I helgen var jag med på Camp of Darkness. Fantastiskt kul, och jag lärde mig att jag numera kan simma 400 meter på strax över 7 minuter och inte känna mig nämnvärt plågad. Jag lärde mig också att jag har svårt att ta pulsen på mig själv efter ett simlopp och att det inte går som snabbast när jag försöker som mest. Jag upptäckte att jag orkar simma fem kilometer, och jag fick en aning om varför simmare är byggda som simmare är.
Men på kvällen var jag sänkt. Tyckte inte riktigt att jag förtjänat det. Många timmar i bassängen förvisso, men de andra såg mycket mindre berörda ut än jag. Kroppen var tung och matt. Och på natten bröt det ut. Förstås.
Igår låg jag sänkt i sängen. Idag har jag stoppat in några extra kuddar bakom ryggen och ägnat mig åt min vanliga sjuksysselsättning - köpa sportprylar. Inget spännande, lite nya däck och slangar, men det känns redan bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar