Jag har varit sjuk några dagar. När jag blir sjuk försöker jag kämpa emot. Jag biter i, ignorerar och hoppas att det ska gå över. Det gör det förstås sällan. Sedan, när jag ger efter, känns det som en sådan oerhörd lättnad att krypa ner i sängen och bara sova. Jag känner hur kroppen behöver det. Och jag tänker: får jag bara sova i ett dygn så kommer det ha gått över och jag är frisk och pigg igen. Det är jag ju förstås sällan. Men ändå går jag upp, åker till jobbet. Inbillar mig att jag är frisk. Det funkar aldrig, och således inte den här gången heller. Halsont och huvudvärk kommer tillbaka. Däckad i sängen igen.Det är då den verkligt jobbiga delen av att vara sjuk börjar. Jag blir rastlös, lättirriterad och frustrerad. Jag får ont i ryggen och kroppen. Till slut måste jag ta tag i det. Då börjar jag tänka saker. Det är som att huvudet kommer in i andra banor när kroppen inte är med.
De här dagarna när jag har varit sjuk har solen strålat. Jag tar på mig dunjackan och kryper ner i sovsäcken och sätter mig på balkongen med en kopp kaffe. Och tänker kloka tankar och blir handlingskraftig.
Och plötsligt har jag anmält mig till Kalmar Ironman. Någon gång vill jag göra den. Så varför inte i sommar? Nu ska jag bara ta tag i den där simningen igen.
2 kommentarer:
vilket datum? Jag ska också göra det någon gång. Måste bara ta tag i det där med träning igen :)
Känner igen det där.. Har lovat mig själv att det ska bli ändring, efter höstens förkylning då jag var dålig i 5 veckor utan att sjukskriva mig. I år ska jag banne mig gå hem direkt när jag blir dålig, och ligga kvar i sängen tills jag mår bra igen och nästan spricker av energi. Det funkade faktiskt sist, var hemma 2 dagar, och sen tillbaka utvilad på jobbet. :) Kan vara ett vinnande koncept!
Just nu längtar jag bara till fjällen, åker norrut imorn kväll med nattåget.
Krya på dig vännen!
Skicka en kommentar