Det börjar bli dags att fundera på kommande säsongen. Nu har tävlingskalendrarna börjat dyka upp på olika hemsidor. Här är en sammanställning av långloppscupen (mtb) + multisportcupen + maran :) Än så länge inte så många krockar... Det finns mycket kul att se fram emot!
25 april - Skåne Adventure Race, Multi
9 maj - TSOK Multisport, Trollhättan, MTB
24 maj - Långa Billingeracet, Skövde, MTB
30 maj - Stockholm Marathon, Löp
30 maj - Kolmården Adventure Race, Multi
6-7 juni - Lida Loop, Stockholm, MTB
13 juni - Hestra Adventure Race, Multi
28 juni - Ränneslättsturen, Eksjö, MTB
12 juli - Mörksuggejakten, Rättvik, MTB
20 juli - O-ringen Multisport, Eksjö, Multi
29-30 augusti - Finnmarksturen, Ludvika, MTB
5 september - Stockholm Adventure Race, Multi
5 spetember - Bockstensturen, Varberg, MTB
19 september - SM, Funäsdalen, Multi
3 oktober - Femmans Multisportrace, Göteborg, Multi
söndag 30 november 2008
Allt flyter
Det har varit en underlig dag när jag aldrig riktigt fått ordning på rytmen. Klockan har spelat mig spratt hela dagen. Inget särskilt, bara små saker hela tiden. En känsla av att allt flyter.
Coreträning på morgonen och sedan premiärlöpning i Ursvik. Nä, jag har faktiskt inte sprungit det beryktade spåret i Ursvik tidigare. Vi sprang inte hela spåret. Men jag bestämde mig för att springa spåret oftare. Det var så jobbigt!
Hjälpte Klättraren lite att mecka cykel, men jag är rädd att jag ställde till det mer än jag hjälpte. Mina armar och händer verkade leva ett eget liv. Papper fastnade i navet, kullagerkulor flög runt i rummet, avfettningsmedlet hamnade bland krukväxterna. Ett under att jag inte blev utslängd med huvudet före...
Hoppas att det är bättre i morgon. Det känns lite som en nystart. I morgon börjar mitt löpträningsprogram (inspirerat av Szalkais program på marathon.se). I morgon är det också dags att öppna första luckan i adventskalendern.
ICA har en egen, DN har sex (6!), varje människa med självbevarelsedrift (och som gillar choklad) har en egen med choklad i. Och självklart har Rosa Kanoten en också! Varje dag i december kommer en "lucka" med en träningsövning: fysisk, psykisk, eller bara rolig. Häng med på dagens övning!
Coreträning på morgonen och sedan premiärlöpning i Ursvik. Nä, jag har faktiskt inte sprungit det beryktade spåret i Ursvik tidigare. Vi sprang inte hela spåret. Men jag bestämde mig för att springa spåret oftare. Det var så jobbigt!
Hjälpte Klättraren lite att mecka cykel, men jag är rädd att jag ställde till det mer än jag hjälpte. Mina armar och händer verkade leva ett eget liv. Papper fastnade i navet, kullagerkulor flög runt i rummet, avfettningsmedlet hamnade bland krukväxterna. Ett under att jag inte blev utslängd med huvudet före...
Hoppas att det är bättre i morgon. Det känns lite som en nystart. I morgon börjar mitt löpträningsprogram (inspirerat av Szalkais program på marathon.se). I morgon är det också dags att öppna första luckan i adventskalendern.
ICA har en egen, DN har sex (6!), varje människa med självbevarelsedrift (och som gillar choklad) har en egen med choklad i. Och självklart har Rosa Kanoten en också! Varje dag i december kommer en "lucka" med en träningsövning: fysisk, psykisk, eller bara rolig. Häng med på dagens övning!
fredag 28 november 2008
Samtidigt i Södertälje
En av mina grannar har fest. På hans balkong sitter en ensam kvinna och röker.
En annan granne går ner till tvättstugan med tre ölburkar under armen.
Från en annan dörr hörs hysteriskt dragspel med östeuropeiska toner.
Jag undrar vad det bor för människor i min trappuppgång. Men jag själv då? Jag slår mig ner vid köksbordet bakom ett berg av ruccola-sallad och ägnar mig åt att vara trött i benen efter dagens träningspass (gick på ett "styrka-i-grupp" på eftermiddagen, och som vanligt så känns armarna och överkroppen som att jag inte kan röra mig medan benen knappt känns alls), att försöka få min polarklocka att prata med datorn, att slipa lite på min träningsplan. Och till att läsa boken "Leda med förtroende".
Jag konstaterar: alla är vi olika.
En annan granne går ner till tvättstugan med tre ölburkar under armen.
Från en annan dörr hörs hysteriskt dragspel med östeuropeiska toner.
Jag undrar vad det bor för människor i min trappuppgång. Men jag själv då? Jag slår mig ner vid köksbordet bakom ett berg av ruccola-sallad och ägnar mig åt att vara trött i benen efter dagens träningspass (gick på ett "styrka-i-grupp" på eftermiddagen, och som vanligt så känns armarna och överkroppen som att jag inte kan röra mig medan benen knappt känns alls), att försöka få min polarklocka att prata med datorn, att slipa lite på min träningsplan. Och till att läsa boken "Leda med förtroende".
Jag konstaterar: alla är vi olika.
torsdag 27 november 2008
Att lära av hockey 2
Jag har funderat vidare på det Johan Hemlin sa igår, och som ofta är fallet har ytterligare några pusselbitar fallit på plats i mitt huvud, ytterligare några budskap har gått fram och in. Jag är nog lite långsam när det handlar om att förstå innebörden i saker jag hör eller läser (och då menar jag verkligen förstå).
Johan pratade om att analysera insatser. Många av oss är väldigt snabba på att analysera insatser som har gått dåligt. Varför blev det såhär? Vad gjorde vi som blev dåligt?
Lära av misstagen, visst. Men inte för mycket. Då assar man ju in det dåliga. Skapar bilder i hjärnan av det dåliga (hjärnan förstår inte "inte"). Och när man sedan är i nästa uppgift, vilka bilder är det då som kommer fram? De som ledde till ett dåligt resultat!
Tänk istället om man hade analyserat det som gjorde att det gick bra. Varför blev det såhär? Vad gjorde vi som blev bra?
Skapa bilder, assa! Och ta fram detta när du står inför nästa prestation!
När jag tänker tillbaka var det mycket så jag brukade tänka när jag seglade. Efter kappseglingarna hade jag för vana att sitta ner med besättningen en kort stund, och låta alla komma till tals: vad var dåligt, och viktigare: vad var bra? Då kände jag inte till begrepp som "assa" och "dissa", men det verkade vettigt att tänka så.
Jag tror att det är en bra strategi även när man håller på med ensamidrotter. Eller i det "vanliga" jobbet.
En viktig sak är bara att spara analyserandet till efter insatsen. Gör man den under tiden sabbar man lätt flytet som man är inne i.
Johan pratade om att analysera insatser. Många av oss är väldigt snabba på att analysera insatser som har gått dåligt. Varför blev det såhär? Vad gjorde vi som blev dåligt?
Lära av misstagen, visst. Men inte för mycket. Då assar man ju in det dåliga. Skapar bilder i hjärnan av det dåliga (hjärnan förstår inte "inte"). Och när man sedan är i nästa uppgift, vilka bilder är det då som kommer fram? De som ledde till ett dåligt resultat!
Tänk istället om man hade analyserat det som gjorde att det gick bra. Varför blev det såhär? Vad gjorde vi som blev bra?
Skapa bilder, assa! Och ta fram detta när du står inför nästa prestation!
När jag tänker tillbaka var det mycket så jag brukade tänka när jag seglade. Efter kappseglingarna hade jag för vana att sitta ner med besättningen en kort stund, och låta alla komma till tals: vad var dåligt, och viktigare: vad var bra? Då kände jag inte till begrepp som "assa" och "dissa", men det verkade vettigt att tänka så.
Jag tror att det är en bra strategi även när man håller på med ensamidrotter. Eller i det "vanliga" jobbet.
En viktig sak är bara att spara analyserandet till efter insatsen. Gör man den under tiden sabbar man lätt flytet som man är inne i.
onsdag 26 november 2008
Att lära av hockey
Var på förmiddagen på ett föredrag med Johan Hemlin, sportchef i LHC. Han pratade om ledarskap, tillstånd (och att välja tillstånd), och hockey. Det var intressant och tankeväckande, och jag hittade många paralleller att dra till både jobbet och min egen träning.
En klok tanke (och kanske självklar?). Tänk två olika tillstånd som kan beskrivas:
1. Glädje, motivation, inspiration, vilja, lust
2. Oro, ilska, tvivel, olust, osäkerhet
Förstås så är inte livet svart eller vitt, vi är inte antingen i 1 eller i 2 utan någonstans emellan. Men tänk om det gick att styra sig över mer till 1:an, och att kunna hejda sig när man är på väg till 2:an. För när man får en uppgift eller utmaning och är i 2:an måste man ju jobba både mot sig själv (sitt obehag) och mot sin utmaning, medan man i 1:an kan fokusera på utmaningen.
Det viktiga är att det är Du som har möjlighet att påverka Ditt tillstånd.
Ett exempel. Du håller en föreläsning för 40 personer, och en av åhörarna reser sig och går ut.
Tanke 1. Det är ju 39 kvar! Och hon har nog en tid att passa och skulle ha gått för fem minuter sedan, men det var så intressant att hon satt kvar och lyssnade och kommer för sent till nästa möte.
Tanke 2. Det var den första. Snart går alla andra också. Vad ska jag säga? Jag är värdelös och presentationen är urdålig.
När tror du att du skulle göra den bästa föreläsningen? Jag ska i alla fall försöka välja Tanke 1.
En klok tanke (och kanske självklar?). Tänk två olika tillstånd som kan beskrivas:
1. Glädje, motivation, inspiration, vilja, lust
2. Oro, ilska, tvivel, olust, osäkerhet
Förstås så är inte livet svart eller vitt, vi är inte antingen i 1 eller i 2 utan någonstans emellan. Men tänk om det gick att styra sig över mer till 1:an, och att kunna hejda sig när man är på väg till 2:an. För när man får en uppgift eller utmaning och är i 2:an måste man ju jobba både mot sig själv (sitt obehag) och mot sin utmaning, medan man i 1:an kan fokusera på utmaningen.
Det viktiga är att det är Du som har möjlighet att påverka Ditt tillstånd.
Ett exempel. Du håller en föreläsning för 40 personer, och en av åhörarna reser sig och går ut.
Tanke 1. Det är ju 39 kvar! Och hon har nog en tid att passa och skulle ha gått för fem minuter sedan, men det var så intressant att hon satt kvar och lyssnade och kommer för sent till nästa möte.
Tanke 2. Det var den första. Snart går alla andra också. Vad ska jag säga? Jag är värdelös och presentationen är urdålig.
När tror du att du skulle göra den bästa föreläsningen? Jag ska i alla fall försöka välja Tanke 1.
tisdag 25 november 2008
Ordning och reda!
Nu ska det bli ordning på torpet! Jag har äntligen (efter ett halvår) installerat mjukvaran till min Polar pulsklocka. Tyvärr verkar inte datorn få kontakt med klockan, men ja, ja, man kan ju inte få allt man önskar. Hur som helst. Jag ska (åtminstone under en tid) prova att bokföra min puls och belastning när jag tränar. Största problemet hittills har varit att hitta ett bra format. Några saker jag testat:
1) Excel-fil eller liknande på datorn. Kräver att min dator är tillgänglig.
2) Funbeat.se. Kräver en internetuppkopplad dator. Dessutom tycker jag inte att jag kan fylla i och analysera riktigt som jag vill.
3) Anteckningsbok. Lätt att ta med, men svårare när man vill summera och analysera träning.
Hm, jag vet inte. Nu tror jag att jag ska testa anteckningsbok kompletterad med fil på datorn. Lite dubbelarbete kanske, men jag är så less på att släpa datorn vart jag än ska.
Till sist: pilot-brille-mannen var i gymmet idag. Han lassade på 140 kg (jag skojar inte!) på stången och gjorde marklyft. Sedan slängde han på 20 kilo till och gjorde några till. Sedan gick han och hämtade handskarna och la på 20 kilo till innan han gjorde sista setet. 180 kg i marklyft är inte så illa pinkat av en karl som ser ut att ha passerat de 60. Mina 40 kilo på stången när jag gjorde benböj och utfallssteg kändes plötsligt lite mesigt (även om jag vet att det är uppbyggnadsfas och det ska vara lätta vikter. Jag får trösta mig med att jag gjorde många fler repetitioner...
1) Excel-fil eller liknande på datorn. Kräver att min dator är tillgänglig.
2) Funbeat.se. Kräver en internetuppkopplad dator. Dessutom tycker jag inte att jag kan fylla i och analysera riktigt som jag vill.
3) Anteckningsbok. Lätt att ta med, men svårare när man vill summera och analysera träning.
Hm, jag vet inte. Nu tror jag att jag ska testa anteckningsbok kompletterad med fil på datorn. Lite dubbelarbete kanske, men jag är så less på att släpa datorn vart jag än ska.
Till sist: pilot-brille-mannen var i gymmet idag. Han lassade på 140 kg (jag skojar inte!) på stången och gjorde marklyft. Sedan slängde han på 20 kilo till och gjorde några till. Sedan gick han och hämtade handskarna och la på 20 kilo till innan han gjorde sista setet. 180 kg i marklyft är inte så illa pinkat av en karl som ser ut att ha passerat de 60. Mina 40 kilo på stången när jag gjorde benböj och utfallssteg kändes plötsligt lite mesigt (även om jag vet att det är uppbyggnadsfas och det ska vara lätta vikter. Jag får trösta mig med att jag gjorde många fler repetitioner...
Starka ben
jag vet inte riktigt om mina ben kan bära mig längre. det svider i varenda liten muskel, uppe och nere, fram och bak. Varför?
Igår blev jag "lurad" av min vän Klättraren att vara med på ett benstyrkepass.
"Det kommer inte att vara något för dig" sa han.
"Kommer jag bli svettig?" frågade jag?
"Nä. Lite varm kanske" blev svaret.
Väl där visade det sig vara smått brutala övningar. Svetten kanske inte rann, men det blev mycket fuktigt. Trots att jag hoppade över "klätterfieringen" av dem, och valde att stå på hela foten och inte bara på stortån. Är man löpare så är man. (Jag funderar på att sätta ihop ett bra "hemmastyrkepass" här på bloggen, och då kommer två favoritövningar för benen att vara med).
Benplågan fortsatte i morse på styrkepasset. Med avmattad styrka gjorde jag mina benböjar och utfallshopp. Med svidande ben trodde jag att det var nog. Men icke! Efter styrkan blev jag medlurad på ett gympapass. Förväntningarna skruvades upp runt omkring mig: du är ju så stark i benen, Anna. Så jag bet ihop och gjorde djupa slalomhopp och ännu fler utfallssteg.
Återstår att se om jag alls kan gå i morgon :P
Igår blev jag "lurad" av min vän Klättraren att vara med på ett benstyrkepass.
"Det kommer inte att vara något för dig" sa han.
"Kommer jag bli svettig?" frågade jag?
"Nä. Lite varm kanske" blev svaret.
Väl där visade det sig vara smått brutala övningar. Svetten kanske inte rann, men det blev mycket fuktigt. Trots att jag hoppade över "klätterfieringen" av dem, och valde att stå på hela foten och inte bara på stortån. Är man löpare så är man. (Jag funderar på att sätta ihop ett bra "hemmastyrkepass" här på bloggen, och då kommer två favoritövningar för benen att vara med).
Benplågan fortsatte i morse på styrkepasset. Med avmattad styrka gjorde jag mina benböjar och utfallshopp. Med svidande ben trodde jag att det var nog. Men icke! Efter styrkan blev jag medlurad på ett gympapass. Förväntningarna skruvades upp runt omkring mig: du är ju så stark i benen, Anna. Så jag bet ihop och gjorde djupa slalomhopp och ännu fler utfallssteg.
Återstår att se om jag alls kan gå i morgon :P
Spårat
Eftersom mina skidor ligger i förrådet i Linköping och jag själv är i Södertälje blev det löpning och inte skidåkning i går. Sprang förbi Gröndal, och där fanns spår som såg klart åkbara ut redan igår eftermiddag. Tveta såg jag inte, men det skulle förvåna om det inte finns spår där. Hörde även rykten om att det var fint i Ursvik.
Så för alla er kloka med skidorna inom räckhåll: åk!
Så för alla er kloka med skidorna inom räckhåll: åk!
söndag 23 november 2008
Alla sätt är bra
utom dom dåliga, sägs det ju. Så medan snön vräker ner och jag undrar varför jag inte tog med skidorna till Södertälje när jag åkte upp tidigare idag så tvättar jag cykeln i badkaret (badkaret var preppat med flertalet badkarsmattor. Men vi behöver ju inte berätta något till min hyresvärd ändå).
Apropå skidor: idag glädjs jag enormt med de svenska ländskidåkarna. Charlotte Kalla och Marcus Hellner, vilka inspirationskällor!
Apropå skidor: idag glädjs jag enormt med de svenska ländskidåkarna. Charlotte Kalla och Marcus Hellner, vilka inspirationskällor!
lördag 22 november 2008
Humörsvängningar
Idag har varit en dag full av humörsvängingar...
06:00 Vaknar på helt ok humör. En schysst november-lördag.
09:00 Hänger på låset på feelgood, och hoppar direkt upp på crosstrainern. Ah! Humöret stiger!
10:00 Går på Jennies spinningpass. Riktigt sugen på att tok-köra idag. Humöret på topp!
12:13 Lunch hos mamma... kan det bli en bättre förmiddag???
12:46 Hör att Kalla har vunnit världscupspremiären i Gällivare, och att Hellner ligger grymt bra till. Mmmm... jag drömmer om mina längdisar och mår gott.
13:24 Ska gå ut på stan och köpa nya skor. Humöret faller som en sten. Botten, öken. Jag verkligen avskyr att gå på stan. Tänker att den här gången ska jag skärpa mig, tror till och med innan att det ska bli trevligt. Men så kommer jag in i butiken. Alla männsikor, allt massproducerat, allt "köp, köp, köp!". Det blir inget annat än ett dåligt humör (tur att man kan handla det man verkligen behöver på internet :)
13:58 Julmarknad i Trädgårdsföreningen. Köper ett underbart surdegsbröd av Slåttergubben (alla ingredienser lokalproducerade och kravodlade!), och en burk honung från Vårdsberg. Nu är allt bättre igen.
15:12 IKEA. Ska köpa badkarsmattor så att jag kan tvätta cykeln i Södertälje (säg inget till min hyresvärd...). Bara att bita ihop.
16:30 Avslappning med Lars-Eric Uneståhl och sedan glögg med mamma. Benen är ömma från morgonens pass. Nu börjar jag må riktigt gott igen!
Det jag tänker på när jag tänker tillbaka på dagen är förstås svängningarna i humöret. Men också vad det var som gjorde mig så nere och deppig. Alla kassar med varor. Alla människor med tomma blickar, lätt nedfallna hakor, och blickar sökande efter nästa fynd. Allt som ska konsumeras och göra oss lyckligare. Alla ska se lika dana ut, kläderna behöver bara hålla i en vecka för sedan är de ju omoderna. Det är detta som gör mig deppig. Trots att jag har förstått att vårt välfärdssamhälle bygger på att vi ska konsumera mera. Men jag får bara inte ihop det med livsglädje och med varsamhet om naturen.
06:00 Vaknar på helt ok humör. En schysst november-lördag.
09:00 Hänger på låset på feelgood, och hoppar direkt upp på crosstrainern. Ah! Humöret stiger!
10:00 Går på Jennies spinningpass. Riktigt sugen på att tok-köra idag. Humöret på topp!
12:13 Lunch hos mamma... kan det bli en bättre förmiddag???
12:46 Hör att Kalla har vunnit världscupspremiären i Gällivare, och att Hellner ligger grymt bra till. Mmmm... jag drömmer om mina längdisar och mår gott.
13:24 Ska gå ut på stan och köpa nya skor. Humöret faller som en sten. Botten, öken. Jag verkligen avskyr att gå på stan. Tänker att den här gången ska jag skärpa mig, tror till och med innan att det ska bli trevligt. Men så kommer jag in i butiken. Alla männsikor, allt massproducerat, allt "köp, köp, köp!". Det blir inget annat än ett dåligt humör (tur att man kan handla det man verkligen behöver på internet :)
13:58 Julmarknad i Trädgårdsföreningen. Köper ett underbart surdegsbröd av Slåttergubben (alla ingredienser lokalproducerade och kravodlade!), och en burk honung från Vårdsberg. Nu är allt bättre igen.
15:12 IKEA. Ska köpa badkarsmattor så att jag kan tvätta cykeln i Södertälje (säg inget till min hyresvärd...). Bara att bita ihop.
16:30 Avslappning med Lars-Eric Uneståhl och sedan glögg med mamma. Benen är ömma från morgonens pass. Nu börjar jag må riktigt gott igen!
Det jag tänker på när jag tänker tillbaka på dagen är förstås svängningarna i humöret. Men också vad det var som gjorde mig så nere och deppig. Alla kassar med varor. Alla människor med tomma blickar, lätt nedfallna hakor, och blickar sökande efter nästa fynd. Allt som ska konsumeras och göra oss lyckligare. Alla ska se lika dana ut, kläderna behöver bara hålla i en vecka för sedan är de ju omoderna. Det är detta som gör mig deppig. Trots att jag har förstått att vårt välfärdssamhälle bygger på att vi ska konsumera mera. Men jag får bara inte ihop det med livsglädje och med varsamhet om naturen.
Självinsikt
Jag läser cykeltidningen Kadens, och försöker komma på varför jag inte riktigt gillar den. Egentligen är ju artiklarna hyffsat välskrivna. Inget fel på bilderna. Funderar på om jag kanske inte är en så sann cyklist att jag vill lusläsa cykeltidningar om däcktryck och vindtunnel-testade cykelglasögon. Men jag älskar ju att cykla. Och reportaget i senaste tidningen där man mätt upp rullmotstånd för olika däck ligger ju helt i min smak.
Lutar mig tillbaka i soffan och kommer på varför jag inte riktigt njuter av Kadens: Jag är avundsjuk! Jag vill ju också åka på resor och testa cykelprylar. Jag vill också cykla mig genom världen. Jag vill också kmma på intressanta tester av utrustning - och genomföra dem.
Apropå något helt annat. Sprang en runda igår, meditativt i fredagskvällen. Det blev bland annat två varv på 2.5:an i Ryd. Upptäckte till min förvåning när jag tittade på klockan att det gått mycket fortare än jag trott. 22 minuter på 5 km, och jag hade inte ens tänkt på att jag sprang, utan mer tänkt att jag "luffsar väl runt" spåret. Lovar gott inför kommande säsongen. Gjorde mig mycket sugen på kommande säsongen.
Lutar mig tillbaka i soffan och kommer på varför jag inte riktigt njuter av Kadens: Jag är avundsjuk! Jag vill ju också åka på resor och testa cykelprylar. Jag vill också cykla mig genom världen. Jag vill också kmma på intressanta tester av utrustning - och genomföra dem.
Apropå något helt annat. Sprang en runda igår, meditativt i fredagskvällen. Det blev bland annat två varv på 2.5:an i Ryd. Upptäckte till min förvåning när jag tittade på klockan att det gått mycket fortare än jag trott. 22 minuter på 5 km, och jag hade inte ens tänkt på att jag sprang, utan mer tänkt att jag "luffsar väl runt" spåret. Lovar gott inför kommande säsongen. Gjorde mig mycket sugen på kommande säsongen.
torsdag 20 november 2008
Isen är bruten.
Jag skrev angående min bula i förrgår om mannen med pilotbrillor och mjukisbyxor som verkar vara bosatt i gymmet.
Han lassar upp så många vikter som får plats på maskinen för att göra marklyft. Sedan drar han lite i den med ena armen... han är stark på riktigt. och i morse hälsade vi på varandra! Bulan bröt isen!
Har ni tänkt på det, i endel situationer möter man samma männsikor om och om igen: på gymmet, vid busshållplatsen, ... man känner igen varandra, går där och spanar in lite, men ändå är det ingen som hälsar. Ända tills något händer, en bula i pannan eller en försenad buss. Och då är isen plötsligt bruten.
Gårdagens träningspass var av det lugnar slaget...
Han lassar upp så många vikter som får plats på maskinen för att göra marklyft. Sedan drar han lite i den med ena armen... han är stark på riktigt. och i morse hälsade vi på varandra! Bulan bröt isen!
Har ni tänkt på det, i endel situationer möter man samma männsikor om och om igen: på gymmet, vid busshållplatsen, ... man känner igen varandra, går där och spanar in lite, men ändå är det ingen som hälsar. Ända tills något händer, en bula i pannan eller en försenad buss. Och då är isen plötsligt bruten.
Gårdagens träningspass var av det lugnar slaget...
onsdag 19 november 2008
Fler skor
Som löpare älskar jag mina skor. Jag kan samla på mig hur många som helst. Varje par har sin historia och sin betydelse. Här kommer några historier om löparskor (och en liten avstickare kring ett par cykelskor).
Märke: Asics
Modell: Gel Kayano (13 om jag minns rätt)
Omdöme: Som sockor! Fantastiskt sköna att springa i, från första steget.
Äventyr: Stockholm Marathon 2008
Historia: Införskaffades förra vintern för att vara insprungna till maran. Jag blev kär vid första provningen, och de har funkat bra. Tiden på maran är jag inte så stolt över, men jag kan inte skylla på skorna.
Märke: Reebok
Modell: Road Plus KFS V
Omdöme: Känns lite klumpiga och hårda i sulan, inte perfekt grepp om hälen.
Äventyr: Dom kommer
Historia: Reebok stod och delade ut ett 100-tal skor på maran i somras. Eftersom min tid ändå inte var så mycket att hänga i granen stannade jag och fick med mig ett par. Sprang med dem i nävarna de sista två km av loppet. En bra tröst i det annars ganska mediokra loppet. Har mest använt dem inomhus ännu.
Märke: Montrail
Modell: Sierra
Omdöme: Bra skogsskor, kanske lite varma, men de känns väldigt välgjorda och sitter bra på foten.
Äventyr: har varit med på ett antal multisporttävlingar, bland annat Tieto Enator för några år sedan.
Historia: De här skorna vann jag på Friluftsmässan för några år sedan (06??). Det var en löpbandstävling, där det gick ut på att springa så länge som möjligt på ett löpband som ökade i hastighet. Priset var ett par skor, ett par sandaler (Chaco) och en pulsklocka (polar). I finalen var det tre band bredvid varandra, och den som var kvar längst hade vunnit. Jag hade bestämt mig för att vinna, och sprang mest och väntade på att de andra skulle hoppa av. När sista tjejen hoppar av sträcker jag händerna i luften. Och inser snart att jag inte kan springa i detta hysteriska tempo med händerna ovanför huvudet. När jag väl har ramlat av bandet märker jag att jag knappt kan andas längre. Tänk vad man kan göra med tankens kraft :)
Nu förtiden luktar de inte hallontårta längre, och jag har varit på väg att slänga dem flera gånger för att inte "råka" använda dem när jag ska träffa folk.
Märke: Shimano
Modell: Någon sorts mtb-variant
Omdöme: I början var de riktigt sköna. Nu har lera, vatten och svett tärt ganska hårt på dessa vänner.
Äventyr: Ja, i stort sett allt jag har gjort på cykel... multisporttävlingar, spinningsalar, långlopp...
Historia: Det här var mina allra första cykelskor. Och det var ju ett äventyr innan jag kommit underfund med hur man 1) får fast skorna i pedalerna och 2) får loss dem innan man ramlat. Nu har de faktiskt gjort sitt, och börjar falla isär i sina beståndsdelar (hoppas att tomten läser detta!)
Märke: Asics
Modell: Gel Kayano (13 om jag minns rätt)
Omdöme: Som sockor! Fantastiskt sköna att springa i, från första steget.
Äventyr: Stockholm Marathon 2008
Historia: Införskaffades förra vintern för att vara insprungna till maran. Jag blev kär vid första provningen, och de har funkat bra. Tiden på maran är jag inte så stolt över, men jag kan inte skylla på skorna.
Märke: Reebok
Modell: Road Plus KFS V
Omdöme: Känns lite klumpiga och hårda i sulan, inte perfekt grepp om hälen.
Äventyr: Dom kommer
Historia: Reebok stod och delade ut ett 100-tal skor på maran i somras. Eftersom min tid ändå inte var så mycket att hänga i granen stannade jag och fick med mig ett par. Sprang med dem i nävarna de sista två km av loppet. En bra tröst i det annars ganska mediokra loppet. Har mest använt dem inomhus ännu.
Märke: Montrail
Modell: Sierra
Omdöme: Bra skogsskor, kanske lite varma, men de känns väldigt välgjorda och sitter bra på foten.
Äventyr: har varit med på ett antal multisporttävlingar, bland annat Tieto Enator för några år sedan.
Historia: De här skorna vann jag på Friluftsmässan för några år sedan (06??). Det var en löpbandstävling, där det gick ut på att springa så länge som möjligt på ett löpband som ökade i hastighet. Priset var ett par skor, ett par sandaler (Chaco) och en pulsklocka (polar). I finalen var det tre band bredvid varandra, och den som var kvar längst hade vunnit. Jag hade bestämt mig för att vinna, och sprang mest och väntade på att de andra skulle hoppa av. När sista tjejen hoppar av sträcker jag händerna i luften. Och inser snart att jag inte kan springa i detta hysteriska tempo med händerna ovanför huvudet. När jag väl har ramlat av bandet märker jag att jag knappt kan andas längre. Tänk vad man kan göra med tankens kraft :)
Nu förtiden luktar de inte hallontårta längre, och jag har varit på väg att slänga dem flera gånger för att inte "råka" använda dem när jag ska träffa folk.
Märke: Shimano
Modell: Någon sorts mtb-variant
Omdöme: I början var de riktigt sköna. Nu har lera, vatten och svett tärt ganska hårt på dessa vänner.
Äventyr: Ja, i stort sett allt jag har gjort på cykel... multisporttävlingar, spinningsalar, långlopp...
Historia: Det här var mina allra första cykelskor. Och det var ju ett äventyr innan jag kommit underfund med hur man 1) får fast skorna i pedalerna och 2) får loss dem innan man ramlat. Nu har de faktiskt gjort sitt, och börjar falla isär i sina beståndsdelar (hoppas att tomten läser detta!)
tisdag 18 november 2008
Idrottsskadad
I morse var det styrketräning. Körde mina sit-ups och mina benböjar. Sedan var det dags för utfallssteg och lite mindre vikter. Jag böjer mig ner efter en lagom skiva som ligger på golvet. Och tjong! Det tar tvärstopp. Bultar i huvudet. Jag har slagit i huvudet i änden på en skivstång. En bula i hårfästet, stor som en pingisboll (nä, jag överdriver inte).
Och nu kommer det intressanta: hur reagerar jag?
Självklart tänker jag först "hoppas ingen såg mig". Smygtittar på de kralliga killarna i fria-vikter-rummet. De har sett, men låtsas inte om.
Sedan lassar jag på vikterna och laddar för att fortsätta med mina övningar. Minns plötsligt det här med kongruens. Sätter mig ner en liten stund. Lite yr i huvudet tänker jag: "nä. jag kanske inte ska göra mina tunga benövningar trots allt. Kör lite lättare övningar istället." Knallar ut till mina träningskompisar.
På deras ögon ser jag att det var rätt beslut, och innan jag vet ordet av ligger jag på golvet med en ispåse på pannan.
Resten av dagen har gått bra, men jag har varit tvungen att undvika alla typer av grimaser (inklusive skratt) eftersom det då drar i bulan.
Och nu kommer det intressanta: hur reagerar jag?
Självklart tänker jag först "hoppas ingen såg mig". Smygtittar på de kralliga killarna i fria-vikter-rummet. De har sett, men låtsas inte om.
Sedan lassar jag på vikterna och laddar för att fortsätta med mina övningar. Minns plötsligt det här med kongruens. Sätter mig ner en liten stund. Lite yr i huvudet tänker jag: "nä. jag kanske inte ska göra mina tunga benövningar trots allt. Kör lite lättare övningar istället." Knallar ut till mina träningskompisar.
På deras ögon ser jag att det var rätt beslut, och innan jag vet ordet av ligger jag på golvet med en ispåse på pannan.
Resten av dagen har gått bra, men jag har varit tvungen att undvika alla typer av grimaser (inklusive skratt) eftersom det då drar i bulan.
måndag 17 november 2008
Inspiration!
Vad är egentligen inspiration?
Wikipedia säger följande:
Inspiration (av latin inspiro, inblåsa, väcka liv i), tillstånd av mental verksamhet. I talspråk har ordet kommit att betyda kreativitet (särskilt sådan som direkt är påverkad av någonting), men i ursprunglig bemärkelse vanligen i betydelsen ingivelse från Gud.
Jag tänker på inspiration som viljan att göra något. Fysiskt, mentalt, kreativt. Viljan att ta nästa steg. Viljan att utmana sig själv. Och jag tänker mig att den viljan triggas av någon eller något annat.
När jag är inspirerad har jag ett leende på läpparna. Och jag kan helt enkelt inte bärga mig, måste få sätta igång direkt.
Några av mina inspirationskällor:
* Löparträningslägret i Portgual för några år sedan. Det var oerhört inspirerande att få träna med Sverigeelit inom orientering och inom löpning.
* Henrik Bramsved på Aerobic weekends som hållit i flera av mina instruktörs-utbildningar. Henrik är kanske inte "min typ av kille", men han är en stor inspirationskälla till mina pass. Träning, glädje, kunskap och svett i ett paket.
* Morfar. Som sprang och sprang. Jag vill bli som han. Stark och seg.
Wikipedia säger följande:
Inspiration (av latin inspiro, inblåsa, väcka liv i), tillstånd av mental verksamhet. I talspråk har ordet kommit att betyda kreativitet (särskilt sådan som direkt är påverkad av någonting), men i ursprunglig bemärkelse vanligen i betydelsen ingivelse från Gud.
Jag tänker på inspiration som viljan att göra något. Fysiskt, mentalt, kreativt. Viljan att ta nästa steg. Viljan att utmana sig själv. Och jag tänker mig att den viljan triggas av någon eller något annat.
När jag är inspirerad har jag ett leende på läpparna. Och jag kan helt enkelt inte bärga mig, måste få sätta igång direkt.
Några av mina inspirationskällor:
* Löparträningslägret i Portgual för några år sedan. Det var oerhört inspirerande att få träna med Sverigeelit inom orientering och inom löpning.
* Henrik Bramsved på Aerobic weekends som hållit i flera av mina instruktörs-utbildningar. Henrik är kanske inte "min typ av kille", men han är en stor inspirationskälla till mina pass. Träning, glädje, kunskap och svett i ett paket.
* Morfar. Som sprang och sprang. Jag vill bli som han. Stark och seg.
söndag 16 november 2008
Lyssna på kroppen
Idag har det inte blivit många knop... men jag har tränat på att vara kongruent (=lyssna på kroppen). Idag sa den tydligt: en promenad och en espresso på favvo-caféet är vad du behöver.
Det pratas mycket om att man ska "lyssna på kroppen" när man tränar. Många tolkar det som att man "inte ska ta i för hårt" och ser det som en anledning att slappa.
I min värld betyder att lyssna på kroppen just att man ska vila ibland, för att sedan återkomma starkare. Men det betyder också att man ibland ska pressa sig lite hårdare än tidigare. Man behöver lyssna för att känna sin gräns, och sedan kunna tänja på den. För det är ju så att om man inte utmanar sig själv, springer lite fortare eller lyfter lite tyngre än förra gången så blir man inte starkare.
Dagens tips: välj en låt eller en övning på nästa träningspass, och kör den lite hårdare än förra gången! ta tex övning/låt nummer 5. Svårare än så behöver det inte vara.
Det pratas mycket om att man ska "lyssna på kroppen" när man tränar. Många tolkar det som att man "inte ska ta i för hårt" och ser det som en anledning att slappa.
I min värld betyder att lyssna på kroppen just att man ska vila ibland, för att sedan återkomma starkare. Men det betyder också att man ibland ska pressa sig lite hårdare än tidigare. Man behöver lyssna för att känna sin gräns, och sedan kunna tänja på den. För det är ju så att om man inte utmanar sig själv, springer lite fortare eller lyfter lite tyngre än förra gången så blir man inte starkare.
Dagens tips: välj en låt eller en övning på nästa träningspass, och kör den lite hårdare än förra gången! ta tex övning/låt nummer 5. Svårare än så behöver det inte vara.
lördag 15 november 2008
Lera, två punkteringar, mera lera...
Det var alltså Stockholm Rogain idag.
Det började ganska. Vi kom i tid, vi hann gå på toa och ta oss ner till starten. Där stod vi på en lerig gräsmatta tillsammans 250 andra deltagare (dom flesta löpare, men en hel cyklister också). Plötsligt visslar det till i en visselpipa och starten har gått.
Ett stort koppel på väg mot första kontrollen. En uppskrämd farbror stod förskräckt på en smal träbro som vi körde förbi.
"vad håller ni på med? Jag klappar till er!" hojtade han efter att ungefär 30 stycken hade passerat. Stackare hann jag tänka. Det kommer 200 till...
Klantade till det lite på väg till nästa kontroll, det berodde mest på att våra orienteringskunskaper var väl gömda långt inne i hjärnan (det var nog minst ett år sedan jag allvarligt betraktade en orienteringskarta senast...). Det rullade på ett någon timme, trots några småmissar var vi rätt nöjda med orienteringen. På vägarna fick mina stackars ben slita hårt.
Sen kom första punkteringen. Den drabbade min lagkompis. Märkte en tydlig förändring i beteendemönstret hos honom: deppighet och irritation. Det blev ju inte bättre av att kolsyrepatronen inte riktigt ville fylla däcket fullt :( Jag tog fram alla knep jag har ("Man ska ha husvagn!" :), och humöret vände ganska fort.
Ut i leran. Jag lovar. Jag skönk ner till vaderna i gegga. Var tvungen att kolla på fötterna så att jag såg att jag fick med skorna upp igen. Trampa på. Ta fler kontroller. Göra om vår färdplan lite.
Och så, med en halvtimme kvar så var det dags igen. Punktering. Nu var det mitt bakdäck som var tomt. Tyvärr gick lagningen inte riktigt lika bra den här gången och det var svårt att få bort den lilla tagg som orsakat punkan. Dessutom funkade kolsyrepatronen ännu sämre den här gången.
Vi gjorde ett tappert försök att ta ytterligare en kontroll, men var nog lite för stressade. Istället för att som planerat sno med oss 70 schyssta poäng till, fick vi tokcykla för att hinna tillbaka innan maxtiden. Tyvärr missade vi den med 35 sekunder. Vad är väl 35 sekunder på 4 timmar (= 14400 sekunder). Det är -20 poäng :(
Det blev totalt 1410 poäng och en tredjeplats. Tvåan hade 1440. Säger inget mer... (Vann gjorde Hanna o Björn o Mikael. De var grymt bra! 1650 poäng!)
Nu har vi suttit på mitt köksgolv och analyserat tävling och sträckval:
* Ett par större klantfel i orienteringen (vi bättrar oss!)
* En hel del småmissar i orienteringen. Men helt ok utifrån vår förmåga!
* Två punkteringar. Dem kan vi inte göra någonting åt.
