antiklimax

Sjunker ner i soffan med en kopp kaffe. Har plötsligt blivit närvarande igen. Känner ryggen som värker. Undrar varför jag aldrig kan öppna flingpaketet utan att det går sönder. Skivar upp en halvtrist tomat från Spanien och tänker att i sommar ska jag minsann odla egna tomater på uteplatsen.

Har jobbat ganska mycket på sista tiden. Hade en deadline igår (inatt) och blev klart runt 01:30. Började jobba lite före sju igår morse. I några veckor har det varit mycket jobb, och den här veckan kulminerade det. Kroppen värker för att den inte får röra sig. (eller som en kollega sa: jag får lite ont i ryggen om jag inte tränar på tre veckor... du får ont om du inte tränar på tre timmar). Men det är svårt att hinna med när det är arbetsdagarna är 18 timmar långa... och även om de bara är 13-14 timmar och man rent teoretiskt skulle hinna så orkar inte kroppen. Nästan märkligt hur trött kroppen kan bli av intensivt tankearbete.

Men som sagt, i natt tog det slut! En hel helg utan några krav! Känns lite som ett antiklimax när det intensiva arbetet plötsligt tar slut (genom att man laddar upp en fil på en hemsida). Men nu laddar jag för träning! Ska bli underbart! Gäller bara att hålla sig så att jag inte drar på mig någon irriterande överbelastning.

slut från en som NJUTER av kaffe, morgon-TV och regnet mot ansiktet på morgonpromenaden till ica.