Lera, två punkteringar, mera lera...

Det var alltså Stockholm Rogain idag.
Det började ganska. Vi kom i tid, vi hann gå på toa och ta oss ner till starten. Där stod vi på en lerig gräsmatta tillsammans 250 andra deltagare (dom flesta löpare, men en hel cyklister också). Plötsligt visslar det till i en visselpipa och starten har gått.

Ett stort koppel på väg mot första kontrollen. En uppskrämd farbror stod förskräckt på en smal träbro som vi körde förbi.
"vad håller ni på med? Jag klappar till er!" hojtade han efter att ungefär 30 stycken hade passerat. Stackare hann jag tänka. Det kommer 200 till...

Klantade till det lite på väg till nästa kontroll, det berodde mest på att våra orienteringskunskaper var väl gömda långt inne i hjärnan (det var nog minst ett år sedan jag allvarligt betraktade en orienteringskarta senast...). Det rullade på ett någon timme, trots några småmissar var vi rätt nöjda med orienteringen. På vägarna fick mina stackars ben slita hårt.

Sen kom första punkteringen. Den drabbade min lagkompis. Märkte en tydlig förändring i beteendemönstret hos honom: deppighet och irritation. Det blev ju inte bättre av att kolsyrepatronen inte riktigt ville fylla däcket fullt :( Jag tog fram alla knep jag har ("Man ska ha husvagn!" :), och humöret vände ganska fort.

Ut i leran. Jag lovar. Jag skönk ner till vaderna i gegga. Var tvungen att kolla på fötterna så att jag såg att jag fick med skorna upp igen. Trampa på. Ta fler kontroller. Göra om vår färdplan lite.

Och så, med en halvtimme kvar så var det dags igen. Punktering. Nu var det mitt bakdäck som var tomt. Tyvärr gick lagningen inte riktigt lika bra den här gången och det var svårt att få bort den lilla tagg som orsakat punkan. Dessutom funkade kolsyrepatronen ännu sämre den här gången.

Vi gjorde ett tappert försök att ta ytterligare en kontroll, men var nog lite för stressade. Istället för att som planerat sno med oss 70 schyssta poäng till, fick vi tokcykla för att hinna tillbaka innan maxtiden. Tyvärr missade vi den med 35 sekunder. Vad är väl 35 sekunder på 4 timmar (= 14400 sekunder). Det är -20 poäng :(

Det blev totalt 1410 poäng och en tredjeplats. Tvåan hade 1440. Säger inget mer... (Vann gjorde Hanna o Björn o Mikael. De var grymt bra! 1650 poäng!)

Nu har vi suttit på mitt köksgolv och analyserat tävling och sträckval:
* Ett par större klantfel i orienteringen (vi bättrar oss!)
* En hel del småmissar i orienteringen. Men helt ok utifrån vår förmåga!
* Två punkteringar. Dem kan vi inte göra någonting åt.
* Det är bättre att ha pump än kolsyrepatron.
* Man ska ha rätt storlek på slangen som man har med i cykelväskan.
* Vi hade kul!!!
* Åtminstone mina ben var trötta eftermålgången!

Det bästa är att vi har förbättringspotential. Det hade ju varit betydligt värre om vi inte vetat vad som kan förbättras :)

Nöjd och glad. (Men på det stora hela har jag nog insett att jag egentligen hellre bara, utan orientering)

Tusen tack till min tappra lagkompis! Det var superroligt!