* Det är bättre att ha pump än kolsyrepatron.
* Man ska ha rätt storlek på slangen som man har med i cykelväskan.
* Vi hade kul!!!
* Åtminstone mina ben var trötta eftermålgången!
Det bästa är att vi har förbättringspotential. Det hade ju varit betydligt värre om vi inte vetat vad som kan förbättras :)
Nöjd och glad. (Men på det stora hela har jag nog insett att jag egentligen hellre bara, utan orientering)
Tusen tack till min tappra lagkompis! Det var superroligt!
Det började ganska. Vi kom i tid, vi hann gå på toa och ta oss ner till starten. Där stod vi på en lerig gräsmatta tillsammans 250 andra deltagare (dom flesta löpare, men en hel cyklister också). Plötsligt visslar det till i en visselpipa och starten har gått.
Ett stort koppel på väg mot första kontrollen. En uppskrämd farbror stod förskräckt på en smal träbro som vi körde förbi.
"vad håller ni på med? Jag klappar till er!" hojtade han efter att ungefär 30 stycken hade passerat. Stackare hann jag tänka. Det kommer 200 till...
Klantade till det lite på väg till nästa kontroll, det berodde mest på att våra orienteringskunskaper var väl gömda långt inne i hjärnan (det var nog minst ett år sedan jag allvarligt betraktade en orienteringskarta senast...). Det rullade på ett någon timme, trots några småmissar var vi rätt nöjda med orienteringen. På vägarna fick mina stackars ben slita hårt.
Sen kom första punkteringen. Den drabbade min lagkompis. Märkte en tydlig förändring i beteendemönstret hos honom: deppighet och irritation. Det blev ju inte bättre av att kolsyrepatronen inte riktigt ville fylla däcket fullt :( Jag tog fram alla knep jag har ("Man ska ha husvagn!" :), och humöret vände ganska fort.
Ut i leran. Jag lovar. Jag skönk ner till vaderna i gegga. Var tvungen att kolla på fötterna så att jag såg att jag fick med skorna upp igen. Trampa på. Ta fler kontroller. Göra om vår färdplan lite.
Och så, med en halvtimme kvar så var det dags igen. Punktering. Nu var det mitt bakdäck som var tomt. Tyvärr gick lagningen inte riktigt lika bra den här gången och det var svårt att få bort den lilla tagg som orsakat punkan. Dessutom funkade kolsyrepatronen ännu sämre den här gången.
Vi gjorde ett tappert försök att ta ytterligare en kontroll, men var nog lite för stressade. Istället för att som planerat sno med oss 70 schyssta poäng till, fick vi tokcykla för att hinna tillbaka innan maxtiden. Tyvärr missade vi den med 35 sekunder. Vad är väl 35 sekunder på 4 timmar (= 14400 sekunder). Det är -20 poäng :(
Det blev totalt 1410 poäng och en tredjeplats. Tvåan hade 1440. Säger inget mer... (Vann gjorde Hanna o Björn o Mikael. De var grymt bra! 1650 poäng!)
Nu har vi suttit på mitt köksgolv och analyserat tävling och sträckval:
* Ett par större klantfel i orienteringen (vi bättrar oss!)
* En hel del småmissar i orienteringen. Men helt ok utifrån vår förmåga!
* Två punkteringar. Dem kan vi inte göra någonting åt.
* Det är bättre att ha pump än kolsyrepatron.
* Man ska ha rätt storlek på slangen som man har med i cykelväskan.
* Vi hade kul!!!
* Åtminstone mina ben var trötta eftermålgången!
Det bästa är att vi har förbättringspotential. Det hade ju varit betydligt värre om vi inte vetat vad som kan förbättras :)
Nöjd och glad. (Men på det stora hela har jag nog insett att jag egentligen hellre bara, utan orientering)
Tusen tack till min tappra lagkompis! Det var superroligt!
Laddat
Nu är vi laddade... sportdrycken blandad, cykeln meckad, kläderna valda...nästan. Ska bli skoj att jaga kontroller i fyra timmar i eftermiddag. Håll tummarna!
torsdag 13 november 2008
Nu djävlar!
Du vet hur det kan vara: tåget försenat, punka på cykeln, eller helt enkelt att det sket sig på jobbet.
En idrottares sätt att hantera situationen blir att köra ett riktigt rejält träningspass. En god mix av intervaller, styrkeövningar, tempo, hopp på tjockmatta, brutalbänk. Allt som är fruktansvärt jobbigt. Allt för att plåga musklerna och hjärtat maximalt.
Logiskt? Nä. Inte ett dugg. Det är ju inte vår kropps fel att chefen var bångstyrig eller att det var signalfel på spåren. Men sådana är vi.
En idrottares sätt att hantera situationen blir att köra ett riktigt rejält träningspass. En god mix av intervaller, styrkeövningar, tempo, hopp på tjockmatta, brutalbänk. Allt som är fruktansvärt jobbigt. Allt för att plåga musklerna och hjärtat maximalt.
Logiskt? Nä. Inte ett dugg. Det är ju inte vår kropps fel att chefen var bångstyrig eller att det var signalfel på spåren. Men sådana är vi.
onsdag 12 november 2008
Assa och Dissa
Inom mental träning och inom Kommunikologin finns två grundbegrepp: Assa (associerad, känsolmässigt engagerad) och dess motsats Dissa (dissocierad, känslomässigt avkopplad). Teorin är att ha en balans mellan dessa två sidor. Att Assa in positiva minnen och upplevelser och att Dissa negativa upplevelser. Att Dissa betyder alltså att registrera utan att koppla en känsla.
Till exempel när jag springer. Känner känslan av styrka i kroppen, minns målgången på Stockholm marathon. Det är underbart! Å andra sidan: mjöölksyran, det är inte jag, det är inte farligt. Det finns där men jag bryr mig inte.
Eller tekniken över svårigheterna på mtb-banan. När jag klarar något: Yes! Härligt! När det inte går så bra. Registrera, men koppla ingen känsla.
Assa och dissa kräver träning, men jag tror att det kan hjälpa till både i träningen och i resten av livet.
Idag: kommer till Gröndal för att vara med på ett cykelpass. Snackar lite med instruktören som redan sitter på ledarcykeln. Och hon frågar:
"Vill du köra?"
Jag tittar förvånat på henne, på stereon, på cykeln och undrar vad hon pratar om. Allt verkar ok.
"Jag har hört att dina pass är så bra, så det skulle vara kul att få vara med" förklarar hon.
"öhhh... jag har inte med mig någon musik..."
svarar jag och begriper inte riktigt. Sen fattar jag. Det blev dagens "Ass" :) tusen tack! Jag blev så väldigt glad!!!
Till exempel när jag springer. Känner känslan av styrka i kroppen, minns målgången på Stockholm marathon. Det är underbart! Å andra sidan: mjöölksyran, det är inte jag, det är inte farligt. Det finns där men jag bryr mig inte.
Eller tekniken över svårigheterna på mtb-banan. När jag klarar något: Yes! Härligt! När det inte går så bra. Registrera, men koppla ingen känsla.
Assa och dissa kräver träning, men jag tror att det kan hjälpa till både i träningen och i resten av livet.
Idag: kommer till Gröndal för att vara med på ett cykelpass. Snackar lite med instruktören som redan sitter på ledarcykeln. Och hon frågar:
"Vill du köra?"
Jag tittar förvånat på henne, på stereon, på cykeln och undrar vad hon pratar om. Allt verkar ok.
"Jag har hört att dina pass är så bra, så det skulle vara kul att få vara med" förklarar hon.
"öhhh... jag har inte med mig någon musik..."
svarar jag och begriper inte riktigt. Sen fattar jag. Det blev dagens "Ass" :) tusen tack! Jag blev så väldigt glad!!!
måndag 10 november 2008
Löpare - ett släkte för sig
När jag var hemma hos min vän S förra veckan fick jag en väldigt fin present: boken "Löpare - ett släkte för sig". En liten skatt full med teckningar och kommentarer. Ritat och skrivit har Johan Ovefelt och Petteri Pohjalainen gjort. Oerhört träffsäker och humor som man (åtminstone som löpare) fnissar högt åt!
Här är ett smakprov:
Absolut ett julklappstips till fanatikerna runt omkring dig! Länktill Bokus sida om boken.
Här är ett smakprov:
Absolut ett julklappstips till fanatikerna runt omkring dig! Länktill Bokus sida om boken.
tack för maten!
Ikväll blev en tok-bra kväll! Först ett tufft cykelpass på Gröndal med en massa gamla bekanta. När instruktören Per frågade efter passet om det var någon som "inte mådde bra" kunde jag inte vara tyst... benen värkte och magen kändes ut-och-invänd. Men nu mår jag strålande. Underligt vad lite utmattning kan hjälpa upp tillvaron!
Efter passet hade jag superlyxen att bli bjuden på mat hos några vänner. Sååå gott. Och så underbart härligt att komma till ett riktigt hem, och inte bara en nästan tom lägenhet med en madrass och en hög cd-skivor på golvet. Tusen tack! Jag kommer att sova extra gott i natt!
Efter passet hade jag superlyxen att bli bjuden på mat hos några vänner. Sååå gott. Och så underbart härligt att komma till ett riktigt hem, och inte bara en nästan tom lägenhet med en madrass och en hög cd-skivor på golvet. Tusen tack! Jag kommer att sova extra gott i natt!
söndag 9 november 2008
Det var en gång...
... ett par löparskor. Det är min mammas (numera gamla avlagda... det har nog passerat tre par mellan dessa och dagens), men de är ändå väldigt viktiga för mig. En symbol för löpning. På riktigt!
Det är var dom häftigaste, sportigaste och finaste skorna som fanns! Och det var lyxigt värre när jag fick låna dem! Tänk dig: ett par riktiga Nike!
Lat eller kongruent?
Gick och lade mig igår kväll med sprängande huvudvärk. Ställde klockan i morse för att hinna med ett långpass löpning innan coreball-passet på feelgood. Vaknade med sprängande huvudvärk. Och bestämde mig för att ställa in dagens löppass. Det gick helt enkelt inte att komma upp ur sängen. Kongruent.
Eller lat? Det är ju klart att det gick att gå upp. Och det är klart att jag hade kunnat pallra mig runt min slinga.
När är man kongruent (= lyssnar på kroppen) och när är man bara lat?
Coreball-passet blev för övrigt lyckat, idag var det nästan helt fullt! Mest tjejer och damer, men en kille, och alla med starka magar och starka ben :)
Eller lat? Det är ju klart att det gick att gå upp. Och det är klart att jag hade kunnat pallra mig runt min slinga.
När är man kongruent (= lyssnar på kroppen) och när är man bara lat?
Coreball-passet blev för övrigt lyckat, idag var det nästan helt fullt! Mest tjejer och damer, men en kille, och alla med starka magar och starka ben :)
Anmäld!
Som vanligt i sista stund, men nu är jag i alla fall anmäld till Stockholm Rogaining. Det blir cykelklassen.
lördag 8 november 2008
Långsamma Rörelser del 2 - eller Kryp dig smartare
Idag var det spinningpass på Feelgood, ett underbart härligt gäng som trampade väldigt duktigt! Vi var alla riktigt slut efter sista sex minuterna med "belgisk kedja" :P
Jag har läst på lite mer om Långsamma Rörelser, bland annat i boken Smarta Rörelser. Huvudbudskapet i boken är att kroppen och själen (tankarna, hjärnan) hänger ihop. Det ena fungerar inte utan det andra, och genom att utnyttja både kropp och hjärna så kan man uppnå effektivare inlärning och bättre resultat.
Förutom långsamma rörelser, så är diagonala rörelser viktiga för att "motionera" hjärnan. Genom att röra höger arm och vänster fot (och vice versa) bildas kopplingar mellan höger och vänster hjärnhalva. Dessa kopplingar gör oss till "helare människor", vi kan dra nytta av både helhetssyn, kreativitet och konstnärlighet (vänster hjärnhalva) och detaljsyn, logik och matematik (höger hjärnhalva).
Utan att gå in på detaljer: Långsamma Rörelsernas Rolls Royce är att krypa! Långsamt! Viktigt är att ha tyngden på benen och krypa långsamt, långsamt. Med sju minuter om dagen, sju dagar i veckan gjorde Annika Sörenstam succé på golfbanan (!)
Här är ytterligare en länk där man kan läsa på om långsamma rörelser. Nu är det dags för mig att krypa lite :)
Jag har läst på lite mer om Långsamma Rörelser, bland annat i boken Smarta Rörelser. Huvudbudskapet i boken är att kroppen och själen (tankarna, hjärnan) hänger ihop. Det ena fungerar inte utan det andra, och genom att utnyttja både kropp och hjärna så kan man uppnå effektivare inlärning och bättre resultat.
Förutom långsamma rörelser, så är diagonala rörelser viktiga för att "motionera" hjärnan. Genom att röra höger arm och vänster fot (och vice versa) bildas kopplingar mellan höger och vänster hjärnhalva. Dessa kopplingar gör oss till "helare människor", vi kan dra nytta av både helhetssyn, kreativitet och konstnärlighet (vänster hjärnhalva) och detaljsyn, logik och matematik (höger hjärnhalva).
Utan att gå in på detaljer: Långsamma Rörelsernas Rolls Royce är att krypa! Långsamt! Viktigt är att ha tyngden på benen och krypa långsamt, långsamt. Med sju minuter om dagen, sju dagar i veckan gjorde Annika Sörenstam succé på golfbanan (!)
Här är ytterligare en länk där man kan läsa på om långsamma rörelser. Nu är det dags för mig att krypa lite :)
onsdag 5 november 2008
Cykelsektionen
En samling gubbar, karlar, killar, grabbar. Och så jag då. Det är Scanias cykelsektion.
Idag var det min tur att hålla i sektionens spinningpass. Inspirerad från lite här och var (bland annat min kollega på feelgood) satte jag ihop ett blandat pass med 8 block om 6-10 minuter:
2 x ökande backe
60-60, intervaller med relativt hög belastning under vilan
3x3 min tempo
8 min ökande backe + 2 min backe
8 min tempo
styrkeintervaller (belastningsökning i olika tempon)
"belgisk kedja" (hög grundbelastning, öka 10s ca var 50:e s)
uppförsbacke med tempoökningar
Som vanligt blev det lite svettigare än jag tänkt mig. Som vanligt var det roligare än jag trott. Och för första gången i livet så sjöng jag med högt (rikitigt högt) i en av raderna i en refräng. Shit. Det trodde jag aldrig att jag skulle orka.
Festligt när man överraskar sig själv!
Idag var det min tur att hålla i sektionens spinningpass. Inspirerad från lite här och var (bland annat min kollega på feelgood) satte jag ihop ett blandat pass med 8 block om 6-10 minuter:
2 x ökande backe
60-60, intervaller med relativt hög belastning under vilan
3x3 min tempo
8 min ökande backe + 2 min backe
8 min tempo
styrkeintervaller (belastningsökning i olika tempon)
"belgisk kedja" (hög grundbelastning, öka 10s ca var 50:e s)
uppförsbacke med tempoökningar
Som vanligt blev det lite svettigare än jag tänkt mig. Som vanligt var det roligare än jag trott. Och för första gången i livet så sjöng jag med högt (rikitigt högt) i en av raderna i en refräng. Shit. Det trodde jag aldrig att jag skulle orka.
Festligt när man överraskar sig själv!
tisdag 4 november 2008
Leklust & cirkelträning
Senaste rönen säger: skippa gymmet och lek istället (svd). Innebörden är egentligen att korta, intensiva pass som upprepas många gånger (= intervaller!) kan ge samma hälsofördelar som att jogga 45 minuter.
Inte så överraskande i mina öron. Visst vet vi som tränar lite mer att intervaller är bra. Men det kan tydligen inte sägas nog många gånger.
Det som istället förvånar mig ofta är att många går ner på gymmet, promenerar lite på ett löpband, drar lite i några maskiner, vilar mellan repetitionerna, drar lite till och kallar det träning. Är det så att bara för att man krånglat sig i tightsen så tränar man?
