skrivbordshelg.

Det har varit en skrivbordshelg. Igen. Men ibland smiter jag ut för en löprunda. Och idag var jag stark. Jag kan inte begripa riktigt varför. Jag är egentligen sliten, men löpningen gav en väldig kraft.

Ibland när jag sitter vid skrivbordet händer det att tankarna glider iväg. Just senast till Multisport-VM som startar i Portugal på fredag. Fem svenska lag på startlinjen. 91 mil. Vinnartid på strax under sex dygn. Mmmm...

Marathon

Jag tänker att jobbet med min avhanling är som att springa ett marathon lopp.

I början känns det som att stegen knappt leder mot målet. De är oändligt många. Jag tar ett, men det är fortfarande oändligt många kvar. Halvvägs har jag fortfarande svårt att förstå att jag närmar mig målet. På slutet går det fortare. Men då gör det så ont att varje steg känns i det närmaste oövervinneligt.

Att springa ett marathon, precis som att skriva en avhanling, är lätt vissa partier. Småjobbigt emellanåt. Och ibland överdjävligt. Det gör ont. Det är en kämpa-insats. Jag frågar mig varför jag gör det. Självklart blir svaret varje gång, för maran och för avhandlingen, att det är så vansinnigt roligt.

Årets sista dopp?

Jag tar en paus frå jobbandet. Har stämt träff med Tobias. Paddling på Stångån. Vi paddlar. Vi lyfter. Vi paddlar. Vi lyfter. Regnet duggar. Det är underbart! Att sitta vid skrivbordet och jobba är lycka. Men en helt annan lycka än den att vara ute och paddla!

En bit upp i Stångån är det dags att kolla klockan. Jag fipplar fram min mobiltelefon (Tobias är, precis som jag en sån person som tränar utan klocka). Och plums. Det är kallt i vattnet. Men det största bekymret kommer ändå när jag kommit in till kanten och mina fötter fastnar i dyn. Det är nära att min ena älskade Keen-sandal får offras till Stångån. Till slut får jag upp den, och vi kan fortsätta.

Roliga saker

Det handlar om överlevnad. Jag gör något jag verkligen vill. Något jag verkligen drivs av. Tycker är roligt. Men samtidigt är jag så trött på det det. Det upptar all min tid. Och tyvärr tvingar det mig att sitta stilla.

Jag skriver på min avhandling. Om två veckor ska det vara klart. Jag tänker att om jag äter samtidigt som jag skriver så kan jag ta ättiden till träning. Och om sanningen ska fram så orkar jag nästan inte träna.

Det handlar nog om att slitas mellan roliga saker. Och att acceptera att alla roliga saker inte är förenliga.

Mörkret.

Jag kan inte klaga. Mörker betyder fler som tränar inne. Det betyder roligare klasser. Det betyder mer inspiration för mig på ledarcykeln.

Så. Häng på!

Dagsnoteringar

... ja. Huvudet är fullt. Kroppen får lida.

* Om man springer dagen efter tre dagars tuff styrketräning varvad med stillasittande känns benen som stockar.

* SM i multisport avgjordes igår. Idag förstod jag hur ballt det är att kunna titulera sig "svensk mästare". Och att det är ett år kvar tills nästa gång möjligheten att få göra det finns. Ett mål för nästa år kanske?

* Var kommer dom från, alla studenterna? Borde de inte vara ute i det fina höstvädret istället för att sitta på universitetet?

* Vi lever alla olika liv: en av studenterna tog av sig skorna och bredde ut jackan på korridorsgolvet. Och uträttade eftermiddagsbönen.

Tänk mig tusan. Det har nog börjat vända. Efter en tid med förkylning och stillasittande på jobbet. Trötthet. En kropp som inte svarar. Gårdagens meny:
Morgonjogg med pannlampa (åh! vad det är fantastiskt att vakna med naturen)
Framsteg på jobbet: tre delmål nådda.
Fredagsmys(fys) med Sören. Veckans bästa pass.
Middag med klätterkompisen Disa.

Svårtoppat.
Det enda skulle väl ha varit att köra SM i multisport idag. Men man kan inte få allt. Och jag får se till att få ett SM nästa år istället.

j