Vägval

Jag vaknar tidigt trots att det är lördag. Halv sju ger jag mig ut på en kort joggingrunda (nä, egentligen är det inte en löpardag idag. Och jag ska ju hålla mig till mitt schema - 4 dagar i veckan. Inte mer. Men en kort, kort runda kan ju inte göra något!)

Morgnar är underbara. Och frågan är om inte lördagsmorgnar är lite vassare. Medan dimman ligger tät över fälten, himlen är mörkt marinblå, och solen börjar påminna om sin existens med en gul strimma längs horisonten. Tyvärr är min kamera på safari i Afrika, men jag hoppas att ni förstår. Jag och Orion på himlen. Stegen känns lätta. Kanske bor det en liten löpare långt inne i mig?

Jobbet rullar på, hade ett seminarium för förstaårsstudenter på civilingenjörsutbildningen i Uppsala i veckan. Mitt uppdrag var att ge en bild av livet efter utbildningen, och jag försökte passa på att smyga in en del motivationshöjande och inspirerande budskap. Tips och tankar om utbildningen, förstås, men även lite större.

En av dessa saker handlar om mål. Eller för att citera Alice i Underlandet:
Alice står vid ett vägskäl och funderar på vart hon ska gå när Cheshire-katten dyker upp (fritt översatt:)
A: Vilken väg ska jag ta?
Cat: Det beror ju på vart du ska.
A: Det vet jag inte så noga.
Cat: Då spelar det inte heller någon roll vilken väg du tar.

Jag tror att det ligger mycket i det - att ha mål så att man vet vilken väg man ska välja.

Seminariet ja, det gick nog bra. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna prata i två timmar. Efteråt fick jag följande kommentar av en flitig student:
"Jag hade tänkt räkna matte hela seminariet, men det var så intressant så jag öppnade inte ens böckerna!"