Dajma i brallan

I årets Göteborgsvarv sprang Mikael Ekwall in som bästa junior, 5:e bästa svensk, och totalt 21:a. Med pers och tiden 1:09:43. Klart imponerande!

Det snackas ovanligt mycket om Mikael. Men kanske inte så mycket om hans imponerande insats som om att han haft problem med magen och dajmat i brallan. Det finns folk som tycker att han är knäpp och korkad. Med mamma-ton meddelas att "det kan ju inte vara bra för honom". (på den här cykelbloggen, eller i fikarummet till exempel).

Andra hyllar han som "killen med viljan!"
och "Trots oerhörda problem med kramp i magen som varade mellan två och tolv kilometer!! lyckades Micke med sin målsättning."

Jag hör nog till skara nummer 2. Starkt! Alla (elit)idrottare har ont under tävling. Så ont att vi vanliga människor inte kan begripa. Det händer konstiga saker i kroppen när man tar ut sig. Men tar man inte ut sig så vinner man inte.

Sista passet

Igår var det sista lite tuffare passet innan maran. Sprang 70+20 - intervaller för att försöka att få lite tävlingsfart i kroppen. Jag ska erkänna: jag är nervös!

Lätta ben

Joggade 7 km igår, första passet efter Trollhättan. Benen kändes faktiskt riktigt lätta, och det kändes som jag hade kunnat springa i evigheter. Lyckades hålla mig lugn och försöka spara löpsuget till på lördag.

Vila, äta, sova.

Igår söndag och idag har jag försökt att återhämta mig. Ja. Försökt. Det är inte så lätt när det blir hysteriskt tidiga morgnar och alltför sena kvällar. Däremellan massor att göra på jobbet och hemma.

Har lite känningar på utsidan av höger smalben och vilar även idag. Vågar inte fresta på i onödan innan maran på lördag. Får se hur tiden blir på maran. Tiden i sig är inget större problem. Är dock lite orolig för fötterna och höfterna efftersom det ändå är rätt mycket löpning (även om jag misstänker att vi sprang runt 4 mil i lördags också).

Spanat lite på tiderna från Trollhättan. Här är diffen mot Herkules på varje sträcka ("-" betyder att vi var före)
prolog: -0:45
mtb 1: +1:07
kanot 1: +1:09
mtb 2: +15.22
ol 1: -1:18
mtb 3: +2:53
ol 2: -1:30
kanot 2: 4:51
löp: +0:07

Utan punkteringen, och med lite mer fokus på sista paddlingen...

Nu ska jag träna på att byta däck :)

Trollhättan multi. Eller "man gör det för att det är underbart"

19:18:28 Springer i mål på Hjärtums IP ett par mil söder om Trollhättan. Fötterna värker. Man tror inte att benen ska kunna ta ett steg till. Magen ut-och-invänd. Men ändå lycka i hela kroppen. Vi grejjade det, Anna-Sofie (Ia) och jag! Men innan dess...

1 (prolog) 09:00 går startskottet. Ca 3 km löpning i blandad terräng. Ia först och jag hakar på. Det går undan, och vi växlar in efter prologen som första damlag.

2 (cykel 3km*): På med cykelskor och bränna ner till kanoterna. Ett par km grusväg.

3 (kanot 10km): Ut i kanoten, Herkules jagar strax bakom, och paddlingen blir en tuff kamp. En kul paddling på många småsjöar, med en massa lyft. Släpar på kanoten genom gyttja och blåbärsris. Ovanligt mycket strategi och vägval för att vara en paddlingssträcka.

4 (cykel-OL ca 10km): Herkules ut ett par minuter före oss. Hoppar på cyklarna och ger oss av. Teknisk cykling och mycket stig. Känns som att jag har glömt allt jag lärt mig på mina långlopp mtb. Hög puls och lite väl harig. På väg mot sista kontrollen går det på småstigar upp och ner för berg. Någon har varit snäll och byggt trappor och spänger försedda med metallbleck som skydd i ändarna. Ia får punktering pga av ett sådan blec, 5 cm lång reva i däcket. Vi får på den nya slangen samtidigt som vi ser lagen passera i ruggig fart. (Att vi hade så många lag efter oss!). Strul med kolsyrapatronen, men till slut får vi låna en pump. Bara att ge sig på det igen. Och man får tänka att det var tur att det hände så tidigt i tävlingen. Då har vi ju chans att ta in missad tid.

5 (löpning-OL ca 8km): Ger oss av på lite möra cykelben. På något sätt lyckas vi gå lite fel till kontroll 1, gå ner oss till höfterna i ett kärr, och samtidigt passera Nillan & Jeanette i Acronkanoter.se. Orienteringen är i multisportanda: upp på alla höga berg i närheten. Har svårt att få till flytet i löpningen. Acronkanoter.se passerar oss och växlar in någon minut före oss.

6 (cykel OL ca 40km): Mycket väg. Ia:s ben börjar bli lite trött. Tusan att vi inte hade draglinan riggad. Cyklar på med gott mod och trycker i oss energibars efter bästa förmåga. Ett kort parti teknisk cykling, och plötsligt har vi kört om Acronkanoter.se igen. Ut på landsvägen, en vägskylt meddelar att det är 5 km till Hjärtum. Yes! 5 km asfalt. Ingenting! Trodde vi. Några av de brantaste backar jag någonsin varit med om!

7 (löpning-OL ca 12km): Stapplar iväg. Springa på grusväg är inte roligt nu. Går bättre på stigarna. Bland annat upp på högsta toppen i närheten, 200 möh. Och ner igen. På väg mot sista kontrollen ser vi Emma som är ute på sin cykel. Åh, vilken extra kraft det gav att bli lite påhejad!

8 (kanot 8.5 km): När vi sätter oss i kanoten känns det som att vi praktiskt taget är i mål. Herkules är fortfarande ca 20 minuter före, de har inte dragit ifrån trots vår långsamma löpning och trötta cykelben. Acronkanoter har vi inte sett röken av, de måste ha brutit. Det sista damlaget, SMS har vi inte sett till under hela tävlingen. Väljer en väg med ett ganska långt lyft. Det visar sig vara listigt och vi passerar ett mixlag som låg kanske 10 minuter före på förra sträckan. Men det är tungt att bära acronkanoter. Och deras vassa stäv skär in i axeln.

9 (löpning 2.5km): Släng kartan, sluta tänka, och spring! Snitslat sista biten. Mina fötter känns som att de har fått blödande sår (gyttja, Asics Gel Kayano och 10 timmar är ingen bra kombo). Vi tar oss i mål med ben som stockar. Bra jobbat, Ia!!

Dagens...
... lagkompis: Anna-Sofie
... läskigaste: huggormen jag nästan cyklade över
... illamående: det på sista cykelsträcken, på väg upp för de hysteriskt branta backarna några km söder om Hjärtum
... mat: kaviarsmörgåsen (eller delarna av) som jag fick i mig på andra långa löpningen. Om man tar en tugga och sedan har den i munnen tillräckligt länge så försvinner den liksom ner i magen av sig själv. Praktiskt.
... retlighet: punkteringen. Men förutom den är vi glada att vi i stort sett höll jämt med Herkules.
... ögonblick: målgången. eller starten. eller i stort sett vilken annan tid som helst under de tio timmarna.
... löfte: vi kommer igen! Var så säkra!

* sträckorna är angivna i fågelvägen enligt arrangören. Hur långt det verkligen blir kan man bara gissa...

Längtar...

Igår körde vi sista paddlingspasset inför Trollhättan, en fantastiskt fin kväll med lite lagom vind (för att få slipa på tekniken). Packade kanoten. Gick igenom PM.

Idag vaknar jag med tävlingskänslor. Inte härligt pirrig, snarare mår illa. Nervositet kan man nog kalla det. Det kommer att bli en tuff tävling i helgen, en lång bana med mycket av allt.

Min första multisport-tävling för året i morgon. Idag är stora ångest-dagen. Då ska prylarna packas, cykeln putsas, sportdrycken blandas. Jag verkligen hatar det. Min hjärna verkar inte vara gjord för detta ordnande och pysslande. Det knyter sig i magen och jag känner mig som en yr OCH äggsjuk höna. Varje dag innan tävling tänker jag att: nu skiter jag i det här. Nu lägger jag av. Inget mer packande och prylfixande. Men det är ju så kul när man väl är på banan. Längtar tills vi har passerat startlinjen i morgon. Då finns det bara en sak som gäller: full fart framåt.

Okynneslöpning

Idag blev det helt enkelt okynneslöpning. Det är när man ger sig ut och bara springer. Lagom lugnt tempo, solen skiner och hjärnan får rensa sig. Springer runt en timme, lagom flåsig. Idag blev det ett lunchpass i Uppsala, på det fina spåret i Vilan.

Sådana pass som enligt alla träningsteorier egentligen inte ger någonting? Nä, det kanske det inte gör, varket hackat eller malet. Men vissa dagar finns inte tiden att springa långt, och inte orken i hjärnan att fokusera på ett intervallpass. Är det då bättre att strunta i att träna? Spara benen till ett intervallpass?

Jag tänker att från mina okynneslöpnings-pass får jag i alla fall lite löpning i kroppen. Och framför allt får hjärnan en paus från alla tankar och måsten. Så även om det inte ger något för kroppen så är det i alla fall härlig meditation för huvudet. Och det måste ju också vara värt något?!

Bilder från Billingen

06:24. Fortfarande rena cyklar och +2 grader i luften.


Vi var inte så många i D30-klassen... och hälften (den hälft som inte syns på bilden) bröt. Så jag fick äran att kliva upp högst upp.

Långa Billingeracet

gick av stapeln igår. Och det var verkligen långt. Och lerigt.

Sov halvrisigt natten innan, mycket att tänka på. Inte försova sig. Är cykeln i gott skick? Hur kommer det att funka att åka dit med Björn och Mathias som jag knappt vet hur de ser ut?

Hur som helst, vi kom iväg. Regn och två grader varmt. Och kom fram till Skövde. Packade upp cyklar och rullade ner mot starten. Jag skojar inte: det snöade!

Första 40 km var en enda lervälling. Någonstans efter 10 km, när jag fått stanna fyra gånger och mecka med mina bromsar som antingen låg emot hela tiden, eller helt saknade verkan, och när jag för kanske femtonde gången låg och kravlade i lera tappade jag all tävlingslust. Lyckades hålla humöret upp och glida och kasa mig igenom leran.

Andra hälften av banan var betydligt roligare. Jag kunde börja köra ikapp folk, till och med i skogen(!) Men ändå, svårt att motivera mig att pressa mig. Alla andra var ju långt borta.

Resultatlistan är inget jag läser med glädje. Men vad annat var väntat, min teknik i skogen är urtaskigt, och på leriga stigar är den obefintlig. Uthålligheten och styrkan i benen finns, men tekniken är längre bort än jultomten på midsommarafton...

Hur som helst, bra att det finns utvecklingspotential! Mer taggad än någonsin på teknikträning på cykeln. Det kan bara inte vara omöjligt!

Dagens lärdom: håll munnen stängd när du cyklar genom lera. Då slipper du att få munnen full när du ramlar!

Grattis till Mathias som blev 35:a i H Elit, och Björn som blev 7:a i H30! Riktigt bra jobbat. Och jag är hemskt ledsen att ni fick vänta så länge på mig efter loppet. Skäms lite för det. Nästa gång lovar jag att cykla snabbare (även om det är gegga över allt)!

Kedjebrytare och sportdryck.

Igår: snabbdistans löpning. Springer så det känns som att hjärtat ska hoppa ur kroppen. Efter passet fick jag klappa mig själv på axeln och högt säga: "bra jobbat, anna!"

Idag: vila, vila, vila och äta. Ladda inför billingeracet i morgon.

Förbereda cykel i förmiddags: tvätta, smörja, byta bromsklossar, justera växlar. Försökte använda upphängningsanordningen i taket min bostadsrättsförenings cykelverkstad. Tre gånger ramlade cykeln ner. Svetten rann längs ryggen. Jag gav upp.

En tur till cykelbutiken för att införskaffa en kedjebrytare (har inte förstått varför det heter brytare när man använder den för att sätta ihop kedjan med). Väl på cykelbutiken förkunnade F som jobbar där högt och tydligt att "till henne säljer man inget utan bruksanvisning!" Jag valde att ta det med glimten i ögat, och passade på att få en lektion i hur man använder kedjebrytaren. Det var bra, annars hade jag förmodligen bara stått där i skogen som ett fån om kedjan gått av.

Full av nyfunnen kunskap blev jag så inspirerad att jag passade på att införskaffa sportdryck (har inte varit så förtjust i det tidigare, men har insett att om jag ska orka med mitt ganska tuffa tävlingsprogram under våren så måste jag fylla på med energi), och en ny kokbok ("Jag vill ju bara se bra ut naken kokboken" av Jonas Colting. Så nu ska här ätas :)

Tävlingsprogrammet, ja. Billingeracet i morgon, sedan är det Trollhättan (multisport), Stockholm Marathon, och Tjejvättern de följande tre helgerna. Bara att hålla i sig och åka med...

Strax dags att sova, det blir en tidig morgon i morgon, och en lång dag. Samling kvart över sex i morgon.

Yoga och syra

Igår gjorde jag laktat-test och endel styrketester hos Wandus. Intressant, och kanske i synnerhet för sådana som jag som egentligen är siffernördar. Har försökt att hålla siffrorna utanför idrottandet än så länge. Men när jag var hos Wandus, och vi började prata om procentsatser och km-tider kände jag ett varmt pirr i hjärtat.

Resultaten visade bland annat att jag har en stor andel långsamma muskelfibrer (bra om man är uthållighetsidrottare), att jag utvecklar effekt (till exempel i ett hopp) till största delen från styrka snarare än snabbhet, och att jag är ganska dålig på att utnyttja elasticiteten i musklerna (det skiljer ganska lite på ett jämfotahopp utgående från böjda ben jämfört med ett utgående från raka ben, där böjningen av benen ingår i själva hoppet). För att öka ekonomin i löpningen ska jag nu försöka öka yttjandet av elasticiteten.

Massor ny träningslust! Nya övningar och nya mål!

Igår kväll blev det ett yoga-pass. Det var stelt och gjorde ont överallt. Bland annat gjorde vi övningen "Den kosmiske dansaren", där man står på ett ben, håller i det andra bakåt och lutar sig framåt. Bara namnet är underbart! Övningen också :) Efter yogan är det lite som att komma upp ur ett bad. Känns på något sätt fräscht i hela kroppen.

För övrigt: Grattis "Akele-Jonas" som tog hem halvmaran "Kanallöpet" i helgen, och Akele-damerna som vann "Kyrkstafetten" :)

Paddling i Rimforsa

Igår for jag och Anna-Sofie till Rimforsa för att mjuka upp paddlingsmusklerna lite. Det märktes att det var ett tag sedan... det gick vingligt och trögt i början, men efter ett tag fick vi till det. Åtminstone lite bättre. Men frågan är om inte det största utmaningen var att bära kanoten till och från sjön. Kanoten tryckte mot någon nerv och gjorde att hela armen domnade bort. Jag ska definitivt tejpa på lite liggunderlag på axeln på min flytväst.

Mera cykel

Tisdag: Cykelpass och gymträning. Tunga, tunga ben. Faktum är att benen var så tunga på cykeln att jag trodde nästan inte att det var sant.

Ser väderprognosen: regn onsdag, regn torsdag, ... börjar oroa mig lite för helgens mtb-lopp på Billingen. Blöta rötter är inte inte mina bästa kompisar när jag sitter på en cykel. Men för tusan: det är lite djävligt för alla!

Utdrag från ett samtal med en cyklist

Stod och pratade med en cyklist, vi kan kalla han Cyklisten, innan starten på Komårdsbiken. Cyklisten är en rätt lång kille, med breda axlar och kraftiga vader. Vi står och pratar om förberedelser, lite mjölksyra-känningar i benen. Så säger Cyklisten:
"Och inte har jag rakat benen heller"
"Inte jag heller" säger jag och skrattar lite.
Jag tittar ner på min ben. Där i solljuset kan man lätt se att hårstråtätheten är betydligt högre på min ben än på Cyklistens. Då minns jag att (1) cyklister rakar benen (2) jag är tjej, och tjejer rakar benen.

Lay-back och body jam

Igår fick jag följa med och klätta på Vårdberget. Mer än ett helvår sedan jag klättrade senast, så jag var minst sagt ringrostig (och har minst sagt träningsvärk i överkroppen idag). Klättrade som andra-man medan min vän J. ledde. Inte nog med att lederna vari svåraste laget för mig och min gorilla-liknande klätterstil. Dessutom bråka med kilarna som satt ordentligt fast i springorna. Blod på knogarna och kramp i tårna. Och mycket ljudeffekter när jag tog mig upp (tänkte att man skulle kunna mäta svårigheten på klätterleder i decibel).

Provade leden Babianen, en spricka som skulle vara en "skön lay-back". Jag har aldrig klättrat lay-back tidigare, och det tog ett tag innan jag kom på något som åtminstone påminde om det, och samtigit tog mig en smula uppåt. I början hängde jag mest där med armar och ben i sprickan och med en rumpa som kändes tung, tung, som bly. Allt eftersom klättringen fortgick minskades mitt synfält, och till slut såg jag mes bara sprickan, och inte alla fina grepp runt omkring. Som tur var utvidgas den lite på toppen, och jag lyckades nog mer eller mindre klämma in alla olika kroppsdelar. Kanske inte graciöst eller effektivt. Men också ett sätt.

Idag var det spinning på Gröndal. Ett litet, tappert gäng och fullt ös. Körde "kolmårdsbiken" i repris. Fast utan vurpor. Efter cyklingen, dags för löpning. Ett tröskelpass, där det går ut på att under en lägnre tid (ca 30 min) ligga på mjölksyratröskeln. Det var brutalt jobbigt. Värst för cykelstumma ben och en något orolig mage.

Efter passen insåg jag mitt misstag: hade joggat från jobbet i bara t-shirt och kortbyxor. Och nu stod jag på Gröndal med trötta ben, svettig t-shirt, och nordanvinden vinande i träden. Insåg att även om det bara är några km hem så skulle det bli kallt. Som räddande änglar komma Anna som jobbar på Gröndal och lånade ut en torr t-shirt, samtidigt som jag träffade en orienterande vän som ändå skulle åka bilen till konsum i mitt grannkvarter. Vilka underbara vänner! Tack för att ni räddade mig från en hemskt förkylning!

Kolådsbiken

Igår gjorde jag premiär i långlopp mtb: Kolmårdsbiken. Spänningen var stor innan, solen stod högt, högt på himlen och stekte över oss. Jag var ärligt talat skitnervös. Cruisa omkring på startområdet, snacka lite med folk som förmodligen var nästan lika nervösa som jag. Ramla över en cykel på gräsmattan (pinsamt. Har inte bestämt om det blev mer eller mindre pinsamt av att min bekant F snabbt kom till undsättning och tog tag i min arm och drog mig upp.... inte kul att inte klara sig själv. Men det gick åtminstone fortare att komma upp).

Uppvärmning, och startskottet som går. Master-start, med motorcyklar längst fram gjorde att tempot var rimligt i början. Fräste fram över grusvägar. Dammet som Lützendimma. En ganska lång bit på vägar med grova stenar. Cyklister med punkteringar poppade upp som svampar i skogen. Tacksam över mitt kloka beslut att pumpa däcken rätt så hårt.

In på första skogspartiet. Pulsen obarmhärtigt hög. Hur kunde det bli såhär? Efter ett tag kom jag in cyklandet. Det går för långsamt i skogen. Jag är för dåligt teknisk, det sliter för mycket. På grusvägarna: plocka några placeringar. Efter ca 25 km kom första vurpan. En 90-graderssväng på en grusväg. Grus i munnen.

Cykla, cykla, cykla. Varvning och ut på loop 2. Det kändes ändå rätt ok. Tänka på att dricka. Rakt ner i ett gyttjehål. Lera i munnen. Andra varvet var tuffare. Ett parti med massor uppför i skogen. Stenar. Jag hade problem att växla ner till minsta klingan, och folk runt omkring mig började gå. Tappade sug och ork på det partiet. Undrar vad jag håller på med. Men det gick över. Fina stigar och grusvägar igen. Härligt! Bränna sista biten in i mål!

Resultatet blev knivskarpa solbränneränder efter cykelbyxorna, svullen vänsterhöft (det var lite svårt att sova i natt), en fjärdeplats i damklassen, massor gott humör efter att ha pratat med alla trevliga cyklister, en cykel att tvätta, och massor inspiration för fortsatt mtb-cyklande! Det här var grejjen!

Lite foton finns här

Göra ingenting

Idag har jag tagit ledigt, lite för att kompensera för de senaste veckornas slit och stress. Målet är att göra "ingenting särskilt" idag. Jag tror att det är klokt (min mamma säger det), även om det inte är så häftigt att erkänna att man kanske har tagit i för hårt. Man vill ju orka!

Försökte sova länge i morse. Det gick sådär, eftersom jag är kattvakt och missarna väckte mig vid halv sex genom att gnaga på mina tår (de är mer punktliga än ett atomur: halv sex VARJE morgon!). Gick upp, matade och åt lite frukost. Gick och la mig igen för att få sova lite till. Det gick också sådär. Missarna som en stor klump på mina fötter. Gosigt, men svårt att sova...

Njuter nu av frukost nummer 2: kaffe och ostmacka, och försöker ladda upp foton för framkallning. Det tar lång tid.

Hade tänkt att ägna dagen åt att göra ordning min cykel inför helgen, gå till mormor och äta lunch, kanske ta en glass på stan. Och inte så himla mycket mer.

Några tankar som finns i huvudet:
* Hur slö är jag egentligen? Som har en bara latar-dag. Man borde väl göra vettiga saker? Nä, Anna. Det ska du inte. Inte idag.

* Hur blir det på lördag? Hur ska jag kunna få i mig nog energi? Kommer jag att bli frånåkt? Längtar. Med fasa och pirr i magen.

* Kanske ska jag gå på yoga ikväll. Ska ha vilodag idag (wow! vilken grej, att ha semester och inte passa på att träna!)

* En glass på torget idag, kanske?

* Är kvinnor svagare än tjejer? Alltså, per default. Jag blir så irriterad när jag tränar med grabbar som tränar mycket mindre än jag men ändå åker ifrån mig. Somliga säger nä, män och kvinnor är ungefär jämnstarka från början. Titta bara på världsrekorden. Gjorde en liten mini-undersökning. I löpning skiljer sig världsrekorden med 10-16%, beroende på sträcka. Mer i hoppgrenar. Cykling har jag inte kollat än. Kanot 1000 m är också runt 10%. Men jag tror att det är mer än så för oss vanliga motionärer. Killar har i hela livet använt kroppen mer. Därför finns en grundstyrka som inte finns hos kvinnor. Även om männen inte tränar så tränar de ändå sin kropp.

Nä. Kaffet är slut och solen väntar där ute på mig!

Tisdagslöpning

Igår fick jag hoppa in och köra ett cykelpass. Kom lite tidigare och trampade på egen hand en halvtimme först. Ganska skönt att bara få testa ny musik och trampa med egna tankar.

Efter passet blev det lite löpning. Tror att hela Akele var ute och sprang igår! Mötte åtminstone fem Akeleiter på vägarna. Kul! Mötte många andra löpare också. Härligt att se alla som springer.

Nu har jag gjort sista tunga passet inför helgens cykellopp, och ska bara softa fram till dess. Börjar bli lite pirrig i magen. Undrar hur det ska gå på lördag.

Vallaskogen

Hade bestämt tid med P. för att cykla i Vallaskogen idag. Kom dit några minuter tidigt, och där stod en annan kille och laddade för att dra iväg. Det visade sig vara en trevlig prick (vi kan kalla han F), så det gjorde inget att P. var lite sen.

Den stora frågan bland cyklister i Linköping för tillfället:
"Ska du köra på lördag?"
Det är Kolmårdsbiken det syftas på. Och alla ska dit!

Vi fräste på i Vallaskogen. För mig blev första varvet en chockstart och med andan i halsen, kallsvett längs ryggen och lätt yrsel tog jag mig fram över stock och sten. Mitt på varvet fick vi stanna för att fånga en skenande häst som slängt av sin lilla ryttarina.

Andra varvet gick mycket bättre. F körde först, P ville inte vara sämre och fräste på i full fart. Och även jag satsade lite mer. Ville ju inte att grabbarna skulle behöva vänta för länge på mig. Klarade flera av trixigheterna i bara farten. Det var superkul!

Efter Vallaskogen tog vi en tur på landsvägarna för att trampa ur benen. Så härligt vackert!





Apropå cykling och Kolmårdsbiken. Läste att kroppen kan ta upp och tillgodogöra sig ca 60g kolhydrater i timmen. Och att sportdryck oftast innehåller ca 70g kolhydrater per liter. Om man då dricker en stor cykelflaska (750ml) i timmen blir det ytterligare 15g kolhydrater i timmen som ska tas upp på annat sätt.

Hmm... jag har problem att få i mig en liten cykelflaska vanligt vatten på fem timmar... Det känns som att det finns en växel till för mig att lägga i, om jag bara lyckas öka energiintaget något uner tävling. Ska träna på det.

Hurtiggå

Vid femtiden idag var kunde jag äntligen packa ihop på jobbet och ta helg, sådär drygt fyra dygn efter alla andra... Kanske inte helt färdigt, men tillräckligt så att jag ska kunna reda ut resten under dagen i morgon.

Efter en deadline såhär blir det som ett antiklimax. vad tusan ska jag göra nu??? Med sprängande huvudvärk var det bästa jag kunde komma på att hurtiggå (springa är inte att tänka på når huvudvärken bultar).

Ett par varv runt Stångån. Det var verkligen sagolikt vackert, och alla utom jag verkade ha insett att det är sommar nu. Ljusa korta kjolar, mjukisbyxor, en picknick, tusenskönor. En mormor i lila plysch-overall, och två vinthundar med en matte som såg precis lika dan ut. Några grabbar och en engångsgrill som luktade sagolikt. Och mängder med hurtiga gravida kvinnor och coola fitness-brudar som, liksom jag, powerwalkade sig fram runt Stångån med våldsamt svängande armar. Den enda skillnaden: jag med flottigt hår och utan solglasögon.

I takt med att kilometrarna avverkades började huvudvärken lugna sig till genomlidliga nivåer. Planer börjar fara i huvudet. Efter antiklimaxet blir det som en på-nyttfödelse. Och nu sitter jag och äter glass och fruktsallad och laddar inför kommande helgens Kolmårdsbiken.

Mera löpning

Även idag blev det ett lunchpass i ryd, först ett varv på femman i ca 5 min-tempo, och sedan ett varv fartlek innan jag joggade tillbaka till universitetet.

Fick lite ont i magen av den snabba löpningen. Gissar att det är en kombination av taskig mathållning (jag kan berätta hur magen blir när man äter för mycket müsli), en hel del kaffe, och alldeles för mycket stillasittande.

Möte Akele-Jonas i spåret (jag har kommit på att om jag springer motsatt varv som det utmärkta slipper jag tävla med alla andra och kan springa i mitt eget tempo). Inspirerande att se hans tempo! Jag fick verkligen lust att springa mer, och bli snabbare!

Mörker

I mitt rum på jobbet släcks lyset om ingen är i rummet på tio minuter. Vilket i och för sig är bra, eftersom det är lätt hänt att glömma släcka lampan när man rusar iväg. Det är bara det att jag tydligen sitter alltför stilla när jag jobbar, för då och då släcks lampan trots att jag är kvar här inne. Lite läskigt...

Springa lite

Lunchpass i rydskogen idag, kan det vara någon km till och från spåret från universitetet. Jag och P knatade på i maklig takt och snackade om livet och allt möjligt. Såg efteråt att vi hållit strax under 5 min/km. Jag trodde inte att jag kunde prata "obehindrat" i det tempot.

Hade sett fram emot lite styrketräning ikväll, men det är bara att inse: jag blir kvar på jobbet ett par timmar till. Medan andra sitter hemma och dricker rödvin. Eller är på gymmet. Eller är ute och springer i skogarna i Karlstad. Eller...

Får glädja mig med att det är över om tre dagar... min deadline är på måndag kväll. Innan dess ska jag förmodligen vara glad om jag ser solen några minuter varje dag...

Sisteapril & förstamaj

I morse när jag åkte till universitetet var det en sådan underbar regnig vårmorgon. Klar luft, underbart grönt. Bara jag och farbrorn somplockade tomglas efter studenternas fest igår var vakna.

Önskar att jag hade varit på väg ut på en träningsrunda istället, men idag var det vägen till jobbet som gällde. Ska strax sätta fart med dagens jobb, men först skriva några rader och hämta en kopp kaffe. Just idag känns mitt jobb inte så roligt. Medan andra är ute på långpass tillsammans, eller bara ligger i sängen och gonar så får jag sitta instöngd på kontoret...

Igår kväll tog jag och P en runda på mtb-spåret i Olstorp. Det var torrt och fint (även om torkan faktiskt gör vissa av backarna ännu halare), och cyklingen gick ganska bra (förutom en smärre vurpa i ett lerigt traktorspår). Har även hittat den perfekta backen för intervallträning på cykel! Det får det bli nästa vecka.


Full fart genom skogen!