Så var det äntligen dags för årets premiär: granit mot fingrarna. Jag var nervös. Har inte klättrat på mer än ett halvår. Fick ont i en axel. Sedan i andra axeln. Och sen var jag helt biten av triathlon-träningen. Men nu var det vilovecka efter Kalmar och kroppen förklarade högt och tydligt för mig: nu ska vi klättra!Det var grymt kul att klättra igen. Som att komma hem. Men istället för att stressa över att så mycket är kul - både triathlonträningen och klättringen - så lutar jag mig tillbaka till soffan och njuter. Av att ha flera ställen som är hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar