Skönt att springa

Har gått och varit lite orolig för en retsamhet i halsen ett par dagar. Beslutade mig till slut för att trots allt köra ett pass igår.

Progressiv löpning. Efter ca 10 minuter kändes det riktigt lätt!! Kanske har intervallträningen gjort sitt... Ca 40 minuter, med rätt högt tempo på slutet. Kändes som att jag flög fram! Efter det blev det 20 minuter löpskolning/löpstyrka:

26 utfallssteg (13 på varje ben)
skipping 50 st
hopp: 20 på bägge fötterna + 10 var på ett ben.
10 stående längdhopp.
----------------------
x3

+ stående längdhopp med acceleration.

Sedan var jag en trött person.

I kväll firar jag och min vän P Valborg i Olstorps mtb-spår. Lär bli grymt!

spinning med järngänget

Trots sommarvärme och sol var det åtta deltagare på spinningpasset igår. Kul att köra igen, det var ett tag sedan. Alla taggade, och de flesta medlemmar av "järngänget" (någon dock med tröjan back-och-fram...) och många pratade om kommande utmaningar: "säger man det till tillräckligt många kan man inte smita sedan".

Efter det blev det lite jogging och "hemma-core". Nyttigt för magen.

Läste i Coltings spalt i nya Runners World. Budskapet var "njut av nuet". Jag håller med: livet är nu, se till att njuta! Men samtidigt. Det pratas och skrivs mycket om att stressa av, att leva i nuet, se det stora i det lilla, må bra. Jag tror att alla kan förstå och skriva under på det. Men. När vi väl är i vardagen, då är det inte så enkelt längre. Världen och samhället går på något vis ut på att göra mer, göra snabbare, tjäna mer pengar. Mer, mer, mer och helst snabbare också. Snack är bra. Men vi måste göra verklighet av det också!

En vanlig söndag

Idag var det verkligen en helt vanlig söndag. En promenad på förmiddagen, och kaffe hos mormor och morfar. Morfar hade letat fram papprena från när han var med i Kyrkstaffetten på Öland för 21 år sedan. Tanken var att jag skulle springa för Akele i år, men eftersom loppet är den 10:e maj, samma dag som Kolmårdsbiken så var det bara att välja... och jag har valt Kolmårdsbiken. Får springa nästa år istället.

Morfar sprang en 8 km lång delsträcka och med tempo på 5 min per km. Inte så illa för en 66-åring.
"Det var backigt på min sträcka" säger morfar och visar på kartan.
"Alla gubbarna sa att det var backigt" säger mormor.
Morfar ler.
"Jo, fast det var nog bara på min sträcka det var riktiga backar".
Morfar vet. En löptävling glömmer han aldrig.

Jag känner att det är synd att jag inte kan springa på Öland i år. Men som sagt, det får bli nästa år!

På eftermiddagen blev det en två-timmars-runda på mtb:n. Körde på grusvägar, och lite fartleks/intervall-liknande. Bra puls emellanåt. Avslutade med 1.5 varv på banan i Slaka. Den är härligt böljande och mjuk, och inte alls speciellt teknisk. Perfekt för att skaffa sig mjölksyra :)

Blodomloppet och ett misslyckat pass.

Fredag: Till jobbet tidigt för att hinna allt. Jobba, jobba. På eftermiddagen slängde jag på mig min (nytvättade) Akele-tröja för att åka till ICA Maxi. Väl där handlade det om att göra reklam för blodgivning och Blodomloppet (Blodomloppet är en motionstävling 10 eller 5 km lång, som går på flera orter i Sverige. I Linköping arrangeras den av Akele och Blodtappen. Drygt 8000 deltagare räknas det med. Är man 5 stycken som anmäler sig i ett lag bjuds det på en picknick-kasse full med mat).

Folk var i allmänhet positivt inställda, och log och tog emot broschyr, trots den förväntade fredagsstressen. Bland de som ville prata mer fanns två kategorier: de sjuka och de löpglada (med gamla minnen). Det var mycket roligare att lyssna på de löpglada, om deras historier och minnen. Jag tror att det föll ganska väl ut, och jag fick även dela ut några broschyrer om "Nya Skolterrängen", ett löplopp för skolungdomar som Akele också ordnar (faktum är att ungdomarna var väldigt positiva!)

Efter insatsen på ICA Maxi var det dags för min egen löpning. Sprang 7 km på Tinnerö. Sedan fanns inget alternativ än att promenera sista biten hem. Kände redan från början att benen var stela och ömma, och tänkte att det ger nog med sig när jag blir varm. Inte då. Och efter 7 km gjorde varje steg så ont att jag trodde att benen skulle gå av. Vaderna och framsidan av underbenen. Kunde knappt ens promenera hem. Varje steg gjorde så ont att jag trodde jag skulle vara tvungen att börja gråta. Antagligen sviter efter gårdagens intervaller.

Därför blev det vilodag idag, förutom ett corepass på morgonen. Men det är ju också bra, för då kan jag ägna kvällen åt jobbande, och ta ut den tiden i träningstid vid bättre tillfälle!

Torsdagsintervaller

Igår var det intervaller med Akele som vanligt. Sista gången inomhus (och ja, det kändes lite konstigt att springa inomhus när man suttit hela dagen och längtat ut). På schemat stod 5+5+5x(70s + 20s vila) med 3 min setvila. Vi var runt 10 stycken som körde. Ett riktigt bra träningspass. Jobbigt som tusan.

Resten av dagen gick åt till jobb, jobb, jobb. Och lite kajakdrömmar :)

Kör hårt, tjejer!

Damklassen i svenska multisportcupen har fått eget stöd, spana in nyheten på multisport.se. Det är Acron-Olle som sponsrar med extra prispengar till alla damlag som genomför hela cupen, genomför minst 4 deltävlingar.

Ibland kan man få en uppfattning om att folk tror att damklassen är "lekis", inte lika tuff som herr- och mix-klassen. Och visst, det är (än så länge) inte lika många lag med i klassen. Men å andra sidan håller de lag som är med en i genomsnitt mycket hög klass.

Och jag tror att klassen skulle bli ännu högre om det var fler lag som var med och tävlade!

Jag kanske kommer att generalisera lite nu, men en skillnad mellan tjejer och killar är att tjejer inte ställer upp i en åtta timmar lång tävling "bara på skoj". Vi vill innan vara övertygade om att vi klarar det. Jag tror killar är lite annorlunda där. Ofta.

Dessutom: tjejer ÄR svagare. Även om vi tränar lika hårt som killarna så är vi långsammare och svagare. Det är bara att ta vilken idrottsgren som helst och jämföra resultat och tider. Därför har vi lite handikapp redan från början, och det tar oss längre tid att sig runt en bana. Ofta när vi går i mål (kanske som segrande lag i en tävling), så har TC börjat rivas, och det finns inte längre någon mållinje att passera. Prisutdelningen har varit för länge sedan och i bästa fall får man kanske ett klistermärke i vinst. Hur kul är det att tävla då?

Jag tror inte att det heller lockar fler till tävlingarna.

Förra året var det en del arrangörer som hade gjort banorna lite kortare för damerna. Jag tycker att det var toppen, tätare tävlingar, och roligt att ha en mållinje att springa över när man är klar. Jag hoppas på fler damlag till i år (låt er inte avskräckas av att det av sju anmälda damlag bara var två som gick i mål). Vi tar nya tag och kämpar vidare!

Tack så mycket för dit stöd och din tro på oss tjejer, Olle! Det värmer och inspirerar

Andra andningen

Har varit nere på feelgood och kört spinningpass. Fredrik var sjuk så jag fick hoppa in på hans 30 + 90 min pass. Vi var inte många idag, inte på något av passen. Kan förstå det, vem vill vara instängd i en källare när det är 13 grader varmt ute och strålande solsken??

Men... vi som var där hade ruggigt kul, och det var bra tryck trots allt. Benen kändes rätt så ok (åtminstone i början...).

Tillbaka på jobbet nu. Dags för kvällspasset. Har några timmars jobb framför datorn framför mig innan jag får gå hem. Passade på att handla lite fil och müsli på vägen hit, så jag överlever i alla fall. Bara att komma in i andra andningen och köra på.

fartlek i solen & kajaker

Igår blev det fartlek i solen, joggade till Vidingsjö, sprang ett varv på femman med tempoökningar (och tung andning), och så tillbaka hem igen. Benen kändes ok, även om tempoökningarna kanske inte var så lätta som jag hade hoppats på.

Har jag blivit tung? Eller är benen bara trötta?

Hur som, det var fantastiskt vackert ute. Och snart åker lång-tightsen avpå riktigt!

Har påbörjat ett kajak-sökande. Det är inte det enklaste. Vad ska man ha för kajak? Hur rank? Vilken modell? Vad får den kosta? Hur stor? Och när man har bestämt sig för det så gäller det att välja färg :) Tyvärr verkar de flesta inte komma i rosa :(

Just nu på topplistan finns Lettman Streamliner och Wiper 51.

Jag ska springa maran i vinrött och blått.

I helgen var det träningshelg med löparklubben Akele i Boxholm. För min del började lördagsmorgonen 4:45. Upp och äta frukost för att hoppa upp på cykeln 5:45. Trampa de 6 milen till Boxholm. Det var verkligen en underbar morgon. Strålande solsken, fullt med fåglar ute, frost i gräset och inte en bil så långt man kunde se. Jag verkligen njöt av cykelturen.

Framme vid brukshotellet vid 8, efter lite irrande i Boxholm. De andra deltagarna anlände i bil (och ryktena började gå att det var någon som hade CYKLAT... ska tillägga att jag är ganska ny medlem i klubben.). vid 9 gav vi oss iväg på ett terräng-intervall-pass. Grymt bra! Men mina ben var lite tunga, det ska jag erkänna.

Väl tillbaka: fika och en mycket bra föreläsning av sjukgymnasten Johannes Nilsson om överträning och återhämtning. Lunch, besök på bruksmuseet (måste koppla av från träningen ibland också). Till eftermiddagen hittade jag ett par orienterare, så vi improviserade ihop en bana som vi sprang, innan det blev lite bad och bastu på Boxholms simhall.

Boxholm är en burksort ca 5 mil från Linköping, 6 om man cyklar på småvägar, med 5223 invånare i kommunen, ett bibliotek, en simhall, två mataffärer, en pizzeria och en silo målad till en gräddost. Jag verkligen älskar sådana små orter. De är opretentiösa, har ofta en engagerad orienteringsklubb, en mysig liten simhall och man behöver inte låsa cykeln. Det är så lungt och skönt!

Kvällen avslutades med smarrig middag och lite lekar. Söndagen bjöd på långpass, men jag valde att hoppa direkt upp på cykeln, och köra några omvägar så jag fick ungefär 7 mil hem.

Men, det jag hade tänkt komma till, när jag sitter här med möra ben och glada minnen: Det är underbart kul att vara med i en klubb! Ett gäng galningar i vinröda ochblå träningsoveraller. Alla i olika åldrar, med olika bakgrund och olika mål med träning och tävling. Men ändå: alla ställer upp för varandra. Peppar, håller lite koll på hur de andra mår. Supporter, skjutsar hem, delar med sig! Därför ska jag stolt springa Stockholm Marathon i Akeles färger: blått och vinrött (att sedan tävlingsdressen är ruggit snygg är ju ingen nackdel).

Till sist: på multisport-fronten. Grattis til Herkules som tog hem segern i damklassen i SARA i helgen. Och visst skär det lite i hjärtat att läsa resultatlistan, hade ju varit så kul att få vara med! Men, vi biter ihop och tar nya tag nästa gång.

torsdagsintervaller

igår var det datgs igen för intervaller med Akele. Lite löpskolning och uppvärmning innan det bar av på 10x400. Det gick bra de första 5 ungefär. Hade rimligt avstånd till de snabbaste grabbarna. Sedan började avståndet i mål växa. Irriterande. Jag sprang så lungorna höll på att vända sig ut och in. Efteråt fick jag höra att de hade ökat tempot på slutet... så det var inte så konstigt.

Själv springer jag sällan (aldrig) med klocka, åtminstone inte om jag vet hur långt det är. Vissa dagar springer jag "30 minuter snabbt", eller "2 timmars långpass", eller "2 min intervaller", men jag blir väldigt stressad av kilometertider. Gillar bättre att känna hur kroppen känns. Kilometertiderna blir det de blir. Kanske kommer jag över det en dag, men än så länge får kroppen bestämma.

Värmande

Hade lunchpass coreball idag. Kände mig inte helt laddad när jag gick dit med huvudvärk och lite stress för allt som skulle göras på jobbet. Men det var bara att bita ihop och tänka på bollen.

Riktigt kul, för efter passet var det många som kom och sa att det var "jättekul", och när jag gick förbi repan så berättade även de att de fått höra att "det var det bästa coreballpasset", eftersom de hade blivit peppade att ta i mer än på de andra passen. Åh, vad glad jag blev!! Det är ju precis det som är min tanke!

Runt i skogen & uppiggande samtal

I går morse ringde en "gammal bekant", helt otippat, just som jag var på väg till labben jag skulle hålla i. Eller otippat, faktum är att jag tänkt ringa till han kvällen innan, men ni vet hur det är: tiden far iväg. Plötsligt är klockan så mycket att det enda man kan göra är att borsta tänderna och krypa ner i sängen.

Nu blev det några minuters kajak-snack på morgonkvisten istället. Mycket, mycket trevligare!

Labben blev en fem-timmars prövning, värre än maran. När jag kom ut ur salen var jag yr och matt. Inte för att studenterna var dåliga på något vis, tvärt om, mycket positiva och frågvisa. Dom var bara lite för många för en enda handledare...

Till kvällen ett cykelpass med vännen P i skogen. Cyklade ut till Olstorp och körde spåret där. Det var verkligen superkul! Jag klarade några fler trixigheter än förra gången på spåret. Jag blev inte irriterad för att han ar mycket bättre än mig (det är en egenhet jag försöker jobba bort när det gäller skogscykling. Gillar att träna med sådana som är bättre. Men har också hemskt lätt att tappa humöret när jag bli ifrånåkt. Igår funkade det bara som en extra morot!)

"Inte mänskligt"

Kom att tänka på en kommentar jag fick igår:

I söndags mötte jag en jobbarkompis på min löparrunda. Han var ute och cyklade. Vi hälsade lite osäkert. Det är inte himla lätt att känna igen någon som man bara sett i vanliga kläder när han plötsligt kommer i hjälm, solbrillor och tights.

Jag mötte han i korridoren igår, och han sa att han var lite osäker på om det var mig han mött där ute. Men så hade han kommit på att "springa såhär långt är inte mänskligt", så det måste helt enkelt ha varit jag...

ja, man undrar ju vad man ger för intryck...

Omöjlig ekvation

Har insett att det helt enkelt inte går att få ihop dagens schema. Måste vara på jobbet åtminstone till 17:15. Och då går det inte att hinna hem, klä om, och cykla till Berga så att jag är där när intervallträningen starar 17:30. Hur gärna jag än skulle vilja, och hur bra det än skulle vara för min cykling. Ja, ja, är man inte idrottare på heltid (och om man har ett jobb som man faktiskt gillar) så blir det så ibland.

Antingen får jag köra intervallerna på egen hand. Eller så blir det en (välbehövlig) vilodag. Det får känslan i benen bestämma.

Har bytt till sommarskor. Inte för att det egentligen är sommar (även om solen strålar idag), utan för att jag fick en så hemsk blånagel av långpasset i lördags då jag klantade till det och sprang i mina gamla utslitna skor. Och i sommarskorna (sandalerna) är det lite luftigare för ömma tår.

Distans

Det har blivit en helg i långdistansens tecken.

I lördags tog jag mod till mig och hängde på CK Hymers distans-träning. Åtta tappra cyklister (många i klubben var och arrangerade "cykelbytardag"), varav de flesta från elitlaget (eller "avdankad sådan" som någon kallad sig). Regn och rusk, och en hel massa hagel. Några försvann på vägen, och det var nog tur för dem eftersom det efter 2,5 timmar bröt ut ett riktigt ihållande och iskallt regn. Men jag fick med mig 3,5 timmars härlig landsvägscykling (jag tror att Malorcaresan har gett resultat: mina ben var inte de svagaste i uppförsbackarna, och jag kände att det fanns lite mer kraft för igångdragningar), en massa ny bekantskaper med trevliga cyklister och lite tips inför kommande mtb-lopp, och en hel säck genomvåta och iskalla kläder. Mycket nöjd med förmiddagen trots att det gick åt en halvtimme i badet innan jag tinat.

Eftermiddagen gick åt till mer stökande i lägenheten - värst vilken tid det tar att flytta in!

Idag var det långpass löpning på förmiddagen. Lite stel i benen efter gårdagen, det ska erkännas. Men efter någon timme hade det släppt och det var sådär underbar att springa! Solen i ögonen, lätt vind. Vackert grön mossa i skogen. Gott!

Sitter på jobbet nu, har lite saker att förbereda inför nästa vecka. Men det hade varit mer lockande att planera tävlingssäsongen eller till och med tvätta cykeln. Dags att sätta fart.

Stela ben och stora drömmar

Idag är mina ben stela, stela. Dock har jag inte ont vare sig i vader eller höft som efter de tidigare intervallpassen. Alltid ett framsteg. Och jag tyckte nog att jag orkade springa den sista 200-ingen lite tuffare än tidigare. Ser fram emot nästa veckas intervall-löpning! Längtar efter trycket i bröstet, tendenser till mjölksyra, och trevliga militär-femkampare att försöka hänga på åtminstone 10 meter...

Ägnar en liten tid av dagens lunchrast till att dagdrömma om paddling. En kajak på gång att införskaffas. Jag vet bara inte vilken typ. Det finns så många att välja på.

Snabb och relativt lättdriven ska den vara. Packningsutrymmet är underordnat, jag paddlar heller för träning än för semestercruising (men en kaffetermos är ju schysst att få med). Lagom stabil (så att man inte kissar på sig för att det blåser lite), men ingen pråm. Research, research...

Ser fram emot kvällens box-pass. Då ska benen få lite vila och armarna ska få sitt!

För övrigt... solbrända kinder och "friluftsskägg" ÄR charmigt :)

4 bildäck och 2 cyklar

är ungefär vad som går in i min bil. Tur att man har en rymlig saab :) Men jag börjar bli less på att alltid böka in cyklarna inne i bilen och ska se till att skaffa takräcke så jag kan använda mitt fina takställ till cykeln som jag vann på en tävling för något år sedan.

Precis hemkommen från intervallerna med Akele: stege på 200-400-600-800-1000-800-600-400-200. Härligt med den tuffa sparringen från grabbarna (jag vill ju inte komma sist...). Efter det var det lite magstyrka. Äntligen fick jag vara starkast ;) Det var rätt skönt att höra grabbarna frusta och flåsa :) Dessutom jogging dit och hem. Vaderna var stela, stela på vägen hem. Hoppas att jag kan gå i morgon...

Dags för kvällsmat och nattsömn.

huvudvärk

Igår var kroppen lite tung, och jag hade en envis huvudvärk som inte ville lämna mig ifred. Satt hemma och jobbade för att få en liten smula lugn och ro. Gårdagens träning bestod av ett kort spinningpass + coreball + lite löpning. Under löppasset fick jag ge upp och gå en liten bit. Det gjorde ont i magen och i huvudet så jag knappt kunde andas. Inte allls likt mig att ge upp - det brukar ju alltid vara att bita ihop och fortsätta som är det enda rätta. Men igår gick det helt enkelt inte. Och på något sätt en befrielse att "ge upp", och lyssna på kroppen. Det var så skönt att gå istället för att springa!

Man kan undra

vart våren tog vägen. Hela eftermiddagen igår verkligen vräkte det ner snö i Södertälje. Inte ens jag kunde motivera mig till att ge mig ut och springa (vilket delvis berodde på att jag inte hade packat tillräckligt varma löpkläder). Istället blev det dubbla spinningpass (först mitt eget och sedan Hannas). Kroppen kändes ändå ok efter helgens äventyr.

Igår var det vilodag: åkte till ikea, inhandlade en 37 kg tung byrå, och monterade den. Det var en väldig massa delar, kändes som en hel säck med skruvar och pluggar som skulle sättas på plats.

===========================
En helt annan kommentar om något som jag har funderat på länge: Det har varit en stor debatt om att skolor anställer lärare som inte är behöriga (dvs inte har lärarexamen), och hur fel detta är. I något fall hade man valt att anställa en person utan lärarexamen för man tyckte att den passade bättre, än en person med lärarexamen men som inte passade för jobbet. Skandal och skadestånd blev resultatet.

Igår presenterades resultatet från en undersökning som visade att lärarutbildningen i Sverige är undermålig. Studenter utan tillräckliga kunskaper slinker igenom utbildningen, och utbildningen ger inte förutsättningar för att studenterna ska kunna skaffa sig tillräckliga kunskaper. Är det då så konstigt att skolorna inte vill anställa dessa, och att personer utan lärarexamen ibland kan göra ett bättre jobb?

Minivättern

Jäser i soffan. Trött i benen efter minivättern på feelgood.

Det blev en succé! Ungefär tio personer körde alla fyra timmarna (förutom Fredrik och jag). Man kan undra hur man får kraft att sitta i en källarlokal med fototapet med bergsmotiv i fyra timmar. Men det var jättekul.

I början rinner svetten, men det är som att efter två-tre timmar finns inte mer svett som kan komma. Det gick åt mängder med saltgurka, bananer, bars och sportdryck. (Saltgurkan var verkligen toppen!)

Men nu är benen trötta, trötta. Hoppas att jag kan sova gott i natt och benen kan slappna av.

Dags.

Ska precis ge mig av till feelgood för dagens Vättern-pass. 4 timmar, 4 instruktörer, prisutlottning, energidryck, saltgurka. Ser med skräckblandad förtjusning fram emot 4 timmar i spinningsalen.

Har bytt däck på morfars bil som uppvärmning på förmiddagen (känns som att man inte gör annat än byter däck på olika bilar...), och laddat med pasta och smarrig lax.

Igår squash på morgonen och långpass löpning i kvällssolen på Tinnerö på kvällen. Underbart!

Dags att dra, rapport kommer!

Intervaller, människor och vila

Igår var det intervall-träning med löpklubben Akele. Hur kul (och jobbigt) som helst. På schemat stod spänstträning + 10x200 + 5x400 i den nybyggda inomhushallen. Några av löparna är riktigt riktigt duktiga, och det är suveränt bra sparring! Tog det dock lite lugnare idag än förra gången (som var någon vecka före Mallis), eftersom det passet gav mig sanslöst ont i vaderna (ovant underlag, nya skor och högt tempo. Jag kunde inte gå nerför trappor på flera dagar efter det. Trodde inte att en timmes träning kunde ge sådan värk...). Igår gick det bättre. Känner av vaderna idag, men inte så brutalt. Lite ont i vänster höft, men jag gissar att det är kopplat till doseringen i kurvorna på banan, och att vi joggade en hel del på det sneda underlaget.

Lyckligare efteråt! Och sugen på att känna mig som en *riktig* löpare igen! Har anmält mig till träningshelgen i Boxholm om två veckor för att få fart på löpningen igen.

Det är kul att umgås med likasinnade. Tänkte på det på Mallis, härligt att vara omgiven av cyklister. Jag blir som lite mer cyklist själv då (förutom att jag nog aldrig kommer att bli så pryltokig som många cyklister verkar vara. Jag vet ju knappt ens vad jag har för märke på cykeln... den är vit...) Samma sak när man tränar med de trevliga löparna - jag blir lite mer löpare då.

Men idag är det välförtjänt vila. Inspirerad av Mathias Fredriksson: "den som lyckas bäst är inte bara den som tränar bäst, utan den som är bäst på att vila. Den som är tråkigast på träningslägren". Fast jag tänkte ägna dagen åt att jobba... och ikväll ska jag gå kurs i "Silverlera". Men det är en annan historia.

Flera minnen

En bild till som minne från Mallis, tagen precis innan sista dagens bergspass.

Igår blev det lite styrketräning av överkroppen. Mötte cyklist-Fredrik på gymet och kände plötsligt ett väldigt behov av att förklara varför jag (i cyklisters och löpares ögon) är så korkad att jag styrketränar överkroppen: "du vet, paddlingsmusklerna...". Men vikterna var för tunga så jag fick inte fram något annat ljud än "ufff..." Idag är jag öm i händerna, och funderar på om jag ska behöva skaffa ett par (sånadär fjantiga) handskar att ha när jag styrketränar. Eller om jag ska skriva upp valkarna på paddlingskontot också.

Ikväll ser jag fram emot löpträning med Akele igen. Härliga intervaller!

svett

när man har alldeles för många och för tunga väskor, för tung ryggsäck, punktering på cykeln och så varm jacka att svetten rinner utefter ryggen. Då är det faktiskt inte kul att åka till jobbet.