Fler i "klubben"

Jag lider med Carolina Klüft... stressfrakturer är inte kul... särskilt inte om de hamnar som förstasidesnyheter på dn

Stava rätt!

Stavgång... något för tanter som vill ha lite gott samvete! Urfjantigt! Och man måste nog ha en extra tröja på sig så att man inte fryser.

Jag stod där i en grupp blandade människor och funderade om detta verkligen var vettigt. Även om jag inte är elitidrottare så är jag definitivt inte en stavgångstant!

Så uppenbarade sig Björn Jansson. En ståtligt sportig karl som var Sveriges första licensierade stavgångsinstruktör (jag fnissade lite inombords) och som pysslade lite med multisport (ok, det kanske finns lite vett i det här i alla fall?).

Vi blev tilldelade stavar, och började med att öva fram och tillbaka på gräsmattan. Hm, ja, kanske... Och så gav vi oss av på elljusspåret. Långsamt försvann mina förutfattade meningar. Det gick ju att göra det här rätt jobbigt. Och lite kul var det ju.

Ända tills vi kom till en backe. Skidgång och "sprättande" skidgång. Tusan! Nu blev det riktigt jobbigt! Eftersom man arbetar intensivt med både armar och ben sticker pulsen ordentligt i backarna.

Efteråt fann jag mig själv stå och prata teknik och material (visst, även stavgång är en materialsport :). Och kanske blir det ett par egna stavar snart... Men jag är definitivt ingen stavgångstant! Stavgång kan vara urtufft!

Kongruens

Att vara kongruent. Att leva som man lär. När man säger till andra att det är nyttigt att äta frukt men inte gör det själv är man inte kongruent. Eller som i historien om Gandhi: En kvinna tog med sin son till Gandhi och bad Gandhi hjälpa henne att få sonen att sluta äta socker.
"kom tillbaka om två veckor" svarade Gandhi.
Efter två veckor kom de till baka och Gandhi sa till sonen
"Sluta äta socker"
"Men varför var jag tvungen att vänta två veckor på det här?" undrade kvinnan upprörd.
"För två veckor sedan åt jag själv socker" svarade Gandhi.

Man kan även vara kongruent med sig själv. Jag vet att jag är trött, trött, men struntar ändå att vial. Då är jag inkongruent. Eller jag vet att jag borde äta nyttigare, men det blir inte så. Inkongruens.

Är jag kongruent?
* På jobbet, reser mig och hämtar äckligt kaffe i automaten, trots att jag inte vill ha. Magen och munnen säger nej. Inkongruent.
* Jag säger att man ska starta träningen lugnt efter en skada. Jodå, det gjorde jag faktiskt! Kongruent.
* Jag vet att jag borde äta nyttigare, mindre gröt och fil, mer protein och riktig mat. Ändå vill det sig inte riktigt. Det ska jag jobba på!

Åter i Södertälje

Jag är tillbaka i Södertälje på heltid i sex veckor för en utbildning. Anlände sent igår kväll, med nylagad cykel i bagaget. Noterar att några av grannarna har bytts ut, pelargonerna har bytts ut mot en parabolantenn.

Det ska bli sex intressanta veckor. Mer rapporter kommer :)

Tar med mig i bagaget ett ganska fullt coreball pass i onsdags, och lite löpskolning som gjorde sitt för mina underben. Härligt att känna att löpningen börjar bli "normal" igen.

Världen skämtar med mig.

Jag joggar min runda i regnet, kommer precis i lagom tid till mitt pass på feelgood. Tror jag. Utanför står två karlar. Jag rycker i dörren. Allt är vart där inne. Tittar på klockan. Tio i elva. Tror jag. Fattar ingenting. Karlarna tittar på mig.
"Tio" säger en av dem. Jag tittar på klockan igen. Jo, den är elva. Vad har hänt med världen? En sån där bissar känsla av att jag har missat något som hela resten av världen vet.

Då minns jag: vintertiden! Luftern går ur mig som en punkterad ballong. Där jag står i regnet i svettiga löparklader vet jag inte om jag ska bli glad för den extra timmen, eller ledsen över att jag inte utnyttjade den på ett bättre sätt. Nu dröjer det ju änu längre tills jag får hoppa in i duschen.

Till slut går jag upp till mammas lägenhet som ligger ett par hundra meter från gymmet. Tar hissen upp (jag har en regel som säger att jag måste gå trapporna upp till femte våningen om jag inte har (1) Två eller fler kollin att bära på, eller (2) Kommer hem så sent att portkoden till dörren har slutat funger. Nu finns en till punkt på listan: (3) Har glömt bort att vintertiden startat.)
Ska snart ge mig av igen, och kanske tillbringa lite av bonustimmen på crosstrainern. Det blir inte alltid som man har tänkt sig...

Rullar igen

Nu lever cykeln igen! Med nysmort hjullager och ny kassett. Har inte hunnit provåka än, men den ser fin ut i alla fall :)

Idag blåser det och regnar på tvären, men jag ser ändå fram emot förmiddagens löpning.

Det var allt.

Några gamla godingar

Eftersom min kamera fortfarande är på safari i Afrika kommer här några gamla godingar från 2005.

Det kan ha varit här någonstans min multisportkarriär böjade... Team Powertrain har just tagit tredje-platsen i Griffin Trophy. Lägg särskilt märke till pannbanden in syntetpäls... de var inte alls varma...


Team Powertrain i Rimforsa (Naturgauiden Adventure Race) 2005. Intervju efter målgång i korta klassen. Trötta men lcykliga! Jag minns tydligt hur jag tittade på alla *galningar* i långa klassen som sprang, sprang, snorade, sprang, och tryckte i sig risgrynsgröt på korv. Och tänkte "nä. det där gör jag aldrig..."

jubileum!

Idag firade jag och min stressfraktur 60 minuter! Underbart skönt att distanserna börjar komma igen, även om det går erbarmerligt (tänkte fråga farbror Google hur det ordet stavas... 926 träffar på "erbarmerligt", 844 på "erbarmeligt". Gissar att slutsatsen man kan dra är att det är ett ord som knappt används i skriftspråk nu för tiden) långsamt. Dags att börja träna för att få upp farten igen!

Ja, jubileum! Och det med besked. Festade till det med att efter löpningen köra 5 min gång - 5 jogg - 5 gång - 5 jogg. Dvs totalt 70 min löpning (wow!), och ett pass som skulle kunna närma sig ett "långpass".

Jag vet, jag skulle _bara_ha sprungit 60 minuter idag. Hoppas att Sjukgymnasten inte läser det här. För även om det är mitt ben, så är det han som är mitt samvete.

3 Berg

Igår var det premiär för nytt spinningpass. Det har fått titeln "3 berg". Det visade sig vara grymt jobbigt, och musiken var uppskattad (hann faktiskt köra passet två gånger igår...!)

Nu till andra träningsfunderingar. Fria vikter eller maskiner?

Fria vikter är ballt, medan maskiner väl är lite tantigt? Å andra sidan är kanske skaderisken lite större med fria vikter eftersom rörelsen inte är lika kontrollerad. I maskinen tränas typiskt bara en avgränsad del av kroppen, medan de fria vikterna mer gör att hela kroppen tränas på ett sätt som liknar det då musklerna ska användas.

Men, och nu läser jag i Bompa (Peridization Training For Sports 2005), det viktigaste är att hitta övningar som tränar rätt muskler så effektivt som möjligt. Bompa presenterar en tabell med olika övningar för olika muskler, där han även anger iEMG (integrated electromyography) i procent av max. I tabellen är övningarna utförda med belastning på 80% av max belastning. Utan att gå in på detaljer så betyder alltså en hög %iEMG att för samma relativa belastning på kroppen tränas just den utpekade muskeln mer effektivt. Ett exempel:
Rectus Femoris (Baksida Lår):
Benböj 88
Sittande "Leg extensions" 86
Benpress 76
Benböj i Smithmaskin 60

Med andra ord: benböj är bra :)

Snabb tid.

Tiden går fort, hemskt fort (eller är det jag som är långsam?). Ibland undrar jag faktiskt om det inte finns lite olika långa minuter och sekunder. Idag har mina varit extra korta.

Dagens träning bestod i en stund på crosstrainern (det blir lite roligare med schysst musik i lurarna), ett coreball-pass (ja, det är en utmaning att få till ett pass så att både damer i 50+ och elitidrottare är nöjda), och ett lugnt löppass i Tinnerö (mycket snack med min joggingkompis. Men sådana pass behövs också).

Nu laddar jag för nytt spinningpass på tisdag. Det kommer att bli grymt bra :) Och mental uppladdning för att träffa Sjukgymnasten i morgon.

Ett litet steg närmare en hel cykel

Jag har tagit ett litet myrsteg mot en helare mtb igen. Hjullagret bak har som bekant gett upp. Glad i hågen knallade jag till Cykelbutiken i förmiddags. Möttes av glada leenden när jag berättade mitt ärende och frågade vad jag skulle ha för smörj. Av Amerikanen (som inte är amerikan utan britt) fick jag motfrågan:
"Vet du vad du håller på med?"
När vi klarat av den biten (och jag lovat att jag hade någon att fråga) tog det fart! Vi susade runt i butiken, kollade in fetter, smörjoljor och verktyg. Han rotade fram ett kasserat nav och jag fick till och med privatundervisning i handlagen och noggranna instruktioner om hur jag ska gå till väga.

Jag känner mig lite sugen på att mecka nu, men när dagens jobb och träningspass var avklarde fanns inte tiden och orken. (Putsade skor istället! Bra för att dämpa dåligt samvete).

Vägval

Jag vaknar tidigt trots att det är lördag. Halv sju ger jag mig ut på en kort joggingrunda (nä, egentligen är det inte en löpardag idag. Och jag ska ju hålla mig till mitt schema - 4 dagar i veckan. Inte mer. Men en kort, kort runda kan ju inte göra något!)

Morgnar är underbara. Och frågan är om inte lördagsmorgnar är lite vassare. Medan dimman ligger tät över fälten, himlen är mörkt marinblå, och solen börjar påminna om sin existens med en gul strimma längs horisonten. Tyvärr är min kamera på safari i Afrika, men jag hoppas att ni förstår. Jag och Orion på himlen. Stegen känns lätta. Kanske bor det en liten löpare långt inne i mig?

Jobbet rullar på, hade ett seminarium för förstaårsstudenter på civilingenjörsutbildningen i Uppsala i veckan. Mitt uppdrag var att ge en bild av livet efter utbildningen, och jag försökte passa på att smyga in en del motivationshöjande och inspirerande budskap. Tips och tankar om utbildningen, förstås, men även lite större.

En av dessa saker handlar om mål. Eller för att citera Alice i Underlandet:
Alice står vid ett vägskäl och funderar på vart hon ska gå när Cheshire-katten dyker upp (fritt översatt:)
A: Vilken väg ska jag ta?
Cat: Det beror ju på vart du ska.
A: Det vet jag inte så noga.
Cat: Då spelar det inte heller någon roll vilken väg du tar.

Jag tror att det ligger mycket i det - att ha mål så att man vet vilken väg man ska välja.

Seminariet ja, det gick nog bra. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna prata i två timmar. Efteråt fick jag följande kommentar av en flitig student:
"Jag hade tänkt räkna matte hela seminariet, men det var så intressant så jag öppnade inte ens böckerna!"

Idrottare

Det finns många olika idrottare. Namnen på olika arter är skoningslösa. Här är två typer:

Julstjärnan - en idrottare med tävlingsperiod på sommaren, som kanske har lagt upp sin träning lite fel, och är som starkast vid jul. En formtopp vid fel tillfälle.

Brödrosten - en idrottare som är mycket duktig, men till största delen deltar i lokala små-tävlingar. Där han vinner utklassningssegrar - och priserna består av typ brödrostar...

För övrigt: såg Friidrottaren på gymmet idag igen. Håller på att spricka av nyfikenhet på vad han pysslar med för idrott. En fix idé, kanske, men också en rolig gissningslek för mig själv :)

Svart på vitt

Resultaten från helgens tävling har kommit. Med bultande hjärta öppnar jag excel-filen. Det blev en total 6:e-plats, knappt 6 minuter efter segraren. Det känns helt ok.

Nu laddar vi för kvällens core-pass :)

En magisk kväll

Jag vet att det kanske var lite knäppt efter cykeltävlingen, men senare på kvällen var benen rastlösa. Jag snörde på mig löparskorna för en kort joggingrunda/promenad. Trodde att benen skulle vara tunga, tunga. Men istället kändes det lätt att springa. Och vilken kväll.

I början: solen som gick ner, rödfärgad himmel och gula träd. Höstdofter av våta löv och friskt gräs. Solen sjönk allt mer, träden som svarta silhuetter mot den nästan vita himlen. Alla regnmoln var bortblåsta. Vinden som gjorde att höstlöven frasade i trädtopparna. Och sista biten en måne så stark att den lämnade skuggor.

Det var en sådan där runda som jag aldrig vill glömma, kanske en av årets finaste turer. Lyckorus i hela kroppen. Tyckte att jag tog det lugnt, men ändå visade klockan på ett par minuter snabbare än vanligt på den rundan!

Demobanetrampet

Idag borde jag
(1) ha stannat i sängen och äntligen sovit ut, alternativt
(2) ha varit på jobbet och stökat unden endel måste-saker.

Istället fann jag mig själv regnet på Scanias Demobana, med en cykel mellan benen och andra cyklister runt omkring. Det var dags för Demobanetrampet. 10 varv, totalt ca 30 km. Bör tilläggas att en Demobana för lastbilar typiskt består av branta backar och tvära kurvor. "Platt är trist".

Ungeför 20 startande. En (1) av dessa var en tjej. Första varvet låg jag med i en liten klunga, men tappade grabbarna. Sedan blev det nio varv på egen hand. Mitt mål var att inte bli varvad. Det gick nästan. När jag hade hundra meter kvar av näst sista varvet körde Erik som vann om mig. Skit!

Jag är ändå nöjd med min insats, varvade några deltagare och åkte in på omkring 6-7 plats med blodsmak i munnen.

Nästa del i dagens tävling var MTB på Demobanan för terrängbilar. Där det inte var lera var det vatten. Sex varv på en bana med ett par branta backer. Varje varv avslutades med ett parti som tävlingsledaren Perra beskrev när vi stod på startlinjen:
"Ni får välja mellan tre spår. Alla tre är lika djävliga. Lös sand, löst grovt grus, eller lera. Sedan ska ni upp för högen".
Det visade sig att sanden och gruset var i stort sett omöjligt att cykla på eftersom det var så löst. Ler-spåret gick hyffsat, men slutade med en midjedjup vattenpöl. Högen på slutet var verkligen en riktigt brant kanske tio meter hög grus-och ler-hög.

Starten gick och på första varvet blev jag förvånad över hur grabbarna hoppade av cyklarna för att springa förbi partier jag hade räknat med att cykla förbi. Jag kom ur "moden" lite, och började hara jag med. Cykeln strulade, och jag plurrade i den djupa vattenpölen. Idag var en sådan dag då man kliver in i duschen med kläderna på.

Vid "korv-och-kaffet" efter loppet kändes det helt ok. Landsvägsloppet gick över förväntan, MTB-loppet är jag inte stolt över, men jag skäms inte heller. Och jag har verifierat några av mina svagheter: explosivitet och backar.

På't igen!

Up and running

Idag hade jag pass på Gröndal för första gången på länge. Ruggigt kul, och jag gick ingång på att det var många som såg ut som riktiga cyklister i salen. Himla skoj!

Resten av tiden ägnar jag åt att försöka komma ikapp det jag missat när jag var hemma i sängen och var sjuk i början av veckan. Underligt hur det kan samla sig "måste-göra"-saker.

Annorlunda: Igår tvättade jag hårt innan jag gick TILL träningen. Kändes mycket annorlunda. Det var nämligen dags för fotografering så att alla instruktörer ska finnas på bild på Feelgood. Huga. Vet inte om jag längtar efter att se resultatet. Dessutom kommer nog ingen att känna igen mig - minerna i spinningsalen förställer ansiktet till oigenkänlighet :)

veckans höjdpunkt!

I söndags sa en av deltagarna att coreball-passet med mig på söndagar var "veckans höjdpunkt"! Gissa om det värmde!

Slut

Någonstans på vägen tog det slut idag. Jag satt stelfrusen på jobbet, och märkte knappt att det knackade på dörren. En muskelvärk som inte är av denna värld (den värsta träningsvärk du kan tänka dig. Gånger 30. Minst). Lite ont i halsen, men allra mest helt slut. Ingen kraft till någonting.

Till slut fanns inget annat att göra än att ge upp och åka hem (efter att i säkert en kvart funderat på hur tusan det skulle gå till). Har nu sovit några timmar och livslusten är en smula närmare igen.

Den svåra avvägningen, när är jag bara lat och när säger kroppen faktiskt åt mig att jag behöver vila? När ger jag upp och när är det klokast att vila?

Övning #1 Sidoplanka deLuxe

En riktigt bra övning för bålen.
1) Börja med vanliga plankan. Lyft ena armen och håll rakt ut åt sidan. Håll 15 s-

2) vrid upp och låt fötterna vridas med så att du kommer till sidoplankan. Håll 15 s.
Vrid tillbaka ner till läget med armen ut åt sidan. Upprepa övningen 4 gånger.


Utmaning: Öka tiden du håller varje del av övningen, och även antalet repetitioner.

Skorna

I onsdags var jag på ett stort möte på företaget jag jobbar på. Omkring hundra personer var samlade, mestadels chefer och experter inom olika områden. Den största andelen var som vanligt gråhåriga och män. Av de hundra deltagarna som var samlade var vi ungefär 4 tjejer.

Vi stod i mindre grupper och diskuterade simulering och hur man ska kunna utnyttja modeller i framtida forskning och utveckling. Mitt i en fras om virtuell montering avbryter en av karlarna (i femtioårsåldern) disukssionen:
"Jag måste bara fråga..." säger han och tittar på mig. "...hur fungerar dina skosnören?"
Jag tittar ner på mina skor och undrar om han skämtar? Alla vet väl hur ett par skosnören fungerar? Sedan får jag en känsla av att vara fem år, och att de "vuxna" vill vara snälla och prata om något som även lilla Anna förstår. Tittar ner på mina skor.
"... öh... det är gummiband..."


Omtalade skor

Morgonjogg

Min löpning har gått in i en ny fas. Från att ha varit en "mellanktivitet", något som snart tar slut och som man gör mellan andra saker, har det nu blivit ett tillstånd. Någonting man gör och är närvarande i. Som i en morgonlöpning höstluften längs sjön där dimman håller på att lätta och de gula löven prasslar under fötterna.