Efter fem urlakande dagar lyckades doktorn hitta felet på mig. Jag fick medicin, och magvärken försvann. Försiktigt har jag börjat träna igen. Ett lätt, lätt pass på crosstrainern. Benen är darriga och bär mig inte riktigt.
De här dagarnas stillaliggande har inte vara gett mig svaga ben och ont i ryggen. De har även gett mig endel tid för reflektion. Eftertanke. Tankar om vad som är det viktiga egentligen.
Om att det handlar om att inte hänga i draglina efter sitt eget liv, utan att istället vara den som drar och som visar vägen.
Hur som helst, nu är jag lodrät igen. Och kroppen börjar långsamt bli starkare.
fredag 5 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar