KAR eller åt vi några kaviarbullar?

Har just kommit hem från KAR. Det var tätt och jämt. Det var grymt kul. Och:
-vi paddlade riktigt bra.
- vi fick spurtpris :-)
-jag stukade foten (igen ... :-( .... men det kommer snart attgå över.)
- vi använde inte solkräm (och mina kinder bränner).
- Bullarna i kanoten var perfekta. Även utan kaviar :-)
- Peter, du gjorde en strålande insats! (Men det är nästan skönt att höra att även du kan ta slut. Efter tävlingar varje helg och i veckorna (10-mila, Star, Tea, Scaniamilen, ...hur många har jag glömt den senaste månaden?))
- Petter, du är världens bästa support!

Det är underbart, humöret är på topp (trots att vi missade segern med snöpliga 1 minut 17 sekunder, efter ca 392 minuter på banan...). More to come! Nu ska jag äta!

uppladdningen har börjat.

ok, jag erkänner. Jag är en multisportnörd. En och en halv timme har vi pratat i telefon, Emma och jag, inför helgens tävling i Söderköping (KAR). Om självklara saker:
- när ska vi träffas, och var?
- vad ska vi äta på fredagkvällen?
- hur är dagsformen?
- vilka är konkurrenterna? Är de bra? Kan vi slå dem?

Förstås om utrustning:
- Emmas nya cykel. Den går bra, men bromsarna måste justeras.
- Annas gamla cykel med lite trist framdämpare som kanske skulle bytas.
- våra nya lagtröjor, hinner de från tryckeriet? och blir de snygga (det spelar ingen roll vad man gör, bara man är snygg när man gör det)?
- hur fäster man bäst sport-identpinnen med gummiband för att undvika att tappa den?

Om mål:
- det handlar om att bli helt slut och göra sitt bästa! Hade konkurrenterna sedan en bra dag kan vi inte göra något åt det.
- en prickfri orientering!
- att ta ut sig fullständigt.

Och om multisport-nörd-sakerna:
- om Petter som är den bästa supporten och vet precis hur man ska knyta upp mina skor (lossa skosnöret i de två översta hålen, men låt resten vara), och som ser till att camel-baks och flaskor är fulla. Som har tänkt på allt redan innan man själv varit i närheten.
- om draglinan till cykeln som man kan mecka ihop av fiskespö och gummiband. Exakt hur långt ska gummibandet vara?
- om vetebullarna med extra socker i, som man bakar i små kulor som man har i en fasttejpad påse i kanoten (har du tänkt på hur svårt det är att äta när man ska hålla bägge händerna i en paddel).
- om geggan som blir i bullpåsen om man skvätter in vatten i den.
- om hur man bäst fäster en banan på cykeln, så att man får loss den när man ska äta den.
- ....

jodå, pirret inför tävlingen börjar komma krypande :-)

Nalle

Här är han (jag??), dvs nalle :-)

plötsligt har jag fått en helt annan förståelse för hur det känns innuti Björne-dräkten i Björnes magasin...

Scaniamilen

Svetten rinner efter ryggen. Jag kan knappt andas längre. Benen känns tunga och det har blivit blåsor under ena foten. Ta i, sista biten. Kämpa. Fortsätt andas. Svetten i ansiktet, svider i ögonen. Det är loppet det har snackats om i ett år. Det är Scaniamilen. Och jag befinner mig innuti en nalledräkt.

Dräkten har ett stort huvud (man blir lite sjösjuk första tiden i den), en enorm mage och en extremt tjock päls. Barnen river i mig, håller fast mig i benen, kramar min stora, mjuka pälsbeklädda mage. Några gråter och springer bort. Men de flesta gillar dräkten. Jag ser knappt ut, och rultar framåt så gott det går.

Det var en av de tuffaste Scania-milar jag har varit med om. Som svetten rann när jag äntligen fick ta av mig huvudet. Och vad svårt det var efteråt, när man kom ut igen bland alla människor, men var Anna och inte Nalle. Kändes konstigt att inte längre ha en svans barn efter sig!

(bilder kommer, så fort jag har hittat sladden till kameran :))

Då händer det.

Solen skiner, ett gult vacker ljus. Klarblå himmel. Lite träningsvärk från gårdagens träning. De flesta har åkt hem från jobbet, och landsvägarna ligger rätt så öde. Malin säger att hennes ben känns tunga efter gårdagens tuffa pass. Mina ben känns också lite tunga efter styrketräning. Däcken på min vita landsvägs cykel är lite för opumpade. Malin har med en extra vattenflaska åt mig (... en sann vän. Verkligen!! Hon såg sist att jag inte har monterat på flaskstället, och känner mig tillräckligt väl för att inse att jag inte ska ha gjort det än ;o)

Vi rullar iväg. Ett lugnt pass är det tänkt. Glida genom naturen. Men det är så lätt att man börjar snacka lite. Om allt möjligt. Så händer det. Plötsligt har vi gjort planer för nästa säsongs tävlingar. Stora planer (jag vågar nog inte riktigt ofentliggöra dem än...)! Och i takt med planera så ökar tempot på fötterna. Full fart, det bränner i benen i varje uppförsbacke.
Och det blev en punktering. Fast vi lyckades laga den (varför ska racer-däck sitta så gräsligt hårt????).

Passet blev inte så lugnt. Men planerna blev stora ;o) Återkommer om det...

Men nu är fokus på KAR den 1/6!

ett skepp kommer lastat

Åter hemma efter helt ok träningspass idag: Först mitt spinningpass (60 minuter uppförsbacke :o) och sedan löpstyrka med gänget i Team Powertrain (mitt lag som satsar på Scanias egen multisporttävling "Griffin Trophy" i september. För att riktigt toppa träningen avslutade vi med nedjogging samtidigt som vi lekte "ett skepp kommer lastat" med saker som går att äta. Det är faktiskt inte så enkelt att springa och tänka samtidigt. De finns de som påstår att de löser världsproblem när de springer. Men med tanke på hur svårt det är att leka "ett skepp kommer lastat" samtidigt som man springer så är jag lite tveksam ;o)

Annars:
- Det kliar i benen inför KAR den 2 juni. Just nu ligger jag i hårdträning på orienteringsfronten. Det är inte lätt att springa rätt, men om man inte tränar kan man inte bli bättre.

- Jag ska springa Scaniamilen in kanindräkt i år. Ja, det är sant. Återkommer om det.

- Om att vinna. Det är klart att jag vill vinna. Jag älskar att vinna. Men jag har också lärt mig av erfarenhet att om det enda målet med en tävling är att vinna blir det hemskt efter ett tag. Man kan påverka sig själv, men inte sina mottävlare. Det kan vara jämt. De kan ha en riktigt bra dag. Därför är det bättre att tävla mot sig själv. Se till att allting funkar, att allt blir perfekt. Och att man är helt slut när man går i mål. Då har man vunnit över sig själv.

- Om att stretcha. Det gör så förbannat ont. Men jag måste göra det för att vinna :o)

Rosa Pantern

Här är den, Rosa Kanoten (aka Rosa Pantern, Barbapappa och Grisen). Pernilla och jag är ute och paddlar 30 april.