Leda!

Är jag en riktig klättrare nu? Har lett min första led. Och min andra. Korpberget. Sätta egna säkringar. Kammar och kilar.
"Du sätter väl bra saker?" frågar mina vänner som är med.
"Självklart. Bara sånt som jag skulle kunna hänga upp min mamma i"
Det är en frihetskänsla att leda upp. Att klättra upp, lägga dit säkringarna. Att vara på väg till någonstans där ingen har varit tidigare. Eller ja. Just på det här berget så har ju många, inklusive mig själv, varit uppe tidigare. Men ändå. Känslan av att kunna bestiga berg!

Spana in tjejen på toppen... Hon har precis lett sin första trad-led...

För övrigt säger jag stort grattis till Anders Fransson som sprang in på en fin 51-plats i Stockholm Marathon igår! Kalasbra sprunget.

Dagen efter...

Vaknar med huvudvärk som påminner om en rejäl bakfylla. Smalbenen är söderrivna. Och jag är lycklig. Spanar in KARs hemsida och ser att det redan publicerats foton och att jag har fastnat på några...! Här är några länkar.

Starten
Snitslad cykling
Flying fox
Landning

Även tiderna har publicerats - obligatoriska analysen kommer snart. Men glatt konstaterar jag att vi vann med runt 18 minuter. Ovanligt stora segermarginaler för att vara Dam Elit i multisportcupen...

Jag vill också tacka Kolmården Adventure Race för en kalas-tävling! Suveränt arrangemang, kalas-kul banor med mycket olika karaktär på sträckorna! Lagom av allt. Och exemplarisk banlängd, jag tror att mix, dam och herr-täten i stort sett växlade inom tio minuter vid varje växling! Det är mycket roligt att känna att man ligger i täten tillsammans med de andra klasserna! Jag kommer definitivt tillbaka nästa år!

Först!

Idag var det vår dag på KAR - först över mållinjen. Superskönt!

En rätt så utpumpad person

Prisutdelning i Dam Elit på Kolmården Adventure Race.

Dagen före

I morgon är det dags för Kolmården Adventure Race. Skönt att tävla på hemmaplan. Och spännande att tävla med Kristin, vi har aldrig teamat tidigare. Allt är packat. Som vanligt är jag knyter sig magen - har jag inte glömt något.

Trött så att jag ser i kors. Och har jag inte lite ont i halsen? Kommer jag att orka hänga med Kristin? Hittar jag dit?

Längtar, och vill att det ska bli i morgon. Att vi ska stå på startlinjen. Att startskottet ska gå. Att ha sex-sju timmar lycka framför oss.

Ett offentliggörande och sju minuter

Så. Plötsligt har det blivit officiellt. Jag sitter i fikarummet på jobbet och känner att det är dags att bekänna. Hör mig själv berätta om mina storslagna planer.

Jag ska göra en fullängds triathlon. Och inte vilken som helst. Siktet är inställt på Norseman Xtreme Triathlon. En av världens tuffaste. Augusti 2010.

Känner hur det blir allvar. Känner hur det pirrar i magen där jag sitter i soffan. Och jag tänker "undrar just hur många gånger jag kommer att ångra det här?"

Kommer tillbaka till mitt kontor. Ser att jag fått svar från tävlingsarrangörerna kring min fråga om anmälan. Anmälan öppnar i november. Och förra året hade loppet blivit fullt på sju (7) minuter. Så den första utmaningen verkar vara att alls få vara med i tävlingen...

utvärdering av runekakorna.

På allmänbegäran: här kommer en utvärdering av de energibars (baserade på knäcksmet) som jag bakade i vintras (torsdagsbaket).

1) Konsistens.
Det är viktigt att få lagom hårdhet på knäcksmeten. Tips: laga kakorna i stekpanna, koka ganska länge, och gör kulprovet (se vilken "vår kokbok" som helst som finns i din närhet).
Till konsistensen hör också det man drygar ut med, dvs det man häller i knäcksmeten. Mina blev lite mjöliga. Jag anar att det beror på för mycket torkade kikärtor och för lite torkad frukt.

2) Energiinnehåll.
Mina får godkänt (se tidigare inlägg: torsdagsbaket).

3) Smak.
Nja. Som sagt, lite för mjöliga. Och lite för icke-söta. Mina energibars fick verkligen inte någon godissmak. Som sagt: färre torkade (och torra) kikärtor och mer torkad frukt.

60 minuer lycka

Dagens träning bjöd på 60 minuter ren och skär lycka. Och ungefär 54 min mjölksyra.

Styrkepass med Sören på Feelgood. Passet börjar med blandade utfallssteg, benböj och upphopp. Med Sören som går runt och "hjälper till" genom att trycka på ens axlar. Idag kom mjölksyran i mina ben efter ungefär två minuter (undrar om det kan hänga ihop med spinningpasset jag körde innan...) Efter ett tag blandas benövningarna med armhävningar och plankan. Åter igen med Sörens goda hjälp. Det sticker, bränner, svider i armarna. Mina stackars spagettiarmar!

När jag tror att jag ska dö är det dags för triceps-dips. Och för att ta fram gummibandet. Axlar, rygg och armar. Mjölksyra efter två minuter. Underbart! Till sist magstyrka. Det här verkar vara enda biten där jag har ett litet övertag ännu. Ingen mjölksyra. Bara skönt trötta magmuskler.

Jag kan inte säga annat än att jag älskar det!