Inbillning bland bojar

Idag har jag simmat igen. Coach stod på bryggan och gav instruktioner om övning efter övning. Och så kom vi till boj-övningen. Boj-övningen går ut på att ett par personer är bojar och resten simmar runt. Men bojarna har en mer dynamisk uppgift: de ska flytta sig så att fältet hålls ihop.

Det betyder, mina vänner, att man simmar varv efter varv mitt i smeten. Bland händer och fötter och magar.

Första gången, för ett par veckor sedan, trodde jag att jag skulle hata boj-övningen. Hata känslan av att bli nerdragen och översimmad och sparkad. Men jag tog ett ö-råd med mig själv. Om jag skulle vara harig här skulle det bli en plåga i kommande tävlingar. Så jag bestämde mig för att jag vill bli en bra simmare och att jag är en tuff tjej. Och att jag faktiskt älskar boj-övningen.

Faktum är att nu älskar jag boj-övningen. På riktigt. Den är fysiskt jobb, jag simmar så mycket jag orkar i tumultet som blir. En spark i ansiktet, någon som drar i fötterna. Men tusan vad kul!

Och tänk vad lite inbillning kan göra livet roligare.