Alpinträning!

Valt musik - check!
Testat övningarna - check!
Fått mjölksyra i benen - check!

Det kommer att bli grymt i morgon - premiär på passet Aplinträning på Feelgood.

Jag ska erkänna. Jag var lite orolig att det inte skulle bli tillräckligt jobbigt. Nu har jag testat - och jag tog mig knappt igenom 2/3 själv. Så det ska nog bli en utmaning!

Var där - ha kul - bli stark!

mål och prioriteringar

Jag läser om Andreas Rolfer som skriver om att sätta mål som en mästare. Det står på DNs hemsida och handlar om Phelps, simmaren, och det handlar om att sätta mål.

Phelps säger "Det finns inga gränser för vad du kan nå med ditt sinne eller din kropp." Han menar att det är psyket som sätter gränserna.

Jag håller med. Psyket och förmågan att orka träna. Orka pressa. Orka öva. Och våga ta ut sig.

Det andra handlar om att sätta upp mål - och att nå dem: "Om jag når mina mål kommer jag vara lycklig och känna mig framgångsrik."

Det är svårt det där med mål. Det finns så många saker som är roliga. Så många mål att ha. Jag önskar att jag bättre kunde bestämma mig för ett (eller, ja, en handfull) mål, och att de är de viktigaste.

Jag har tänkt på det under den senaste månadens arbete. Egentligen borde nog de sista veckornas skrivande på en avhandling vara stressande, hemska, pressande. Man borde nog må dåligt. Vara stressad. Jag trodde det skulle bli katastrof, att jag skulle må skit. Men faktum är att jag egentligen har måtta ganska bra, åtminstone i huvudet. Jag har varit fokuserad. Inte behövt fundera över vad som har varit viktigast. Bara behövt koncentrera mig och göra.

En tanke och upplevelse som jag tänker ta med mig.

Igång!

Jag är igång igen. Efter tre dagars vila. Eller snarare "vila" (press vid skrivbordet) och första natten på flera veckor som jag sov ordentligt så är jag igång igen.

Cykel 75 på feelgood. Ta mig tusan vilket fett ös! Core på det.

Nu sitter jag och putsar på ALPINTRÄNINGs-passet som har PREMIÄR på torsdag. 55 minuter blod svett och mjölksyra är utlovat. Jag ska se till att hålla det jag lovar.

Om att starta igen.

Jag tänker på en spalt som Clas Runheim skrev i Runners world för ett par nummer sedan. Han skrev att han var rädd för att vila, eftersom han var rädd för att bli av med "vanan" att löpa. Att han på något sätt var rädd att bli lat.

Jag kan på sätt och vis förstå honom. Men samtidigt inte. Eftersom jag springer för att det är så underbart. Inte för att jag måste.

Idag är det dags för första löppasset på lång tid. Mycket lång tid (av hårt arbete på kontorsstolen. Tur att jag har kvalitetsbyxor från Houdini som tål slitaget i rumpan!). Det ska bli kort. Jag SKA inte dra på mig löparknä eller någon annan skada.

Livet efter detta.

Nu är det nära, livet efter detta. Sitter på kontoret på universitetet. Fixar det sista, väntar på att korrekturet av avhandlingen ska skrivas ut. Hjärnan funkar inte länge. Meningarna är inte ens ord. Det är bara bokstäver.

Det här är som en multisporttävling. Jag har ont i hela kroppen. Jag är trött. Jag gör saker när ingen annan gör dem (utbytesstudenterna har gått hem). Jag håller på länge. Jag sover inte. Och. Jag har faktiskt roligt.

I morgon startar livet efter detta.

Om att smyga

in ett träningspass, trots att jag egentligen inte orkar.

Många timmars jobb. Varje dag. Men jag tassar ner till gymmet för torsdagsträning med Lisa. Och kommer, som alltid, tillbaka starkare. Men inte så mycket starkare som jag brukar.

Det sliter att sitta stilla. Det sliter att ha så ont i underarmarna att jag får smörja med voltaren-salva. Det sliter att inte sova.

Och det går åt mycket glass.

Men jag tänker som när jag springer hårda pass: Bara till nästa lyktstolpe. Det är kort. Det går bra. Och så till nästa. Och till nästa.

skrivbordshelg.

Det har varit en skrivbordshelg. Igen. Men ibland smiter jag ut för en löprunda. Och idag var jag stark. Jag kan inte begripa riktigt varför. Jag är egentligen sliten, men löpningen gav en väldig kraft.

Ibland när jag sitter vid skrivbordet händer det att tankarna glider iväg. Just senast till Multisport-VM som startar i Portugal på fredag. Fem svenska lag på startlinjen. 91 mil. Vinnartid på strax under sex dygn. Mmmm...