Vila.

Vila. Ständig vän och fiende för tränande personer. Det är läskigt att vila. Det finns många anledningar:
1) Man kan bli förslappad och vaggas in i lättja (det är dock inte jag så orolig för, efter som jag verkligen tycker det är kul att träna).
2) Man kan bli tjock (det spelar inte någon roll att vilan bara är någon dag).
3) När man vilar tränar andra - och blir bättre.
4) När man vilar blir grinig (ja. det stämmer på mig)
5) ...

Men man behöver vila för att bli stark. Jag vet det. Alla som tränar vet det. Att det ska vara så svårt!

I helgen blev det i alla fall två vilodagar. Kan inte minnas när jag senast hade två vilodagar på raken. Mycket märklig känsla. Och när jag hoppade upp på spinningcykeln idag - tusan vad stark jag var!

Förresten. Näst sista passet som instruktör på Gröndal på ett tag. Sista gången nästa vecka. Häng på då!

Igår: ledig dag. Jag lyxar till det med ett cykelpass i Kolmården. Fem sjöar. Mestadels fin-fina stigar. Hemskt blött. Ett parti som fullkomligt demolerats av skogsmaskiner. Efter den andra vurpan i gyttja, när cykelstyret åter har borrats ner två decimeter i leran, då kan jag inte hålla mig, utan skriker högt.
Men stigen blir bättre. Humöret återvänder. Och jag får njuta som man bara kan av härlig höstcykling!

Hjärtan i skogen.

En värdig avslutning på en fin tre-timmars-runda.

Alpinträning

Alpinträning på Feelgood i Linköping. Superkul! Och superjobbigt. Jag lovar.
Massor benstyrka och kondition. Endel mage och rygg. Funktionell träning när den när som bäst!
Sugen på att testa? Hör av dig!

Löpning och Yoga-morgon.

Löpning igår kväll tillsammans med Support(er). Efterlängtat, underbart, och en smula för tungt för att jag ska känna mig riktigt bekväm. Förbättringspotential.

Och så idag. Något jag borde ha gjort för länge sedan: morgonyoga med Magnus på Feelgood. Jag fick slita. Jag hade ont i kroppen genom hela passet. Men ändå skönt ont. Jag har alltid varit stel. Och det har inte blivit bättre av att jag har slarvat med stretchingen de senaste månaderna.

Magnus lämnade över en massa ro i min själ, och lugn i kroppen (som dessutom har fortsatt göra skönt ont hela förmiddagen). Och en underlig glädje som jag inte riktigt kan beskriva. Tack!

Bästa passen

Jag gör nog mina bästa pass som instruktör när kroppen är som tröttast. Det är då jag behöver peppa mig själv som allra mest.

Idag var att typiskt sådant pass. Benen så trötta, så trötta. Huvudet trött, trött. Det enda som funkar är att gasa och köra. Gå ut stenhårt. Och sedan öka.

Testade det idag. Tog ett gammalt pass. Bytte ut återhämtnings-låtarna mot tempo-körning. Satan i gatan, vilket fett ös!

Tre tankar

1) Lyssnar på radio. Det är intervju med företaget som ska förse Sverige med svininfluensa-vaccin. Vaccinet är försenat, och den medicinska talesmanen får stå till svars. Han förklarar att planeringen var gjord med utgångspunkt att "ingenting går snett", och nu hade (enligt hans version) certifieringsmyndigheterna dragit fötterna efter sig.

Först tänker jag: Hallå! Det var väl väl optimistiskt att göra planeringen efter att allt skulle gå felfritt - med minsta möjliga marginaler. Sedan inser jag att den strategin inte är helt långt ifrån min egen planeringsstrategi. Tusan. Där kom en sten till i glashuset, och tanken stannar som en tanke i mitt eget huvud.

2) Min pannlampa är äntligen tillbaka. Den har, likt en ambulerande trädgårdstomte, dykt upp i Göteborg, på fleratalet ställe i Stockholm, och till sist låg den och väntade på mig i spinningsalen på Gröndal. Tusen tack för hjälpen, alla inblandade! Nu finns inget som stoppar mig!

3) g r y m m a s t e cykel-passet på Gröndal idag. Nästan fullt. Fantastiskt gäng och fullt ös. Helt enkelt skitkul!

Smakprov

Här är två smakprov på de fantastiska bilder som Fredrikd Neregår tog på cykelturen igår. Dom är grymma! Ser fram emot att se hans bok "Östergötlands bästa skridskovatten" som är på gång att leveras. Proppfull av fantastiska bilder och noggrant rekade turer!

