Tisdagkväll. Jag åker till Alpingaraget för att köpa nya rando-pjuck. Det är lång väntan vid pjäxprovarhörnan. I hörnan finns en liten läktare med två våningar, så att expiditen kan sitta på en stol och ha kundens fötter i bekväm arbetshöjd. Kunden själv sitter en bit upp.
Just den här tisdagskvällen är läktaren full av karlar i kostym. Med slipsen instoppad mellan knapparna i skjortan. Ca 50 år. Kostymbyxorna uppkavlade. Knähöga lånesockar från alpingaraget. Nedstoppade i knallröda och glansiga pjäxor. Medan formgjutna iläggssulor svalnar kanske de drömmer om tiden för 35 år sen. När skidorna gick fort och snön samlade sig innanför tröjan. Och ett schysst hopp kunde impa på brudarna. Eller så är de oroliga för att bli ifrånåkta och behöver nya pjäxor för att lugna sig. Eller så är det bara ruggigt duktiga skidåkare.
Men just den här tisdagkvällen sitter på rad, som fåglar på en telefontråd. Och jag önskar att jag hade haft kameran med mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hade varit en syn! Slutsatsen blir alltså: Glöm aldrig kameran när du åker till Alpingaraget.
Aldrig lämna kameran hemma. Att jag inte lär mig.
Skicka en kommentar