produktionskapacitet

Jag hör om långa sköna löppass, om skridskoturer, om tuffa klätterträningar som varit i helgen. Jag är så glad för er skull, ni som varit ute! Men jag blir svart av avundsjuka i hjärtat av avundsjuka. Jag vill också ha sprungit, skrinnat, klättrat, lyft, skidat, cyklat.

Men jag har yogat. Hela helgen har jag yogat, fjorton timmar. Visst är kroppen lite trött nu, och visst har det varit roligt och intressant. Men inte som efter att ha sprungit långt eller klättrat hårt. Eller allra helst både och.

Jag försöker känna ett lugn i kroppen, inte ett "jag borde ha gjort mer". För jag har jobbat i rätt riktning. Rent intellektuellt vet jag det.

1. Jag är så stel att om jag fortsätter springa utan att bli mjukare kommer jag bli skadad.
2. Stelheten är en av de största begränsningarna för mig inom klättringen.
3. Jag har ofta ont i huvudet för att jag är så stel.
4. Jag har ofta ont i magen, särskilt när jag springer, av stress och med yoga borde jag kunna få kroppen att lugna sig lite.
5. Jag låg hemma med feber i fredags och har varit krasslig i helgen. Då ska man inte utsätta sig för pulshöjande aktiviteter (Man ska troligtvis inte gå på yoga heller. Men jag stoppade in en fishermans friend i munnen och höll tyst om det).

Jag har, enligt Covey (se Biblioteket) arbetat med min produktionskapacitet i helgen. Eftersom jag inte gör det så ofta så är det inte bara bra, det är nödvändigt. Det är bara det att den känslomässiga delen av mig inte riktigt har fattat.

Lösa hälar för själen

Igår, torsdag, var en dag som började strålande. Morgonklass i cykelsalen, mycket folk och nytt pass (som, som vanligt, blev lite tuffare än planerat. Här kan man även passa på att fundera över varför det nu efter jul märks en tydlig skillnad på cykelklasserna: mycket fler män än kvinnor).

Dagen fortsatte stråkande. Lunchpass crosstraining med ett gäng tjejer på jobbet (när en kollega som cyklat med mig på morgonen tittade på mig med stora ögon och frågade "ska du träna igen???" log ja gtill svar. Och när han på skoj frågade "och vad blir det för pass ikväll då?" valde jag att inte berätta om mina planer att klämma lagg i Yxbacken. Här kan man även fundera över var alla grabbar som tjatat om mitt "tuffa" crosstraining-pass tagit vägen... bara för att det var lite minus ute...?)

Sen började det bli lite motigare. Kliver av tåget i Norrköping och känner en liten, liten irritation i halsen. Bestämmer mig för att det bero på att jag var trött av lite sömn och jobbig tågresa (jag kan inte rekomendera att åka med dubbeldäckar-tågen mellan Södertälje och Norrköping med skidutrustning under rusningstid). På med telisskidorna! Yxbacken bjöd på en fin kväll. Benen fick sitt. Upp-ner-upp-ner.

Lösa hälar är bra för själen. Men det var tydligen inte så bra för min hals. En plågsam natt och en dag i sängen. Med feber.

Ärligt talat, det här är tredje gången på tre månader som jag är sjuk. Vad gör jag för fel?

Biblioteket

Jag älskar att läsa, varvar med glädje fack-litteratur från olika områden med romaner, tidskrifter och tidningar.

Jag älskar att skriva också. Och gärna om det jag har läst, så jag får vända och vrida lite på det, analysera och fundera, utvärdera.

Därför har jag lagt till sidan Biblioteket här på Rosa Kanoten. Där finns korta recensioner eller beskrivningar av några av de böcker jag läser. Se det som boktips och referenslista.

Löpartankar

Snörar på mig skorna, ner för trappan. Ut och springa. Tankarna far iväg. Jag kan inte styra dem längre.

Var ska alla de där tjejerna en måndag kväll? Varför är de så många tillsammans?
Skulle jag ha tagit dubbskorna trots allt?
Hur långt orkar jag springa idag? Lita längre än korta rundan?

Sjunde hunden jag möter. Varför är det bara hundägare och jag som är ute när jag är ute och springer? Vad gör alla andra? Är hemma och lagar våfflor? Oj, vad länge sedan jag åt våfflor, tänk om jag skulle göra våfflor när jag kommer hem?
Men vänta, om jag ska till H på onsdag, och ha cross-pass innan, hur ska jag då hinna långpass på onsdag?

Varför blir jag så kall om händerna när jag kör bilen hem från jobbet? Det är väl ologiskt?
Börjar jag lära mig Pose method? Fokus på att lyfta på benen.
Undrar vem han på biblioteket pratar med i telefonen?
Ja. Det är klart. Någon måste ju limma upp nya affischer även fast det är vinter och kallt och snöstorm ute. Men att de stora affischerna bestod av riktigt så många små, det hade jag inte hajat.

Undrar varför borden på manikyrsalonger alltid står placerade i skyltfönstren och så att bordsskivan kommer i jämnhöjd med trottoaren utanför?
Bombay Taj, serverar de bara indisk mat, eller betyder "taj" "thai"?

Och varför blir det alltid så att precis när jag ska springa om någon på den smala trottoaren så kommer det en bil exakt samtidigt, så vi behöver vara tre i bredd samtidigt?

prestationer

Vi sitter på vandrarhemmet i Åby. Vi har varit ute och isklättrat i Ågelsjön och jag har lett en linje som var lite brant, men isen var mjuk och yxorna riktigt sög fast så jag var inte rädd. Det har nog aldrig varit så många tjejer som isklättrat i Ågelsjön på samma dag tidigare

Men nu sitter vi i sofforna på varndrarhemmet och pratar om prestationer, nio trötta men nöjda klättrare. Det är träff med Mentaltränings-gruppen i klätternätverket Girls Get Higher (men i mentalträningsgruppen får även killar vara med).

Vad betyder ordet prestation? Vad är en prestation?

Något som har ett start och ett slut. Det kan vara förknippat med krav, och vara både positivt och negativt laddat. Ibland förknippat med prestationsångest. Ibland en motivation. Att göra något som inte är lätt att uppnå. Det kan komma utifrån eller inifrån en själv.

Ibland kanske det är lämpligt att byta ordet prestation mot att lyckas, uppnå, utvecklas.

Vi är överens om att vi alla vill prestera, men det går inte alltid. Olika människor brottas med olika hinder. Att man är lat, ofokuserad, har orimliga mål, har för många olika mål, saknar motivation.

Många av hindren faller tillbaka på att man inte gjort sin hemläxa: sätta upp mål. Mål som man brinner för innerst inne, och som samtidigt hänger ihop med varandra.

Att ett så litet ord med bara tre små bokstäver kan vara så svårt!

provar löparlivet

Långpasset idag var inte jättelångt. 107 minuter, men varje steg räknas. De första 30 minuterna hade jag fruktansvärt ont i magen, stressmage. De sista 30 minuterna var benen tunga (de sista 20 går det dessutom ganska stadigt uppför på min runda).

Men där emellan var det fantastiskt. I ungefär 47 minuter kände jag mig som en löpare, en blivande ultralöpare. Lite samma känsla som när man provar den fina klänningen inför en stor fest, och känner en bra känsla i kroppen. En känsla av att när det väl är dags så kommer det nog att bli rätt bra.

Nyckeln till framgång

Jag läser i Stephen R. Covey's bok The 7 Habits of Highly Effective People.
Det är en intressant bok på många sätt, och nu läser jag om vad som enligt forskningsstudier är den minsta gemensamma nämnare som framgångsrika människor delar. Även om hårt arbete, tur, goda relationer till andra människor är viktiga för framgång så fann man att "den framgångsrike har vanan att göra de saker de mindre framgångsrika inte gillar att göra".

Det betyder inte att de framgångsrika gillar att göra dem heller, men det finns en starkare drivkraft som gör att de ändå uthärdar.

För mig blev den här insikten en dörröppnare. Det finns något mer här, något att fundera vidare kring. När det gäller att prestera, både i idrott och på jobbet.

Första position

Jag läser fascinerad Nicolas Romanovs bok "Pose Method for running". Det handlar om att springa energieffektiv och skonsamt. Om att utnyttja gravitationen, att falla. Om man står på ett ben och lyfter det så faller man. Nästa ben faller ner och fångar kroppen. Sen lyfter man det benet. Och så rullar det på. Ingen energi går åt till att röra överkroppen upp och ner. Det enda man ska behöva göra är att lyfta benen.

Ställningen när man har ett ben i marken och det andra lyft (som i bilden ovan) är "the Pose", positionen. Löpning blir att växla mellan positioner. Precis som när man dansar balett.

Jag gillar liknelsen. Balett, eller dans i allmänhet, handlar om precisa rörelser, exakt som det ska vara. Jag tror att med optimal löpning är det lika dant. För även om det finns miljarders löpstilar och "alla kan springa", så kan man springa olika energieffektivt. Och jag tänker göra något åt min, förmodligen ganska ineffektiva, löpstil.

Alpina förhållanden i Ågelsjön

Jag gick ut hårt. Sedan ökade jag.
Dagen bjöd på isklättring i Ågelsjön. Brant. Väldigt, väldigt snöigt. Trevligt sällskap. Och ruggigt roligt. Jag hade bestämt mig för att inte ge mig på att leda något idag. Bara nöta klätterteknik. Bli pumpad. Klättra vidare. Hänga i yxorna. Lita på stegjärnen. Testa gränserna. Njuta.

Det gick bra. Vi fick många meter klättrade. Armarna värker. Benen värker. Kinderna hettar. Dunjackan torkar. Och jag längtar redan till på söndag när det är dags igen!

Drömmar om cykling

Den 13:e April i år börjar jag en ny karriär. Jag ska vara ledare Camp Mallorca, en cykel- och triathlon-resa. Häng med du också!

Det kommer bli backigt, svettigt, cykligt och grymt roligt!

Ny sida

Rosa Kanoten har fått en ny sida: Att Göra. Här listar jag saker som jag planerar att göra under 2011. Det är stort och smått. Men jag tänker att det är bra att skrika (och skriva) ut sina mål. Även om de känns stora och lite läskiga. För det ökar pressen på mig själv att arbeta mot dem. Och jag vill ju verkligen dit!

Kalla mig Randonneuse

I mars förra året cyklade jag ett Randonneur-lopp, 20 mil runt på Södertörn. Jag är alltså en randonneuse. Idag damp beviset ner i brevlådan. Mitt stämpelkort, som varit i Frankrike och blivit godkänt, tillsammans med en stilig plakett. Och jag insåg i samma stund som jag öppnade kuvertet att jag kommer att behöva cykla minst ett 20-mils-lopp i år. Och ett 30-mils-lopp.