Raketforskning

Ibland kan tillvaron vara som en röra. Min vår var en sådan. Träna, jobba, här eller där, klättra, springa, paddla, måla, renovera, simma? Springa hit eller dit eller sen? Ja, ni vet, till och med de allra minsta besluten blir stora och nära nog omöjliga att fatta.

Men nu, saker börjar falla på plats. Jag har börjat få ordning på träningen med hjälp av coach Camilla. Går omkring och funderar och tänker att nästa bit ät maten. Inser direkt att jag har ett problem där. Jag verkligen älskar glass. Och nä, glass är ju inte direkt nyttigt. Åtminstone inte köpe-glass. Massor skumma grejer i innehållsförteckningen, massor socker.

Jag gillar verkligen inte märkliga innehållsförteckning och (mer eller mindre) dolt socker. Lagar mat så mycket från råvaror som jag kan. Bakar helst brödet själv, även knäckebröd. Gör egen sylt. Torkar äppelringar och svamp och blåbär. Gör egen müsli och granola (ja, nu börjar det bli lite väl präktigt här. Men jag gillar det). Men glassen...

Ungefär då kommer jag på det. Det är ju självklart, krävs ingen raketforskning här. Jag. Ska. Ha. En. Glassmaskin. Det är faktiskt nästan lite pinsamt att jag, som älskar glass, kan ha levt utan glassmaskin så länge.

Så, efter 24 timmar av envetet studerande av glassmaskiner, ytterligare 23 timmars väntan på att isblocket i den ska frysa, och till sist 35 minuters tillagning tar jag den första skeden av min egen blåbärsglass. Rätt så nöjd.