Bilder på berg

Här finns några foton från helgen.

Skärp dig!

Idag: ännu mer klättring. I Ågelsjön. Har jag satt mina första egna säkringar. Och fallit i dem. Ok, det var medvetna och planerade fall. Men ändå från en bra bit ovanför översta säkringen. Iiiih! Som i pirr i magen under den ganska skapliga luftfärden. Men framför allt "iiih!" som i att"jag vill klättra mera!" Jag vill bestiga berg. Jag vill lära känna graniten och sandstenen, kvartskristalerna och diabasen. Det är något magiskt med berg.

Och med klättring. De senaste 12 dagarna har det varit klättring 9. För mig som nybörjare är det mycket. Och nu är jag helt slut. På ett sätt som löpning, cykling, paddling eller skidåkning aldrig har kunnat göra tidigare, så har klättringen övervunnit mig. Punkterat mig. Jag är slut. Idag var det inte mycket som fungerade i klättringen.

Det behövs ett par dagars vila. Inte bara för att såren på fingrarna ska kunna läka. Utanför att kroppen och hjärnan ska komma ikapp. Visst saknar jag fysiken och rörelsemönstret. Men den stora utmaningen är ändå den mentala biten. För mig är det framför allt tre delar.

"Skärp dig". Med andra ord: fokusera. Allt fokus på nästa rörelse. Samla all kraft, kroppens alla muskler ska arbeta åt samma håll. Ibland under långa sekvenser av rörelser. Faktum är att jag märkt att ibland när jag ska göra svåra rörelser så blundar jag för att verkligen känna.

"Det går". Att bli av med mentala spärrar över att en sekvens ser svår ut. Eller var svår förra gången. Ofta ser saker värre ut än de är.

"Du duger". På klippan är jag nybörjare, sämst i gänget. Vet inte hur prylarna fungerar. Klättrar inte några svåra leder. Har inte en massa erfareneheter. Jag kan inte leda. Jag har inte varit på de häftisga ställena. Jag gör bort mig. Jag ser mest ut som en säl som kasar upp och ner på klippan. Jag ska erkänna att jag har svårt att vara sämst. Egentligen jämför jag mig inte med andra. Jag vet att jag är ny. Jag vet att de andra är på min sida, hejjar på mig. Men ändå känner jag mig uttittad och otillräcklig. Jag vill så mycket mer, vill orka mera, vill hänga med på mer. Vill kunna mer.

Jag jobbar på det när jag nu tar några dagars klätterledigt.

Ankare i Ågelsjön.

Med små, små myrsteg går jag mot att bli en klättrare. Idag har jag byggt toppankare på Ågelsjöns klippor. (Toppankare är den anordning på toppen av ett berg där man fäster sitt rep som man säkrar sig och sin klätterkompis med när man klättrar).

Efter klättringen ett pass på crosstrainern på Feelgood. Det var ganska folktomt för att vara en måndag (undrar hur många som satt ute på torget och drack öl eller åt kaffe såhär på Linköpings första sommardag?). Efter en timme på crosstrainern stapplade jag av. Kanske snäppet tröttare än jag egentligen vill erkänna. Att det ska vara så svårt att erkänna tröttheten?

I morgon blir det intervallpass på cykelpasset på Feelgood. Jag kommer även att köra cykelpasset på torsdag. Så om du inte ska springa Blodomloppet, kom och cykla med mig!

Några bilder från Bohus

Bohusläns Klätterklubbs klubbstuga.

På Skyggeberget. Gustav och Björn gör andra replängden.

Johan klättrar på Skyggeberget.

Natten till fredagen och halva fredagen spöregnade det, så vi tog en vilodag och gjorde en långtur vid vattnet vid Ramsvik i väntan på att klipporna skulle torka.

Klippor och hav.

Det är scenic. Jag kan inte säga annat.

Fyra dagar bland röd bohusgranit.

Trettiotalet tält på en trädgård till ett torp i Bohuslän.
Friends.
Karbiner.
Mockabryggare laddade med espresso.
Coach-tejp.
Rövarhistorier.
6+
Pannkakor på Trangiakök.
Bergkirstis Polska.
Liggunderlag.
Mammut-byxor.
Mössor.
Prismaster.
Rep.
Kritpåsar.
Såriga fingrar.
Färje-parkering på gården.
Solskyddskräm.
Slitna böcker med beskrivningar av Bohusläns klippor.

Fyra fantastiska dagar vid Bohusläns röda granitklippor. Ge mig mer!

Multiträning

En dag med multiträning.
Backintervaller på lunchen. Uppvärmning, sedan 22 minuter upp och ner för en ganska brant och skapligt lång backe. Riktig sommarlyx: att ta av tröjan och springa i bara toppen. Det är så underbart att känna vinden mot magen.

Kvällen bjöd på spinningpass och core. Och sedan raka vägen till Hangaren för ett klätterpass. Det bästa med att vara multisportare är omväxlingen!