uppladdningen har börjat.

ok, jag erkänner. Jag är en multisportnörd. En och en halv timme har vi pratat i telefon, Emma och jag, inför helgens tävling i Söderköping (KAR). Om självklara saker:
- när ska vi träffas, och var?
- vad ska vi äta på fredagkvällen?
- hur är dagsformen?
- vilka är konkurrenterna? Är de bra? Kan vi slå dem?

Förstås om utrustning:
- Emmas nya cykel. Den går bra, men bromsarna måste justeras.
- Annas gamla cykel med lite trist framdämpare som kanske skulle bytas.
- våra nya lagtröjor, hinner de från tryckeriet? och blir de snygga (det spelar ingen roll vad man gör, bara man är snygg när man gör det)?
- hur fäster man bäst sport-identpinnen med gummiband för att undvika att tappa den?

Om mål:
- det handlar om att bli helt slut och göra sitt bästa! Hade konkurrenterna sedan en bra dag kan vi inte göra något åt det.
- en prickfri orientering!
- att ta ut sig fullständigt.

Och om multisport-nörd-sakerna:
- om Petter som är den bästa supporten och vet precis hur man ska knyta upp mina skor (lossa skosnöret i de två översta hålen, men låt resten vara), och som ser till att camel-baks och flaskor är fulla. Som har tänkt på allt redan innan man själv varit i närheten.
- om draglinan till cykeln som man kan mecka ihop av fiskespö och gummiband. Exakt hur långt ska gummibandet vara?
- om vetebullarna med extra socker i, som man bakar i små kulor som man har i en fasttejpad påse i kanoten (har du tänkt på hur svårt det är att äta när man ska hålla bägge händerna i en paddel).
- om geggan som blir i bullpåsen om man skvätter in vatten i den.
- om hur man bäst fäster en banan på cykeln, så att man får loss den när man ska äta den.
- ....

jodå, pirret inför tävlingen börjar komma krypande :-)

Nalle

Här är han (jag??), dvs nalle :-)

plötsligt har jag fått en helt annan förståelse för hur det känns innuti Björne-dräkten i Björnes magasin...

Scaniamilen

Svetten rinner efter ryggen. Jag kan knappt andas längre. Benen känns tunga och det har blivit blåsor under ena foten. Ta i, sista biten. Kämpa. Fortsätt andas. Svetten i ansiktet, svider i ögonen. Det är loppet det har snackats om i ett år. Det är Scaniamilen. Och jag befinner mig innuti en nalledräkt.

Dräkten har ett stort huvud (man blir lite sjösjuk första tiden i den), en enorm mage och en extremt tjock päls. Barnen river i mig, håller fast mig i benen, kramar min stora, mjuka pälsbeklädda mage. Några gråter och springer bort. Men de flesta gillar dräkten. Jag ser knappt ut, och rultar framåt så gott det går.

Det var en av de tuffaste Scania-milar jag har varit med om. Som svetten rann när jag äntligen fick ta av mig huvudet. Och vad svårt det var efteråt, när man kom ut igen bland alla människor, men var Anna och inte Nalle. Kändes konstigt att inte längre ha en svans barn efter sig!

(bilder kommer, så fort jag har hittat sladden till kameran :))

Då händer det.

Solen skiner, ett gult vacker ljus. Klarblå himmel. Lite träningsvärk från gårdagens träning. De flesta har åkt hem från jobbet, och landsvägarna ligger rätt så öde. Malin säger att hennes ben känns tunga efter gårdagens tuffa pass. Mina ben känns också lite tunga efter styrketräning. Däcken på min vita landsvägs cykel är lite för opumpade. Malin har med en extra vattenflaska åt mig (... en sann vän. Verkligen!! Hon såg sist att jag inte har monterat på flaskstället, och känner mig tillräckligt väl för att inse att jag inte ska ha gjort det än ;o)

Vi rullar iväg. Ett lugnt pass är det tänkt. Glida genom naturen. Men det är så lätt att man börjar snacka lite. Om allt möjligt. Så händer det. Plötsligt har vi gjort planer för nästa säsongs tävlingar. Stora planer (jag vågar nog inte riktigt ofentliggöra dem än...)! Och i takt med planera så ökar tempot på fötterna. Full fart, det bränner i benen i varje uppförsbacke.
Och det blev en punktering. Fast vi lyckades laga den (varför ska racer-däck sitta så gräsligt hårt????).

Passet blev inte så lugnt. Men planerna blev stora ;o) Återkommer om det...

