pyspunka

Hårdkörning och sedan pyspunka. Jag vill inte riktigt kalla dagens multisporttträning för fiasko. Vi fick i alla fall till två löparvändor i Linköpings längsta backe. Och ett riktigt bra intervallpass på spinningcyklarna på Feelgood. Jag toppade det med snöskottning på mammas balkong.

Men det var två slitna multisportare som möttes på Feelgood i morse. Det var långt ner till golvet idag.

Efteråt pyspunka och vila på sängen. För att orka med tremilen på TV (och party hos klätterkompisar). Uthållighet - multisportträning!

jodå. benen sitter där

Torsdag: morgonspinning 45 min. På kvällen: step med Anki och så Sörens stenhårda styrkepass.
Fredag morgon: kan knappt röra benen.
Fredag em: rask promenad till Hangaren, två timmars klättring, två timmars löpning.
Lördag morgon: tar mig knappt ur sängen.
Lördag fm: löpning med Tobias och sen lite cykel. Hoppas jag.

Dags att byta kläder och ge mig ut. Och benen. De sitter där. Jag känner dem tydligt.

på en telefontråd

Tisdagkväll. Jag åker till Alpingaraget för att köpa nya rando-pjuck. Det är lång väntan vid pjäxprovarhörnan. I hörnan finns en liten läktare med två våningar, så att expiditen kan sitta på en stol och ha kundens fötter i bekväm arbetshöjd. Kunden själv sitter en bit upp.

Just den här tisdagskvällen är läktaren full av karlar i kostym. Med slipsen instoppad mellan knapparna i skjortan. Ca 50 år. Kostymbyxorna uppkavlade. Knähöga lånesockar från alpingaraget. Nedstoppade i knallröda och glansiga pjäxor. Medan formgjutna iläggssulor svalnar kanske de drömmer om tiden för 35 år sen. När skidorna gick fort och snön samlade sig innanför tröjan. Och ett schysst hopp kunde impa på brudarna. Eller så är de oroliga för att bli ifrånåkta och behöver nya pjäxor för att lugna sig. Eller så är det bara ruggigt duktiga skidåkare.

Men just den här tisdagkvällen sitter på rad, som fåglar på en telefontråd. Och jag önskar att jag hade haft kameran med mig.

Godaste brödet

Jag kallar det för "Kärleksbröd med surdeg", eftersom det är ett bröd som kräver mycket kärlek. Och surdegen är inte en sån där gammal surdeg som hänger sig kvar, utan en god vän som väntar i sin glasburk i kylskåpet och vill bidra till mer.




Dag 1:
100 g rågsurdegsgrund
100 g grovt rågmjöl
200 g vatten

Rör ihop och låt stå i rumstemperatur över natten.

Dag 2:
500 g ljummet vatten
20 g salt
400 g av gårdagens blandning
400 g rågsikt
500 g vetemjöl special
2 dl linfrön
1 dl hackade hasselnötter

Blanda alla ingredienser till en deg och knåda i 15 minuter (slarva inte, ju mer knådat, desto bättre bröd). Låt jäsa i 4 timmar.

Baka ut till 2 eller 3 bröd. Låt jäsa i 2 timmar.

Sätt ugnen på 275 grader, med en plåt i botten. När ugnen är varm sätt in brödet och häll vatten på plåten så att det blir ånga. Efter ca 10 minuter, sänk till 230 grader och ta ut plåten med vatten. Grädda till brödet är 98 grader i mitten (använd mattermometer!).

Det blir ljuvligt gott!

Laget har haft premiär

Vi håller på att bli ett Lag. Ett Multisport-Lag. Det är jag, och fyra grabbar. Vi siktar bland annat på TEA. Det börjar falla på plats så smått. Vi diskuterar svagheter och styrkor. Taktik och upplägg. Förberedelser och träning.

Och idag har Laget haft premiär. Själv stod jag över pga av mitt strulande löparknä. Men Tobias och Anders visade god form på SWAR.

Löparknä

Har haft känningar av löparknäet, men det verkar som att det funkar om jag har dubbla byxor när jag springer för att hålla knäet lite varmare.

Annars har helgen varit katastrof träningsmässigt. Eller kanske kalas? Har vilat två dagar i rad. Och det känns som att min kropp tackar mig. Nu är den redo för att bita i nästa vecka.

Bouldertävlingspremiär

Tävla i klättring? Jag?
Självklart. Två av de saker jag tycker allra bäst om: att klättra och att tävla.

En kravlös tävling på Klätterverket i Nacka. Man får ett papper där man skriver upp vilka boulderproblem man klarat. Poäng efter svårighetsgrad, och så får man själv räkna ihop. Final för de sex bästa, men för oss "vanliga" var det utlottning av priser.

En helt suverän kväll.

1) Jag lyckades hitta känslan av att bara tävla mot mig själv. De andras prestation var helt oviktig, allt handlade om att jag skulle anstränga mig och flytta mina gränser. Och jag lyckades. Klättrade svårare och mer helhjärtat än jag gjort tidigare inomhus. Mer beslutsamt och medvetet. På många sätt bättre än vanligt.

2) Alla dessa duktiga tjejer! Sån inspiration! Man tror att det inte spelar så stor roll om det finns tjejer som är duktiga i idrotten man (som tjej) håller på med. Och visst är det ofta bra att träna med killar. De är starkare rent fysiskt (vi är helt enkelt byggda så). Men inspirationen från duktiga tjejer, i klättring, cykling, löpning, multisport, är åtminstone för mig ovärderlig. Jag ser att det går. Och jag vill också.

3) Modellering är ett välanvänt begrepp i idrottspsykologi. Det handlar om att härma, modellera, de som är duktiga. Göra som de: klättra som de (eller springa, eller hoppa, eller cykla), att förbereda sig som de, att äta som de. Jag tror på att modellera (till en viss grad förstås), framför allt för att testa nya angreppssätt. Sen är det ju klart att samma saker inte funkar för alla människor. På bouldertävlingen fick jag chans att se några av de riktigt duktiga. Jag fokuserade på att försöka härma deras sätt att klättra. Och jag tror att det gav mig endel extra poäng på tävlingen.

Visualisering.

Läser vidare i boken "How to climb 5.12" av Eric J. Hörst. Det slår mig hur allmängiltiga hans tips är. Ett handlar om visualisering. Att, med hjälpa av alla sinnen visualisera, känna, dofta sig igenom den led som är ens projekt. Flera gånger varje dag. Vara förberedd. Se hur man klättrar den, känna hur det känns i kroppen att klara leden.

På samma sätt inför ett löplopp. Eller inför en viktig presentation på jobbet.

Eller som förmodligen Björn Ferry gjort innan han tar guld i jaktstarten på OS.

Beundrar

Ser längdskidåkarna i OS. Komma i mål. Ligga på rygg. Andas. Bröstkorgarna häver sig. Jag beundrar. Och önskar att även jag hade förmågan att ta ut mig som de.

Inspiration och hälar

Har hittat en bok i min lägenhetskompis bokhylla. "How to climb 5.12". (ungefär: "Att klättra skitsvåra leder"). Eric Hörst ger tips för hur man blir bättre på att klättra.

Jag fastnar för hans enkla och självklara sätt att skriva. Och köper hans argument och tips.

Det första tipset är (självklart?!) att identifiera det man är dålig på, och sedan öva på det. Därför övar jag idag på Heel hook under kvällens pass med Klättraren på klätterväggen.

Tidigare har inte heel hook funnits på min reportoar. Vet inte varför, har bara inte gjort det.

Men idag, ivrigt påhejad av Klättraren över jag på heel hook. Tusan vad effektivt det är att skicka upp en häl. För att ta sig upp, eller för att få en vila för armarna. Varje heel hook ger en poäng. Leder den dessutom till en "no-hands rest" blir det bonuspoäng.

Att det kan vara så kul att göra något man är dålig på! Det ska jag göra fler gånger.

brödpåsar och barnvagnar

Jag har bytt stad.

Drar på mig löparskorna (och ett par extra byxor över tightsen för att göra det lite varmare för mitt strulande knä) och ger mig ut i min nya stad. Vill känna i känslan i Sveriges huvudstad. Eller i alla fall utkanten av den.

Min löpning går runt några små sjöar. Tillsammans med barnvagnar, jättelika kameror och påsar med torra brödkanter. Brödkanterna ska man tydligen mata fåglarna med. Kamerorna ska användas för fotografering av desamma. Barnvagnarna? Mest en accessoar.

Jag tänker att det är vansinnigt många fula mössor på min löparrunda. Det blir nästan skrattretande. Jag tittar på mössorna och springer vidare. Ler för mig själv och tänker att jag har det bra i min nya stad.

Inte stressa...

Jag läser på funbeat. Mina vänners träning. Alla tränar så mycket. Presterar så bra. Många, många minuters träning. Allt möjligt: spinning, löpning, klättring, längdskidor.

Inte bli stressad nu. Bara ta det lugnt.

Jag är på Klättercentret. Bouldrar. Redan efter en halvtimme värker mina underarmar. Kraften är slut, jag orkar inte ens få upp rumpan från mattan. Och alla andra nöter och mal på. Svåra problem. Högt upp. Smidiga, starka.

Inte bli stressad nu. Min dag kommer.

Jag springer hem från Klättercentret. Känner den obehagliga stickande känslan i knäet. Löparknä. Stannar, promenerar, power-walkar. Skit.

Inte bli stressad. Bara ta det lugnt, så går det över.

Men tusan vad svårt det är att ta det lugnt när man vill mer.

Snöskovandring på östgötaleden

Det är massor snö i skogen. Verkligen massor. Och i Kolmården, hade vi hört, skulle det vara ännu mer. Därför spände vi på oss snöskor, jag och Fredrik. Efter ungefär tre steg förstod jag varför snöskor inte blivit någon bästsäljare. Trots snöskorna sjönk vi ner till höfterna i snön. Vi brottades oss 8 km fram till ett vindskydd. Flera härliga timmar vid brasan, krypa ner i sovsäcken. Och sedan brottas tillbaka till bilen i förmiddags. Inte vidare hög hastighet. Men ruggigt kul.

Lodrät

Efter fem urlakande dagar lyckades doktorn hitta felet på mig. Jag fick medicin, och magvärken försvann. Försiktigt har jag börjat träna igen. Ett lätt, lätt pass på crosstrainern. Benen är darriga och bär mig inte riktigt.

De här dagarnas stillaliggande har inte vara gett mig svaga ben och ont i ryggen. De har även gett mig endel tid för reflektion. Eftertanke. Tankar om vad som är det viktiga egentligen.

Om att det handlar om att inte hänga i draglina efter sitt eget liv, utan att istället vara den som drar och som visar vägen.

Hur som helst, nu är jag lodrät igen. Och kroppen börjar långsamt bli starkare.

Vågrät

I fyra dagar har jag varit i vågrät ställning nu. På en diet bestående av välling och proviva. Med filtar om magen. Och annat som hör till en riktig magsjuka.

Jag vill springa. Jag vill orka. Jag vill träffa människor. Jag vill leva mina tankar. Bli starkare. Äta god mat. Inte bara sitta här som ett kolli och knappt orka starta datorn.

Såhär på fjärde dagen hittade jag en trisslott som jag fått för länge sedan. Jag tänkte att "om jag vinner något så firar jag det med att våga äta lite kokt torsk till lunch". Men inte vann jag något. Fast jag funderar ändå på att chansa på att magen är frisk nu, och att det som saknas för att jag ska må bra är energi.