Jag vet att det kanske var lite knäppt efter cykeltävlingen, men senare på kvällen var benen rastlösa. Jag snörde på mig löparskorna för en kort joggingrunda/promenad. Trodde att benen skulle vara tunga, tunga. Men istället kändes det lätt att springa. Och vilken kväll.
I början: solen som gick ner, rödfärgad himmel och gula träd. Höstdofter av våta löv och friskt gräs. Solen sjönk allt mer, träden som svarta silhuetter mot den nästan vita himlen. Alla regnmoln var bortblåsta. Vinden som gjorde att höstlöven frasade i trädtopparna. Och sista biten en måne så stark att den lämnade skuggor.
Det var en sådan där runda som jag aldrig vill glömma, kanske en av årets finaste turer. Lyckorus i hela kroppen. Tyckte att jag tog det lugnt, men ändå visade klockan på ett par minuter snabbare än vanligt på den rundan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar