och otäck konglomerat och överdelen härlig kalksten som skulle vara väldigt svår (och farlig) att komma upp till utan lite hjälp. Då kan man väl lika väl skruva dit några grepp som man kan använda stege...

Lucka 8: Sva

Sva, eller slab, är en bergvägg (klättervägg) som lutar mindre än 90 grader, den är alltså mindre brant än en vertikal vägg. Eftersom väggen inte är så brant brukar sva ofta betyda att grepp och fotsteg är minimala, ibland bara kristaller eller små, små inbuktningar i väggen. Det gör att det ofta krävs väldigt mycket balans att klättra på sva (till skillnad från överhängade väggar där greppen är större och det handlar mer om styrka(-teknik)).
Ofta är det också obehagligare att falla på ett sva än på en överhängande vägg. Faller du på en överhängande vägg blir du hängande i luften, men faller du på ett sva är risken stor att du kasar efter berget och får med dig ett par rejäla skrapsår.

Användning Om en uppgift som är till synes helt omöjlig: "Det är ett sva med juggar" (juggar betyder "stora, bekväma grepp".

Rosa Kanoten: Jag älskar sva. Jag gillar att balansera på små, små saker som egentligen inte finns.

Lucka 7: Japansk stickning

Japansk stickning är ett sätt att blanda aviga och räta maskor så att det bildas mönster som ser olika ut om man tittar på arbetet rakt uppifrån eller från sidan. Japansk stickning kallas ibland skuggstickning eller skuggmönster.

Rosa Kanoten: Visst blir det rätt läckert?!

sån't man gör

Helgen och dagen har varit bra. För bra för att sitta inne vid datorn och skriva. Därför har endel luckor i adventskalendern blivit lite sena. Sån't är livet.

I stället har jag haft längdskidpremiär. Och isklätterpremiär. Och snöpulsat och druckit te i en kvällsmörk skidbacke.

Pratat med inspirerande människor, gjort planer för framtiden, funderat över mål och roat mig åt mannen som stod under snökanonen och skottade.

Ni vet. Sån't man gör. Sån't som är livet. En bra helg.

Lucka 6: ättika

Ättika är en blandning av ättiksyra (etansyra) och vatten. Etansyra, eller ättiksyra, får man genom att låta etanol oxideras. Ättika används i många "husmorstips", bland annat till att göra rent kaffebryggare eller i små skålar som där den sägs "suga upp röklukt". Ättika håller bakterier och mögel borta och används i olika inläggningar. Och ättika är finfint för att få bort lukten i träningskläder. Innan tvätt, lägg underställströjorna och vad det nu kan vara i blöt över natten i vatten och ättika (gör du det i handfatet tvättas samtidigt kalkavlagringar bort ifrån det...). Tvätta som vanligt, och borta är den äckliga, unkna svett-doften!

Rosa kanoten: har noterat att till slut blir träningskläder så äckliga att det inte spelar någon roll hur ofta man tvättar dem eller hur varmt, den äckliga lukten sitter kvar i dem och tränger fram så snart man blir lite varm på träningen. Därför använder Rosa kanoten ättika regelbundet. Dessutom önskar Rosa kanoten att även andra, inomhustränande personer skulle testa ättika (för det är inte så trevligt när dofterna virvlar runt i gymmen och spinningsalarna...).

Lucka 5: Fartlek

Fartlek handlar helt enkelt om att leka med farten. Spring snabbt och långsammare om vart annat. Den kan antingen vara strukturerad, dvs man bestämmer innan att man tex springer en minut snabbare och en minut långsammare, eller så kan den vara improviserad. Tex, öka farten i uppförsbackar, eller spring snabbt till nästa papperskorg.

Rosa Kanoten gillar fartlek. Det är roligt och kan lätt göra ett vanligt, tråkigt oinspirerat distanspass till något roligt, lekfullt och intressant.

Lucka 4: Sealskinz

Sealskinz. Tänk dig ett par gummistövlar som är mjuka så man kan ha dem i skorna. Eller ett par sockor som är vattentäta som ett par gummistövlar. Detta är sealskinz. Helt torr om fötterna trots att du klafsat omkring snöblandat vatten. Eller lera. Eller nåt annat mer flytande än "fuktigt".

Rosa Kanoten. Gillar, och använder dom gärna i sandaler för höst- och vår-paddling

Lucka 3: icebugs

Icebugs. Vi kan kalla alla löparskor med metalldubbar för "icebugs", trots att Icebug är ett särskilt märke. Ungefär som "walkman" eller "rolerblades", som också var varumärken som fick ge namn åt en pryl.

Rosa kanoten: Mina icebugs är av märket Sarva, och helt grymma.

tre pass inom 15 timmar

Jag är på gång igen. Det blev en rivstart... som vanligt. Har hunnit med tre pass på 15 timmar. Kanske inte det smartaste sättet att dra igång efter en förkylning. Men vad tusan. Jag har varit smart så många gånger tidigare.

Lucka 2: Payne's Grey

Payne's Grey är en mörk blå-grå akvarellfärg som är förförisk. Det är inte bara kulören som är underbar, utan även sättet den flyter ut på. Färgen skapar stort liv, och man kan måla med den i allt från ljust blågrått till mörkt nästa svart.

I bilden ovanför är granen målad i Payne's Grey. Bakgrunden är Payne's Grey blandad med lite Alizarin (grön).

Rosa Kanoten: Jag kan inte leva utan Payne's Grey.

Lucka 1: Cross

Cross, eller Speed Cross eller Cross training, är en träningsform som genomförs utomhus. Det är en blandning av kondition, styrka och balans, där man använder naturen som hjälpmedel. Oftast lätt jogging mellan olika aktiviteter som intervaller, hopp-övningar av olika slag, armhävningar, dips, springa-runt-i-skogen, ... egentligen allt som är jobbigt och som man kan göra utomhus.

Rosa Kanoten: Jag älskar cross! Det är ett perfekt sätt att träna på tillsammans eller ensam. Det är kul, jobbigt och bra träning. Man kan göra det var som helst, när som helst. Man behöver inte röra sig så lång bort från start-punkten, vilket kan vara bra om man inte är begåvad med ett fungerande lokalsinne.

Förväxlas med:
Crossfit - som i regel utövas inomhus. Ett crossfit-program består av kanske 5-8 (tunga) övningar som genomförs i en snabb följd. Sedan en kort vila innan man kör ett varv till. Och ett till. Och ett till... Också det bra träning, men något helt annat. Dessutom körs ofta crossfit-program inomhus.

Crosstrainer - den där konditionsträningsmaskinen där man står på två plattor och drar i två stänger. Kan vara ovärderlig för löpare med knä- eller fot-problem. Men det är ju inte direkt cross.

Adventskalender 2010

Rosa Kanoten brukar bjuda på adventskalender, och det blir en även i år. Det kommer att handla om ord. Termer. Begrepp. Sånt jag säger och skriver och gör, men kanske inte alltid förklarar.

Jag lever i några olika "samhällen". Varje samhälle har sina ord, sitt språk. Och det är inte alls självklart att människor som inte lever i ett samhälle förstår det samhällets språk. Snarare är det kanske självklart att de inte förstår orden.

Förresten, för någon vecka sen lärde jag mig ett nytt ord som var från ett samhälle jag inte i:

Bokeh. Nu har jag lärt mig att det kommer från japanskans boke, suddig, och är benämningen på de delar i ett fotografi som inte är i fokus (bakgrunden i bilden ovanför).

Det var ett bonus-ord. Men i december kommer dom. Mina samhällens ord.