Lovsång till vår västra granne

Vindlande fjordar. Stupbranta berg ner i havet. Hundratals meter höga vattenfall. Vårutslagna björkar i ena dalen, vinterkvist i nästa. Sol. Vassa bergstoppar. Fjällandskap. Vinterstängda fjällvägar. Hytter. 80 km/h på landsvägarna. Snö. Is. Granit. Sjöar. Bergstoppar. Skog. Fjällbäckar.

Jag är förälskad. Norge!

Kort sammanfattning av veckan som gått:
4 topptursdagar i Jotunheimen. 2 söndrskavda hälar. 1 "vilodag" med två-timmars crosstrainingpass upp för ett berg. 919 km i bilen. 3 klätterdagar. Massor höjmeter. 2 braskvällar (varav en med Eddie Medusa) Och en oräknelig massa småsår på händerna efter graniten i Hauktjern utanför Oslo.

Jag njuter. Jag ler. Och mitt huvud arbetar för högvarv.

Dagarna 3 och 4 i jätteland - sista uppdateringen innan hemkomst.

Fjärde dagen gick enligt rapporterna uteslutande till topptur på Store dyrhaugstindane, en topp på 2147 m och expeditionen trängtar efter mer, mer, mer, ge oss mer.

Bascamp tvivlar dock på denna riktighet då det inte går hitta dessa toppar på någon karta (på nätet) och länken som hittas leder till en portal som förmedlar allt från hotellövernattningar till livskamrater. I sanningens namn ska dock sägas att toppen finns med i artiklar på Wikipedia och att man där bland annat kan läsa att Store Dyrhaugstind ligger på delad 91:a plats över Norges högsta toppar.

Dag tre gick hela dagen till att gömma sig undan vresiga jättar och av ren självbevarelsedrift råder under sådana omständigheter fullständig radiotystnad.

Här slutar Support(er)s knapphändiga uppdateringar från basecamp eftersom det nu är dags för även för mig att ta semester.

Basecamp II - Nya äventyr bland bergen

Som bekant har äventyrarna gett sig av mot jättarnas rike, Jotunheim, men tro inte att Rosa kanoten vilar för det. Dagens teknik gör rapportering möjlig t.o.m. från Norge. Då Spanjoren skötte basecamp lite halvdant vid förra resan fick han inte fortsatt förtroende utan blev istället uppgraderad till expeditionsmedlem ;) Istället sitter Support(er) nu vid tangentbordet.

Första dagen på expeditionen innehöll bl.a. en fastkörning med bilen, ett besök utanför kartgränsen (som tur är tar inte världen slut bara för att kartan gör det, till skillnad mot förr i tiden då man kunde trilla över kanten på världen) och en topptur. De tappra deltagarna verkar trivas och må bra.

Dag två var minst lika innehållsrik. Dagens topptur var Fannaråki. Dagens väder var blandat - regn, dimma, sol - vad mer kan man begära? Tyvärr slutade dagen med ett antal skador och kirurg var tvungen tillkallas. Dessbättre rörde det sig ett skoskav och en trasig pjäxa som var tvungen att sys (bara pjäxan, inte skoskavet). Hoppet lever med andra ord om en lika bra tredje dag.

Fortsättning följer så snart nya rapporter inkommit.

Jotunheimen, här kommer vi!

Bilen är äntligen packad. Runekakorna är med. I morgon bitti drar jag och Spanjoren till Norge för att åka skidor och göra toppturer i en vecka.

Under tiden har Support(er) lovat att avge rapporter. Om vi har tur skriver han kanske lite egna inlägg här på Rosa kanoten också.

Vi hörs om en vecka!

Startplats till Stockhom Marathon till salu!

Stockholm Marathon har varit fullt sedan i höstas. Men nu har jag en startplats till salu!

Nä, det är inte min egen. Jag tänker springa, men tyvärr har en god vän fått problem.

Östermalms IP. Solsken. Startskott. Sveavägen. Sportdryck. Folkfest. Gärdet. Musik. Strandvägen. Västerbron. Saltgurka. Starka ben. Ont i magen. Västerbron. Stumma ben. Stadion. Ja! Jag gjorde det!

Behöver jag säga mer??!?

Mysigt med Sören

Topp tio av mina inomhus-pass. Någonsin. "Mysigt med Sören". Eller helt enkelt Hard Core Styrka. Med stepbräda, gummiband och hantlar.

Fasiken, visste inte att det fanns så många olika sätt att göra benböjar på. Och utfalls-steg och armhävningar.

Jag kämpar så jag gråter. Det brinner i benen. I armarna. Över allt. Och Sören skriver: "Ner med rumpan!", "upp med benet", "Spänn magen". Bara mysigt!!!

Back-åttor

Gårdagen bjöd på Back-åttor med Ia. Back-åttor är intervaller om 3 minuter som går i en åtta: varje varv upp och ner för Vallamassivet två gånger. I sann orienterar-andra springer vi blandat på stigar, gräs, väg och off-road. Mellan varje åtta blir det en minuts vila.

Grymma intervaller. Hade lättare att hänga på Ia den här veckan än förra. (Jag biter ihop och hoppas att snabbheten snart vill komma till mina ben. Lite som ett barn på julafton som väntar på tomten. Han kommer. Men det känns oändligt långt borta).