huvudvärk

Igår var kroppen lite tung, och jag hade en envis huvudvärk som inte ville lämna mig ifred. Satt hemma och jobbade för att få en liten smula lugn och ro. Gårdagens träning bestod av ett kort spinningpass + coreball + lite löpning. Under löppasset fick jag ge upp och gå en liten bit. Det gjorde ont i magen och i huvudet så jag knappt kunde andas. Inte allls likt mig att ge upp - det brukar ju alltid vara att bita ihop och fortsätta som är det enda rätta. Men igår gick det helt enkelt inte. Och på något sätt en befrielse att "ge upp", och lyssna på kroppen. Det var så skönt att gå istället för att springa!

Man kan undra

vart våren tog vägen. Hela eftermiddagen igår verkligen vräkte det ner snö i Södertälje. Inte ens jag kunde motivera mig till att ge mig ut och springa (vilket delvis berodde på att jag inte hade packat tillräckligt varma löpkläder). Istället blev det dubbla spinningpass (först mitt eget och sedan Hannas). Kroppen kändes ändå ok efter helgens äventyr.

Igår var det vilodag: åkte till ikea, inhandlade en 37 kg tung byrå, och monterade den. Det var en väldig massa delar, kändes som en hel säck med skruvar och pluggar som skulle sättas på plats.

===========================
En helt annan kommentar om något som jag har funderat på länge: Det har varit en stor debatt om att skolor anställer lärare som inte är behöriga (dvs inte har lärarexamen), och hur fel detta är. I något fall hade man valt att anställa en person utan lärarexamen för man tyckte att den passade bättre, än en person med lärarexamen men som inte passade för jobbet. Skandal och skadestånd blev resultatet.

Igår presenterades resultatet från en undersökning som visade att lärarutbildningen i Sverige är undermålig. Studenter utan tillräckliga kunskaper slinker igenom utbildningen, och utbildningen ger inte förutsättningar för att studenterna ska kunna skaffa sig tillräckliga kunskaper. Är det då så konstigt att skolorna inte vill anställa dessa, och att personer utan lärarexamen ibland kan göra ett bättre jobb?

Minivättern

Jäser i soffan. Trött i benen efter minivättern på feelgood.

Det blev en succé! Ungefär tio personer körde alla fyra timmarna (förutom Fredrik och jag). Man kan undra hur man får kraft att sitta i en källarlokal med fototapet med bergsmotiv i fyra timmar. Men det var jättekul.

I början rinner svetten, men det är som att efter två-tre timmar finns inte mer svett som kan komma. Det gick åt mängder med saltgurka, bananer, bars och sportdryck. (Saltgurkan var verkligen toppen!)

Men nu är benen trötta, trötta. Hoppas att jag kan sova gott i natt och benen kan slappna av.

Dags.

Ska precis ge mig av till feelgood för dagens Vättern-pass. 4 timmar, 4 instruktörer, prisutlottning, energidryck, saltgurka. Ser med skräckblandad förtjusning fram emot 4 timmar i spinningsalen.

Har bytt däck på morfars bil som uppvärmning på förmiddagen (känns som att man inte gör annat än byter däck på olika bilar...), och laddat med pasta och smarrig lax.

Igår squash på morgonen och långpass löpning i kvällssolen på Tinnerö på kvällen. Underbart!

Dags att dra, rapport kommer!

Intervaller, människor och vila

Igår var det intervall-träning med löpklubben Akele. Hur kul (och jobbigt) som helst. På schemat stod spänstträning + 10x200 + 5x400 i den nybyggda inomhushallen. Några av löparna är riktigt riktigt duktiga, och det är suveränt bra sparring! Tog det dock lite lugnare idag än förra gången (som var någon vecka före Mallis), eftersom det passet gav mig sanslöst ont i vaderna (ovant underlag, nya skor och högt tempo. Jag kunde inte gå nerför trappor på flera dagar efter det. Trodde inte att en timmes träning kunde ge sådan värk...). Igår gick det bättre. Känner av vaderna idag, men inte så brutalt. Lite ont i vänster höft, men jag gissar att det är kopplat till doseringen i kurvorna på banan, och att vi joggade en hel del på det sneda underlaget.

Lyckligare efteråt! Och sugen på att känna mig som en *riktig* löpare igen! Har anmält mig till träningshelgen i Boxholm om två veckor för att få fart på löpningen igen.

Det är kul att umgås med likasinnade. Tänkte på det på Mallis, härligt att vara omgiven av cyklister. Jag blir som lite mer cyklist själv då (förutom att jag nog aldrig kommer att bli så pryltokig som många cyklister verkar vara. Jag vet ju knappt ens vad jag har för märke på cykeln... den är vit...) Samma sak när man tränar med de trevliga löparna - jag blir lite mer löpare då.

Men idag är det välförtjänt vila. Inspirerad av Mathias Fredriksson: "den som lyckas bäst är inte bara den som tränar bäst, utan den som är bäst på att vila. Den som är tråkigast på träningslägren". Fast jag tänkte ägna dagen åt att jobba... och ikväll ska jag gå kurs i "Silverlera". Men det är en annan historia.

Flera minnen

En bild till som minne från Mallis, tagen precis innan sista dagens bergspass.

Igår blev det lite styrketräning av överkroppen. Mötte cyklist-Fredrik på gymet och kände plötsligt ett väldigt behov av att förklara varför jag (i cyklisters och löpares ögon) är så korkad att jag styrketränar överkroppen: "du vet, paddlingsmusklerna...". Men vikterna var för tunga så jag fick inte fram något annat ljud än "ufff..." Idag är jag öm i händerna, och funderar på om jag ska behöva skaffa ett par (sånadär fjantiga) handskar att ha när jag styrketränar. Eller om jag ska skriva upp valkarna på paddlingskontot också.

Ikväll ser jag fram emot löpträning med Akele igen. Härliga intervaller!

svett

när man har alldeles för många och för tunga väskor, för tung ryggsäck, punktering på cykeln och så varm jacka att svetten rinner utefter ryggen. Då är det faktiskt inte kul att åka till jobbet.