frottéhanddukar och mörkhyade byster

Jag har varit förkyld ett tag. Det är trist. Men jag vet att det kommer att gå över. En annan sak som oroat mig desto mer är att jag har haft väldigt ont i armen en tid. Inte öm. Det gör inte ont när jag anstränger mig. Däremot har vissa rörelser gjort att det huggit till i armen.

Nu är det lokaliserat. Jag är stel i ryggen och axlarna. Fruktansvärt stel. Och så en muskelinflammation på det. Några piller. Och en kur med övningar.

Jag stretchar som aldrig förr. Jag hatar att stretcha. Det gör ont. Kommer en klump i halsen. Jag vill sluta. Men nu fortsätter jag. För jag har banne mig bestämt mig. Även om jag inte vet exakt vilka berg jag ska klättra upp på nästa sommar så vet jag att dom kommer att vara utmanande och kräva sin kvinna.

Jag går på massage också. På en spa-salong. Jag får ta av mig i strumplästen och sitta bland en massa mjuka kuddar och dricka rött te. En nätt liten kvinna kommer och presenterar sig som "min terapeut" för kvällen. Hon visar in mig i ett rum fullt med vita handdukar, orkidéer, speglar och byster avbildande mörkhyade män draperade i djurhudar. Jag ska ta av mig alla kläder och lägga mig på traven av handdukar på britsen.

Sen börjar det. Varma handdukar. Massor med varm olja. Långa svepande rörelser. Avslappningsmusik. Och jag tänker "Det kan kanske bli bra, bara jag slipper oljan mellan tårna. Fast det var ju inte riktigt det här jag tänkte mig när jag bokade massage". Men jag inser snart att det bara var uppvärmningen. Den lilla kvinnan har fantastiska nypor. Medan vågorna slår mot stranden på CD-skivan kan jag knappt hålla mig stilla. Hon klämmer och trycker så att det tåras i mina ögon och jag får koncentrera mig på att andas.

Efteråt konstaterar hon försiktigt att jag var lite stel. Och att om jag inte gör något åt det kommer jag nog inte kunna röra armarna snart.

Små nätta kvinnor kan. Och skenet av vita frottéhanddukar och mörkhyade byster kan bedra.