Race-tankar

Morgonen gick fint. Tidig frukost, rulla på cykeln från hotellet till starten. Preppa prylarna vid min växlingsplats. På med våtdräkt. Känner mig faktiskt lugn, sammanbiten inför uppgiften, men ändå avslappnad.

06:45 Nationalsången spelas. Det är ju SM och de ska tydligen börja med nationalsången. Ställer mig lagom långt bak i starten. Jag vet ju att jag inte är någon raket i vattnet.

07:00 Starten går. Simmar tillsammans med alla andra. Det är mycket folk, men ingen panik (tack Micke för boj- och panik-övningarna!) Det här är njutning! Det trodde jag aldrig att jag skulle tycka, men det är faktiskt underbart! Slarvar lite med navigationen, men tar det lugnt. Försöker bara hålla tekniken så bra jag kan, och gilla läget.

08:26 Upp ur vattnet. Benen känns väldigt lätta! På med cykelgrejer och upp på cykeln. Det går lätt. Jag trampar på, cyklar om coola tempohojar och avancerade hjälmar med min gamla Avanti (dagen till ära med pumpade däck). Jag ger mig själv ett poäng för varje cool tempohoj, två poäng för täckt backhjul. Tappar räkningen ganska snart.

09:13 Har ett problem: jag är ohyggligt kissnödig. Det gör fruktansvärt ont i magen. Men jag har hört att man kan göra det i farten vid vändpunkten. Hänga ut lite åt sidan och bara låta det komma. Jag kommer till vändpunkten, men det kommer inget.

10:19 Första varvning på cykel. Tour de France-känsla i den lilla svängen i Kalmar. Men fortfarande kissnödig.

11:05 Jag bara gör det! Samtidigt som jag vänder. Vilken känsla!

12:08 Ut på sista varvet på cyklingen. Det går bättre än väntat och jag öser på. I huvudet gnager tankarna på löpningen och min trasiga fot. 5 km ska jag springa, det måste foten hålla för. Hoppas bara att jag inte gör den sämre. Svårt med koncentrationen och svårt med känslorna nu när löpningen närmar sig. Klarar inte att kissa igen. Dumt.

14:00 Löpning. Springer förbi toaletten på vägen ut. Min tävling har ju slutat nu. Jag har ont i foten och ska ändå inte springa. Det är skönt att bli av med det onda i magen. Joggar på i ett måttligt tempo. Ser på GPS-klockan att jag håller 4:50-tempo. Tänker att den måste visa fel, det går inte så fort. Den tror säkert att jag cyklar fortfarande och är lite förvirrad. Att springa nu känns ungefär som att springa sista delen på ett ultramarathon. Men skillnaden att det gör ont på så konstiga ställen nu. Foten känns ok, men jag är orolig att det ska komma surt efter.

15:13 Första varvningen, får ett grönt armband. Springer ut genom stan, sen börjar det göra ont i foten. Går långa bitar och springer lite om vart annat. Efter 24 km tar vi ett ö-råd. Jag berättar för foten att det här håller inte. Ska den göra ont så får den vara tydlig med det. Vi kommer överens om en gräns för smärtan. När den passeras så blir det gång resten av vägen. Och så börjar jag försiktigt jogga igen. Det går rätt så bra. Jag vågar inte riktigt trycka på, tassar fram försiktigt, försiktigt.

17:00 Rött armband. Sista varvet. Åh! Vad jag älskar att springa! Fortfarande tassande, men känselspröten på helspänn. Jag är ju så orolig för att göra något med foten som förstör höstens träning och tävling.

18:21 Springer över mållinjen på Kalmar Triathlon. Det känns bra, jag mår under omständigheterna oförskämt bra. Hade siktat på tiden 11:30. Med hel fot. Sprang in på 11:21 med trasig fot. Och genast börjar hjärnan analysera vad jag hade kunnat göra bättre (hallå! skärp dig, njut!). Får plakett och tröja, ett par apelsinklyftor. Och är en Järnkvinna. Tionde-plats på långdistans-SM. Mhm... Smaka på det en stund.