Visst behöver man inte tokträna, alla vill inte eller orkar inte. Men jag vill slå ett slag för cikelträning i gymmet:
Välj kanske åtta maskiner/övningar. Börja med ett set ("omgång", typ tolv repetitioner) på en maskin, och gå sedan direkt över till nästa. Efter ett varv blir det någon minuts vila innan nästa varv börjar. På det här sättet håller du pulsen uppe genom hela passet, och olika muskler får återhämtning medan du jobbar med andra muskler.
Den totala vilan mellan övningar som man får när man tränar "traditionellt", dvs en maskin i taget, den behöver man bara om man håller på med riktigt tunga belastningar (i förhållande till sitt eget max förstås), och det gör oftast inte vi vanliga motionärer.
Inte så överraskande i mina öron. Visst vet vi som tränar lite mer att intervaller är bra. Men det kan tydligen inte sägas nog många gånger.
Det som istället förvånar mig ofta är att många går ner på gymmet, promenerar lite på ett löpband, drar lite i några maskiner, vilar mellan repetitionerna, drar lite till och kallar det träning. Är det så att bara för att man krånglat sig i tightsen så tränar man?
Visst behöver man inte tokträna, alla vill inte eller orkar inte. Men jag vill slå ett slag för cikelträning i gymmet:
Välj kanske åtta maskiner/övningar. Börja med ett set ("omgång", typ tolv repetitioner) på en maskin, och gå sedan direkt över till nästa. Efter ett varv blir det någon minuts vila innan nästa varv börjar. På det här sättet håller du pulsen uppe genom hela passet, och olika muskler får återhämtning medan du jobbar med andra muskler.
Den totala vilan mellan övningar som man får när man tränar "traditionellt", dvs en maskin i taget, den behöver man bara om man håller på med riktigt tunga belastningar (i förhållande till sitt eget max förstås), och det gör oftast inte vi vanliga motionärer.
måndag 3 november 2008
Långsamma Rörelser
Lyssnade på en föreläsning och hjärnan idag. (Den bästa referensen jag kunde hitta var på ridsportsförbundets hemsida) Hjärnan är komplicerad. En sak som kan nämnas är att hjärnan har delarna hjärnbark och hjärnstamm. Barken står för medvetenhet och yttre information, medan stammen sköter det omedvetna och inre information (jag är kissnödig...). Idag har många en tendens att glömma de inre behoven eftersom mycket av vår prestation mäts i den "yttre" världen.
För att nå balans och harmoni kan det därför hjälpa att träna på att aktivera hjärnstammen. En metod är "Långsamma Rörelser". Genom att röra kroppen långsamt aktiveras småmuskler i kroppen och därigenom aktiveras hjärnstammen.
I samband med föreläsningen fick vi testa långsamma rörelser. Det inte alls svårt: Koppla av, och rör armar och eller ben långsamt, långsamt. Fokusera på den långsamma rörelsen. Jag som har provat meditation och chi-gong och en rad andra liknande aktiviteter utan att riktigt förstå poängen var måttligt entusiastisk inför långsamma rörelser. Men faktum är att det var ett fantastiskt sätt att koppla av, och fokusera inåt. Jag ska definitivt ge det fler chanser!
För att nå balans och harmoni kan det därför hjälpa att träna på att aktivera hjärnstammen. En metod är "Långsamma Rörelser". Genom att röra kroppen långsamt aktiveras småmuskler i kroppen och därigenom aktiveras hjärnstammen.
I samband med föreläsningen fick vi testa långsamma rörelser. Det inte alls svårt: Koppla av, och rör armar och eller ben långsamt, långsamt. Fokusera på den långsamma rörelsen. Jag som har provat meditation och chi-gong och en rad andra liknande aktiviteter utan att riktigt förstå poängen var måttligt entusiastisk inför långsamma rörelser. Men faktum är att det var ett fantastiskt sätt att koppla av, och fokusera inåt. Jag ska definitivt ge det fler chanser!
Hälen
Jag kan inte sova. Och jag är arg för det gör ont i hälen. Har ibland fått det framför allt efter långpass. Det gör ont under foten. Har försökt läsa på om plantar fasciepati (hälsporre), men tycker inte det stämmer. I vanliga fall går det över på någon dag. Det är som en stelhet och ömhet under hälen när jag går. Inatt känns det även lite när jag ligger i sängen.
Suck. Att man aldrig ska få vara hel...
Suck. Att man aldrig ska få vara hel...
söndag 2 november 2008
Mysigt
Tillbaka i Södertälje, laddad för ytterligare en vecka! Packningen består av ... träningsskor, träningskläder och mina nya gåstavar (det hade jag inte trott om mig själv för en vecka sedan...). Såhär mysigt är det i Södertälje:
Idag stod ett långpass löpning på schemat, och äntligen kan jag kalla långpassen för just långpass (långpass löpning är per definition mer än 90 minuter). Det var ett skönt pass, och kroppen håller fortfarande ihop.
Efter löpning hade jag boll-pass på Feelgood. Stort, härligt gäng som slöt upp och kämpade på bollarna idag. Och jag fick en extra utmaning eftersom jag glömt mina datorer med och alla mina boll-skivor i Södertälje. Hittade en anonym skiva på gymmet märkt med "coreball lördag 5 april". Tänkte "den tar vi!"
Det blev inte riktigt min musik... men det blev bra i alla fall, och deltagarna verkade nöjda. Det värmer så mycket med era kommentarer: "Bästa boll-passet på feelgood! Du kör mycket tuffare än de andra!" Tusen tack! Och till nästa gång ska jag hitta på några nya roliga övningar. Lovar!
Idag stod ett långpass löpning på schemat, och äntligen kan jag kalla långpassen för just långpass (långpass löpning är per definition mer än 90 minuter). Det var ett skönt pass, och kroppen håller fortfarande ihop.
Efter löpning hade jag boll-pass på Feelgood. Stort, härligt gäng som slöt upp och kämpade på bollarna idag. Och jag fick en extra utmaning eftersom jag glömt mina datorer med och alla mina boll-skivor i Södertälje. Hittade en anonym skiva på gymmet märkt med "coreball lördag 5 april". Tänkte "den tar vi!"
Det blev inte riktigt min musik... men det blev bra i alla fall, och deltagarna verkade nöjda. Det värmer så mycket med era kommentarer: "Bästa boll-passet på feelgood! Du kör mycket tuffare än de andra!" Tusen tack! Och till nästa gång ska jag hitta på några nya roliga övningar. Lovar!
lördag 1 november 2008
Morgonlöpning
Sprang en fantastisk runda i morse, fortfarande is på vattenpölarna och snö is skogen. Solen som gått upp och lyste starkt, men stod så lågt att jag blev bländad. Och det bästa av allt: jag kände mig stark!
Idag var det fartlek på schemat. Mitt favoritpass av tre anledningar: (1) Bara namnet säger ju att det är ett roligt pass!! Fart och Lek! (2) Jag gillar att springa fort! (3) Det blir oftast tuffare än jag tänkt mig, det kommer av bara farten.
Testa fartlek: det går helt enkelt ut på att variera tepot när du är ute och springer. Öka farten till nästa papperskorg eller tills du sprungit förbi tio lyktstolpar eller i varje uppförsbacke eller efter klockan. Det är bara att hitta på! Första gången kan det räcka med ett par kilometer fartlek och vanlig jogging före och efter. Det är superkul!
Idag var det fartlek på schemat. Mitt favoritpass av tre anledningar: (1) Bara namnet säger ju att det är ett roligt pass!! Fart och Lek! (2) Jag gillar att springa fort! (3) Det blir oftast tuffare än jag tänkt mig, det kommer av bara farten.
Testa fartlek: det går helt enkelt ut på att variera tepot när du är ute och springer. Öka farten till nästa papperskorg eller tills du sprungit förbi tio lyktstolpar eller i varje uppförsbacke eller efter klockan. Det är bara att hitta på! Första gången kan det räcka med ett par kilometer fartlek och vanlig jogging före och efter. Det är superkul!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)