Kolmårdscykling

Dags att vidga cykelvyerna, så idag hängde jag med Kolmården Adventures på Joyride. "MTB tur på fina stigar i lagom tempo. Fokus: nöje." Och det var mycket nöje. Samling kl 8 (= alpinstart för oss Linköpingsbor). Knappa fyra timmar på härliga Kolmårdsstigar i måttligt tempo. Lite blött kanske, men det torkar. Kul att träffa andra östgätska multisportare, och kul att snacka lite med Joel.

Lite fick jag skämas - min cykel är inte i topptrim. Inte alls faktiskt. På slutet hade jag inte bromsar över huvud taget. Och grabbarna påstod att de hörde min cykel ropa på dem i förtvivlan. "Hjälp!" Så jag antar att nu finns ingen återvändo. Det är bara att ge den den kärlek den förtjänar.

Top Model Sport

Jag har cyklat mig lycklig idag.

Drog till ut i skogen med Fredrik för att cykla, reka, och vara fotomodell. Vi jobbar med en bok om mtb-cykling, och idag stod Kolmården på listan. Knallblå himmel lovade strålande cykling och möjligheter till schyssta foton. Tog på min finaste knallröda cykeljacka och mina nya balla (och riktigt bra) Polaroid-cykelglasögon, medans Fredrik packade stora kameran.

Kolmården är fantastiskt fin! Vilken natur! Vilka skogar! Vilken cykling!

Tempot var måttligt. Fokus på fotografering. Jag fick åka fram och tillbaka, fram och tillbaka medan Fredrik plåtade och plåtade. Lite snabbare! Lite närmare! Lite långsammare! Kör här! Kör där!

Jag fick öva på att vända på smala stigar, cykla ner för branter, balansera på såphala broar. Och njuta av att vara i fokus hela dagen!

Gräsmatta

Jag känner mig som en gräsmatta på våren. Eller ja, jag vet ju inte riktigt hur en gräsmatta känner sig. Men jag gissar så här:

På gång. Lovande. Inspirerad. Nerkörd och lite vissen, men ändå på väg åt rätt håll. En lång bit kvar. Men beredd att anta utmaningen.

Klättring igår. Nära katastrof, rent prestationsmässigt. Men ruggigt roligt.

Alpinträning idag (mitt nya pass på feelgood). Jobbigt. Brutalt jobbigt. Men så roligt. Och kanske lite mindre jobbigt än förra veckan.

Äntligen multträning igen

Ett sms från Tobias igår, och så var det bestämt. Långpass idag. Första långpasset på länge. Väldigt länge.
Cyklar ner till kanotklubben. Möter Tobias. Lassar i kajakerna och paddlar iväg. 25 km paddling, fyra lyft och en massa framtidsplaner. Och snack. Drömmar. Förväntningar.
I med en kaviar-macka. På med en torr tröja. cyklar till Vidingsjö via omvägar. Springer en runda med skapligt tung ryggsäck. Och så lite okynnescyklande på vägen hemåt.

Kort och gott: det bästa jag gjort på länge!

Hittade några gamla skisser jag gjorde i sommras på en tråkig flygplats, när längtan efter klättringen blev för stor. Inga mästerverk.
Igår var det nypremiär i Hangaren. Efterlängtat. Nervöst. Hur mycket skulle jag ha tappat? Hur läskigt skulle det vara?
Det var lite läskigt. Jag hade tappat mycket. Särsklit på överhängsleder. Men tusan vad kul det är att klättra igen. Jag längtar till nästa gång!

Lycka i Rydskogen

Springer till Rydsskogen. Drar av två varv på femman. Och så hem igen.

Eller, "drar av". Det är mera "kämpar mig runt. Släpar mig runt. Benen är som stockar. Det är väl en vecka sedan jag sprang senast. Minst. Och så fyra alpin-pass på det.

Jag är nog Rydsskogens tyngsta löpare. Men förmodligen också den lyckligaste. Det är så fantastiskt att få springa!

Värlsdpremiär!

Igår var det världspremiär: Alpinträning på feelgood!

Jag var nervös innan.
1) Första gången då jag skulle ha pass när jag "hoppar omkring" och alla andra "hoppar efter mig". Det är skillnad not Core, cykel och och box.

2) Skulle det vara tillräckligt jobbigt?
Själv hade jag stapplat omkring hela dagen igår på mina ben som var trötta efter testningen av passet (till och med mina kollegor tyckte att jag gick lite underligt. Inget ont om dem, de är fantastiskt rara. Men jag skulle kunna gå till jobbet i pyjamas utan att de skulle märka något)

3) Skulle det vara kul?

Det var inte så många deltagare, men de som var där verkade både lyckliga och trötta efteråt!

Nu laddar jag om för ikväll. Nu är det dags igen. Kl 17:30. En ny chans för er som missade. Och hänger man i Linköping kan man glida in på AfterWorkOut på BarBQ efteråt.

Alpinträning!

Valt musik - check!
Testat övningarna - check!
Fått mjölksyra i benen - check!

Det kommer att bli grymt i morgon - premiär på passet Aplinträning på Feelgood.

Jag ska erkänna. Jag var lite orolig att det inte skulle bli tillräckligt jobbigt. Nu har jag testat - och jag tog mig knappt igenom 2/3 själv. Så det ska nog bli en utmaning!

Var där - ha kul - bli stark!

mål och prioriteringar

Jag läser om Andreas Rolfer som skriver om att sätta mål som en mästare. Det står på DNs hemsida och handlar om Phelps, simmaren, och det handlar om att sätta mål.

Phelps säger "Det finns inga gränser för vad du kan nå med ditt sinne eller din kropp." Han menar att det är psyket som sätter gränserna.

Jag håller med. Psyket och förmågan att orka träna. Orka pressa. Orka öva. Och våga ta ut sig.

Det andra handlar om att sätta upp mål - och att nå dem: "Om jag når mina mål kommer jag vara lycklig och känna mig framgångsrik."

Det är svårt det där med mål. Det finns så många saker som är roliga. Så många mål att ha. Jag önskar att jag bättre kunde bestämma mig för ett (eller, ja, en handfull) mål, och att de är de viktigaste.

Jag har tänkt på det under den senaste månadens arbete. Egentligen borde nog de sista veckornas skrivande på en avhandling vara stressande, hemska, pressande. Man borde nog må dåligt. Vara stressad. Jag trodde det skulle bli katastrof, att jag skulle må skit. Men faktum är att jag egentligen har måtta ganska bra, åtminstone i huvudet. Jag har varit fokuserad. Inte behövt fundera över vad som har varit viktigast. Bara behövt koncentrera mig och göra.

En tanke och upplevelse som jag tänker ta med mig.

Igång!

Jag är igång igen. Efter tre dagars vila. Eller snarare "vila" (press vid skrivbordet) och första natten på flera veckor som jag sov ordentligt så är jag igång igen.

Cykel 75 på feelgood. Ta mig tusan vilket fett ös! Core på det.

Nu sitter jag och putsar på ALPINTRÄNINGs-passet som har PREMIÄR på torsdag. 55 minuter blod svett och mjölksyra är utlovat. Jag ska se till att hålla det jag lovar.

Om att starta igen.

Jag tänker på en spalt som Clas Runheim skrev i Runners world för ett par nummer sedan. Han skrev att han var rädd för att vila, eftersom han var rädd för att bli av med "vanan" att löpa. Att han på något sätt var rädd att bli lat.

Jag kan på sätt och vis förstå honom. Men samtidigt inte. Eftersom jag springer för att det är så underbart. Inte för att jag måste.

Idag är det dags för första löppasset på lång tid. Mycket lång tid (av hårt arbete på kontorsstolen. Tur att jag har kvalitetsbyxor från Houdini som tål slitaget i rumpan!). Det ska bli kort. Jag SKA inte dra på mig löparknä eller någon annan skada.

Livet efter detta.

Nu är det nära, livet efter detta. Sitter på kontoret på universitetet. Fixar det sista, väntar på att korrekturet av avhandlingen ska skrivas ut. Hjärnan funkar inte länge. Meningarna är inte ens ord. Det är bara bokstäver.

Det här är som en multisporttävling. Jag har ont i hela kroppen. Jag är trött. Jag gör saker när ingen annan gör dem (utbytesstudenterna har gått hem). Jag håller på länge. Jag sover inte. Och. Jag har faktiskt roligt.

I morgon startar livet efter detta.

Om att smyga

in ett träningspass, trots att jag egentligen inte orkar.

Många timmars jobb. Varje dag. Men jag tassar ner till gymmet för torsdagsträning med Lisa. Och kommer, som alltid, tillbaka starkare. Men inte så mycket starkare som jag brukar.

Det sliter att sitta stilla. Det sliter att ha så ont i underarmarna att jag får smörja med voltaren-salva. Det sliter att inte sova.

Och det går åt mycket glass.

Men jag tänker som när jag springer hårda pass: Bara till nästa lyktstolpe. Det är kort. Det går bra. Och så till nästa. Och till nästa.

skrivbordshelg.

Det har varit en skrivbordshelg. Igen. Men ibland smiter jag ut för en löprunda. Och idag var jag stark. Jag kan inte begripa riktigt varför. Jag är egentligen sliten, men löpningen gav en väldig kraft.

Ibland när jag sitter vid skrivbordet händer det att tankarna glider iväg. Just senast till Multisport-VM som startar i Portugal på fredag. Fem svenska lag på startlinjen. 91 mil. Vinnartid på strax under sex dygn. Mmmm...