onsdag 29 oktober 2008
Fler i "klubben"
Jag lider med Carolina Klüft... stressfrakturer är inte kul... särskilt inte om de hamnar som förstasidesnyheter på dn
Stava rätt!
Stavgång... något för tanter som vill ha lite gott samvete! Urfjantigt! Och man måste nog ha en extra tröja på sig så att man inte fryser.
Jag stod där i en grupp blandade människor och funderade om detta verkligen var vettigt. Även om jag inte är elitidrottare så är jag definitivt inte en stavgångstant!
Så uppenbarade sig Björn Jansson. En ståtligt sportig karl som var Sveriges första licensierade stavgångsinstruktör (jag fnissade lite inombords) och som pysslade lite med multisport (ok, det kanske finns lite vett i det här i alla fall?).
Vi blev tilldelade stavar, och började med att öva fram och tillbaka på gräsmattan. Hm, ja, kanske... Och så gav vi oss av på elljusspåret. Långsamt försvann mina förutfattade meningar. Det gick ju att göra det här rätt jobbigt. Och lite kul var det ju.
Ända tills vi kom till en backe. Skidgång och "sprättande" skidgång. Tusan! Nu blev det riktigt jobbigt! Eftersom man arbetar intensivt med både armar och ben sticker pulsen ordentligt i backarna.
Efteråt fann jag mig själv stå och prata teknik och material (visst, även stavgång är en materialsport :). Och kanske blir det ett par egna stavar snart... Men jag är definitivt ingen stavgångstant! Stavgång kan vara urtufft!
Jag stod där i en grupp blandade människor och funderade om detta verkligen var vettigt. Även om jag inte är elitidrottare så är jag definitivt inte en stavgångstant!
Så uppenbarade sig Björn Jansson. En ståtligt sportig karl som var Sveriges första licensierade stavgångsinstruktör (jag fnissade lite inombords) och som pysslade lite med multisport (ok, det kanske finns lite vett i det här i alla fall?).
Vi blev tilldelade stavar, och började med att öva fram och tillbaka på gräsmattan. Hm, ja, kanske... Och så gav vi oss av på elljusspåret. Långsamt försvann mina förutfattade meningar. Det gick ju att göra det här rätt jobbigt. Och lite kul var det ju.
Ända tills vi kom till en backe. Skidgång och "sprättande" skidgång. Tusan! Nu blev det riktigt jobbigt! Eftersom man arbetar intensivt med både armar och ben sticker pulsen ordentligt i backarna.
Efteråt fann jag mig själv stå och prata teknik och material (visst, även stavgång är en materialsport :). Och kanske blir det ett par egna stavar snart... Men jag är definitivt ingen stavgångstant! Stavgång kan vara urtufft!
tisdag 28 oktober 2008
Kongruens
Att vara kongruent. Att leva som man lär. När man säger till andra att det är nyttigt att äta frukt men inte gör det själv är man inte kongruent. Eller som i historien om Gandhi: En kvinna tog med sin son till Gandhi och bad Gandhi hjälpa henne att få sonen att sluta äta socker.
"kom tillbaka om två veckor" svarade Gandhi.
Efter två veckor kom de till baka och Gandhi sa till sonen
"Sluta äta socker"
"Men varför var jag tvungen att vänta två veckor på det här?" undrade kvinnan upprörd.
"För två veckor sedan åt jag själv socker" svarade Gandhi.
Man kan även vara kongruent med sig själv. Jag vet att jag är trött, trött, men struntar ändå att vial. Då är jag inkongruent. Eller jag vet att jag borde äta nyttigare, men det blir inte så. Inkongruens.
Är jag kongruent?
* På jobbet, reser mig och hämtar äckligt kaffe i automaten, trots att jag inte vill ha. Magen och munnen säger nej. Inkongruent.
* Jag säger att man ska starta träningen lugnt efter en skada. Jodå, det gjorde jag faktiskt! Kongruent.
* Jag vet att jag borde äta nyttigare, mindre gröt och fil, mer protein och riktig mat. Ändå vill det sig inte riktigt. Det ska jag jobba på!
"kom tillbaka om två veckor" svarade Gandhi.
Efter två veckor kom de till baka och Gandhi sa till sonen
"Sluta äta socker"
"Men varför var jag tvungen att vänta två veckor på det här?" undrade kvinnan upprörd.
"För två veckor sedan åt jag själv socker" svarade Gandhi.
Man kan även vara kongruent med sig själv. Jag vet att jag är trött, trött, men struntar ändå att vial. Då är jag inkongruent. Eller jag vet att jag borde äta nyttigare, men det blir inte så. Inkongruens.
Är jag kongruent?
* På jobbet, reser mig och hämtar äckligt kaffe i automaten, trots att jag inte vill ha. Magen och munnen säger nej. Inkongruent.
* Jag säger att man ska starta träningen lugnt efter en skada. Jodå, det gjorde jag faktiskt! Kongruent.
* Jag vet att jag borde äta nyttigare, mindre gröt och fil, mer protein och riktig mat. Ändå vill det sig inte riktigt. Det ska jag jobba på!
måndag 27 oktober 2008
Åter i Södertälje
Jag är tillbaka i Södertälje på heltid i sex veckor för en utbildning. Anlände sent igår kväll, med nylagad cykel i bagaget. Noterar att några av grannarna har bytts ut, pelargonerna har bytts ut mot en parabolantenn.
Det ska bli sex intressanta veckor. Mer rapporter kommer :)
Tar med mig i bagaget ett ganska fullt coreball pass i onsdags, och lite löpskolning som gjorde sitt för mina underben. Härligt att känna att löpningen börjar bli "normal" igen.
Det ska bli sex intressanta veckor. Mer rapporter kommer :)
Tar med mig i bagaget ett ganska fullt coreball pass i onsdags, och lite löpskolning som gjorde sitt för mina underben. Härligt att känna att löpningen börjar bli "normal" igen.
söndag 26 oktober 2008
Världen skämtar med mig.
Jag joggar min runda i regnet, kommer precis i lagom tid till mitt pass på feelgood. Tror jag. Utanför står två karlar. Jag rycker i dörren. Allt är vart där inne. Tittar på klockan. Tio i elva. Tror jag. Fattar ingenting. Karlarna tittar på mig.
"Tio" säger en av dem. Jag tittar på klockan igen. Jo, den är elva. Vad har hänt med världen? En sån där bissar känsla av att jag har missat något som hela resten av världen vet.
Då minns jag: vintertiden! Luftern går ur mig som en punkterad ballong. Där jag står i regnet i svettiga löparklader vet jag inte om jag ska bli glad för den extra timmen, eller ledsen över att jag inte utnyttjade den på ett bättre sätt. Nu dröjer det ju änu längre tills jag får hoppa in i duschen.
Till slut går jag upp till mammas lägenhet som ligger ett par hundra meter från gymmet. Tar hissen upp (jag har en regel som säger att jag måste gå trapporna upp till femte våningen om jag inte har (1) Två eller fler kollin att bära på, eller (2) Kommer hem så sent att portkoden till dörren har slutat funger. Nu finns en till punkt på listan: (3) Har glömt bort att vintertiden startat.)
Ska snart ge mig av igen, och kanske tillbringa lite av bonustimmen på crosstrainern. Det blir inte alltid som man har tänkt sig...
"Tio" säger en av dem. Jag tittar på klockan igen. Jo, den är elva. Vad har hänt med världen? En sån där bissar känsla av att jag har missat något som hela resten av världen vet.
Då minns jag: vintertiden! Luftern går ur mig som en punkterad ballong. Där jag står i regnet i svettiga löparklader vet jag inte om jag ska bli glad för den extra timmen, eller ledsen över att jag inte utnyttjade den på ett bättre sätt. Nu dröjer det ju änu längre tills jag får hoppa in i duschen.
Till slut går jag upp till mammas lägenhet som ligger ett par hundra meter från gymmet. Tar hissen upp (jag har en regel som säger att jag måste gå trapporna upp till femte våningen om jag inte har (1) Två eller fler kollin att bära på, eller (2) Kommer hem så sent att portkoden till dörren har slutat funger. Nu finns en till punkt på listan: (3) Har glömt bort att vintertiden startat.)
Ska snart ge mig av igen, och kanske tillbringa lite av bonustimmen på crosstrainern. Det blir inte alltid som man har tänkt sig...
Rullar igen
Nu lever cykeln igen! Med nysmort hjullager och ny kassett. Har inte hunnit provåka än, men den ser fin ut i alla fall :)
Idag blåser det och regnar på tvären, men jag ser ändå fram emot förmiddagens löpning.
Det var allt.
Idag blåser det och regnar på tvären, men jag ser ändå fram emot förmiddagens löpning.
Det var allt.
torsdag 23 oktober 2008
Några gamla godingar
Eftersom min kamera fortfarande är på safari i Afrika kommer här några gamla godingar från 2005.
Det kan ha varit här någonstans min multisportkarriär böjade... Team Powertrain har just tagit tredje-platsen i Griffin Trophy. Lägg särskilt märke till pannbanden in syntetpäls... de var inte alls varma...

Team Powertrain i Rimforsa (Naturgauiden Adventure Race) 2005. Intervju efter målgång i korta klassen. Trötta men lcykliga! Jag minns tydligt hur jag tittade på alla *galningar* i långa klassen som sprang, sprang, snorade, sprang, och tryckte i sig risgrynsgröt på korv. Och tänkte "nä. det där gör jag aldrig..."
Det kan ha varit här någonstans min multisportkarriär böjade... Team Powertrain har just tagit tredje-platsen i Griffin Trophy. Lägg särskilt märke till pannbanden in syntetpäls... de var inte alls varma...
Team Powertrain i Rimforsa (Naturgauiden Adventure Race) 2005. Intervju efter målgång i korta klassen. Trötta men lcykliga! Jag minns tydligt hur jag tittade på alla *galningar* i långa klassen som sprang, sprang, snorade, sprang, och tryckte i sig risgrynsgröt på korv. Och tänkte "nä. det där gör jag aldrig..."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)