Men nu är fokus på KAR den 1/6!

ett skepp kommer lastat

Åter hemma efter helt ok träningspass idag: Först mitt spinningpass (60 minuter uppförsbacke :o) och sedan löpstyrka med gänget i Team Powertrain (mitt lag som satsar på Scanias egen multisporttävling "Griffin Trophy" i september. För att riktigt toppa träningen avslutade vi med nedjogging samtidigt som vi lekte "ett skepp kommer lastat" med saker som går att äta. Det är faktiskt inte så enkelt att springa och tänka samtidigt. De finns de som påstår att de löser världsproblem när de springer. Men med tanke på hur svårt det är att leka "ett skepp kommer lastat" samtidigt som man springer så är jag lite tveksam ;o)

Annars:
- Det kliar i benen inför KAR den 2 juni. Just nu ligger jag i hårdträning på orienteringsfronten. Det är inte lätt att springa rätt, men om man inte tränar kan man inte bli bättre.

- Jag ska springa Scaniamilen in kanindräkt i år. Ja, det är sant. Återkommer om det.

- Om att vinna. Det är klart att jag vill vinna. Jag älskar att vinna. Men jag har också lärt mig av erfarenhet att om det enda målet med en tävling är att vinna blir det hemskt efter ett tag. Man kan påverka sig själv, men inte sina mottävlare. Det kan vara jämt. De kan ha en riktigt bra dag. Därför är det bättre att tävla mot sig själv. Se till att allting funkar, att allt blir perfekt. Och att man är helt slut när man går i mål. Då har man vunnit över sig själv.

- Om att stretcha. Det gör så förbannat ont. Men jag måste göra det för att vinna :o)

Rosa Pantern

Här är den, Rosa Kanoten (aka Rosa Pantern, Barbapappa och Grisen). Pernilla och jag är ute och paddlar 30 april.

Målgång

Pernilla och Anna går i mål på STAR 2007.

Numera heter Rosa Kanoten "Rosa Pantern"

STAR 2007 eller "vad var det egentligen som hände natten 5 maj"

STAR: deltävling 2 i svenska cupen. Beräknad segertid ca 12 timmar.

I laget: Anna och Pernilla.

4 maj

23:50. Panik. Var är pannlampan? Hur ska den sitta? Var är mina skor? Har vi alla kartor?

23:55. Mer panik. Funkar cykeln? Finns vatten? Måste jag inte på toa? Startsträckan är gafflad orientering i mörkret och jag har bara nattorienterat en (1) gång tidigare.

5 maj

00:00 Starten går. All panik är borta. Nu är det bara att köra! (jag har ingen koll på tiderna nedan...)

Prolog: Minimultisport som består av OL, MTB-OL och OL igen. Det går ok. Det är mörkt och lite pirrigt, men vi hittar rätt (tillslut). "Kanot & hoj" har dragit ifrån endel. Men ok, de är orienterare och vi har många timmar framför oss...

MTB-OL: Drar iväg mot Vallentuna i natten. Det rullar på bra, vi tar en något längre väg för att få enkel orientering och asfalt. En kontroll saknar stiftklämma, men annars är läget lugnt. Möter Peter & Björn på några ställen.

OL & reflexbana: In till växling är vi kanske 30 minuter "Kanot & Hoj". Nattorientering igen. Det går bra, en minimiss på en kontroll där vi går för långt på stigen. Men den upptäcker vi och kan gå tillbaka. Framme vid reflexbanan strax efter 04:00. Den när lång och slingrar sig fram. Snart har vi ingen som helst koll på var vi är. Det börjar ljusna, och det är verkligen inte lätt att se de pyttesmå reflexerna. I huvudet spelas telias tv-reklam med mannen som är vilse i skogen gång på gång:

"Vet du var du är?"

"Nä. Men det är massor med träd här. Och jag är en stor kompetens i företaget..."

I slutet av reflexbanan värker mitt knä så att jag tror att jag ska bli tvungen att sätta mig ner och gråta. Det skär som knivar. Till slut kommer vi ut, har tappat ännu mer, och ger oss iväg på cykling.

MTB-OL: Det är riktigt kallt nu. Riktigt, riktigt kallt. Det går bra till en början. Vi har sällskap med Kalle S och hans lagkompis ett tag. Efter bra orientering kommer vi fram till en kontroll och upptäcker att vi har tappat roadbook:en. Bara att cykla tillbaka genom den svinkalla gryningen. Efter 10-15 minuter hittar vi den i alla fall! :-P Ger oss av igen med nya krafter.

Ett tag blir det lite trickigt och det går åt mycket fantasi för att hitta rätt bland alla nybyggda hästhagar. Vi snurrar runt en stund innan vi får ordning på kartan, tur att bäckar inte flyttas så lätt.

Med nytt mod mot skidbaken (vad vore en multisporttävling utan vattentorn och skidbackar?) Vi bestämmer oss för att cykla på stigen genom skogen. Hur svårt kan det vara, ett elljusspår och en skidbacke. har aldrig hört om skidbackar som kan gömma sig. Men plötsligt stämmer ingenting, inga vädersträck, inte kompassen eller kartan. Total röra i huvudet (ok att kraftledningar kan störa kompassen, men att de kan påverka kartan också??? :-P )

Vi ger upp, cyklar runt på vägarna och kommer rätt direkt. Det var sista kontrollen på en mycket tuff cykling (psykiskt). Byt till paddling i Åkersberga.

Paddling & Firning: Hoppar i Rosa Kanoten i Åkersberga. Solen börjar värma. Vi är mer än en timme efter "K & H", men äntligen ska vi göra något vi är bra på! Paddlingen från Åkersberga till Vaxholm är underbar! Ända tills vi kommer till Kastellet och alla båtar som drar upp sjukt mycket svall. Firningen nerför Kastellet blir odramatisk, och vi kastar oss i Rosa Kanoten igen. Paddlar över till Vaxholm och ger oss ut på rogain.

Rogain: Klockan är 9:15. Vi får höra att vi tagit 20 minuter på K&H.

Det börjar bli panik i behov av "teknisk time out". Men var gör man det på Vaxholm??? Det är vår stora fråga. Den stora frågan för Vaxholmsborna verkar vara "Är det tävling???" Det går bra med rogainen. Men när vi ska ner för ett berg (Vaxholms högsta??) sticker det i knäet igen. Ännu mer. Pernillas röst försvinner emellanåt.

Paddling: Innan vi ger oss av får vi höra att vi plockat ännu mer tid, och bara är 30 minuter efter nu. Konstigt, var inte de orienterare? Paddlingen går bra (förutom att vi nästan blir sänkta av svallet från en motorbåt). Tillbaka i Åkersberga kommer Olle springande på bryggan och hojtar att avståndet är till K&H är mindre än 10 minuter nu!

Inlines: Snabb växling, och efter andra kontrollen är vi i ledning! Härligt! Det var det ingen som kunde tro i natt när vi var mer än en timme efter! Det är lite med livet som insats vi inlinesar genom ett Åkersberga där alla invånare verkar ha gett sig ut för att åka bil.

MTB-OL: Tillbaka till TC i Brottby. Inga problem.

Avslutning: OL, MTB-OL, OL. Vi hinns ikapp av K&H under fot-orienteringen. Mitt knä värker så vi kan inte riktigt svara. Men vi håller ungefär10-15 minuters avstånd genom hela avslutningen. Sista orienteringen är lite klurig, men det går klockrent, och lättade och glada går vi i mål ca 17:20, ungefär 15 minuter efter K&H.

Det var kul (nästan) hela tiden! Vi har lärt oss massor: om vägval, om cykling och om oss själva och varandra. Om förberedelser. Laget fick 75 poäng till cupen och vi är nöjda och trötta.

att vinna

Om man inte tävlar kan man inte vinna.
Petter vann igår två biljetter till Hultsfredsfestivalen, ett tält och två sovsäckar. Efter att ha svarat (rätt) på hur högt tornet i Linköpings domkyrka är. (107 meter). Det lät som ett omöjligt uppddrag, och hur stor är chansen att vinna. Men det är ju så att chansen är ännu mindre (=obefintlig) om man inte tävlar.

Så tänker jag nu, med ett par timmar kvar till starten i STAR, deltävling två i svenska multisportcupen. Kommer vi bara ihåg att ta med hjälmarna i kanoten, så att vi har dem när vi kommer till Kastellet i Vaxholm för att repellera så ska de andra tjejerna få kämpa riktigt om de ska slå oss!

Nu är jag pirrig inför kvällens äventyr. Men fast inställd på att om man inte tävlar kan man inte vinna. 11 timmar och 34 minuter kvar till start!

Gula Stigen

30 april 2007: solen strålade, men lite kallt. Dessutom isande vindar. Carolinabacken i Uppsala full med studenter som åt silllunch och champagnefrukost. Forsränningen i Fyrisån. Då passar vi, Pernilla och jag, på att kasta oss i "Grisen" för ett intervallträningspass. ... fast dagen till ära hade vi valt att hålla till på Ekoln, och inte i Fyrisån (av säkerhetsskäl). Vi klev i vid ESK på Skarholmen, samtidigt som Reine jobbade med sin blåa safir (han kände nog inte igen mig, trots att jag seglat SM med honom för 4 år sedan). Han hälsade inte, men han tittade ganska länge efter den rosa kanoten.

Dessutom fick supporten Petter testa att paddla grisen. Jag hade glömt mina paddlar hemma, så med lånade "turistpaddlar" bar det av. Det såg lite roligt ut när kämpade fram med alldeles för långa paddlar....

Vi har identifierat våra största svagheter på multisportbanan: en av dessa är teknkisk cykling. Och enligt det välkända mottot "Gör det nu" så gav vi oss ut på cykling på gula stigen. Bra teknikträning, färre och färre fotisättningar! och jag trodde aldrig att jag skulle våga cykla över så många rötter...

En underbar sista april! och nu är målbilden för STAR klar: vi ska vara först :-D

på cykel i skogen!