Adventskalender - 8 december

....

Vill du se stjärnorna ta dig en titt omkring.

Vem e de som bestämmer om man blivit nånting.

Jakten på framgång och succé gör människan blind.

Livet är större än materiella ting.

....

Kapten Röd, Stjärnorna finns här.

Härligt gung. Det går att cykla på trainern eller spinningcykeln till den här. Man blir trött i benen då. Tungt. Långsamt.

Men mest av allt handlar det om klättring för mig. En lång, underbar, regntung resa till Lofoten. Jag känner doften av havet och graniten.

Adventskalender - 7 december

Tack support(er), för introduktionen till Lars Demian, och till en av de låtar jag tycker är roligast att köra på en spinningklass: Serenad 04:15. Tempot ändras, takten utmanar, texten underhåller om man inte orkar trampa, känslan i låten är smått hysterisk. Och så älskar jag Demians röst.

Jag gissar att Lars Demian inte är den typen som går på spinningpass, kanske mer en sån som frågar sig vad det ska vara bra för: att sitta och trampa och svettas och inte komma någonstans. Men jag struntar i det.

Det börjar med ett stadigt och ganska snabbt tempo....

Vakna Susanna, ja, vakna min vän. Vid ditt fönster jag sjunger min sång.

Morgonen gryr det är blåsigt och kallt där jag står under din balkong.

Jag har tagit med mig en flaska champagne och blommor till kärlekens pris.

Så skynda dej älskade hör nu min bön innan grannarna ringer polis

....

...som fortsätter...

Lyssna Sussanna, ja, lyssna på mig.Det är något jag måste förklara.

Att jag lånade pengar och stack ifrån dig. Det kan vara lite svårt att försvara.

...och fortsätter...

Och smyckena du ärvt av din mamma och din farfars gyllene ur.
Dom tog jag till en pantbank men snälla du bli inte sur.
Nej, vad ska väl du med juveler? Du är ju så vacker ändå.

.... tills tempot blir lugnt (och vi lassar på massor motstånd)...

Men nånting händer. Nu ljuset hon tänder.Nu vaknar min sömniga brud.
Fönstret slår upp och där står Susanna så skön i sin nattliga skrud.

.... innan det bara brakar iväg på slutet (och vi spurtar, upp för backen)...

Ska du kasta ut mina saker? Nej, men akta min grammofon.
Gitarren krossas mot gatan. Och i vinden blåser skjortor av nylon.

Adventskalender - 6 december

Årets adventskalender innehåller musik att träna till, eller att bli träningsinspirerad av.

Helst springer jag i skogen, utan musik. När jag är i skogen behövs ingen musik, inget tidsfördriv. Jag bara springer på och är fri. Men i stan vill jag gärna ha lurar på distanspassen. Musiken får mig att hitta rytmen, steget. Och att försvinna bort en stund. In i mig själv och min löpning.

Jag börjar nästan varje pass på samma sätt: med Lars Winnerbäcks skiva Singel. De börjar med låten "Elden"

"

...

Ja jag har hört att du har skaffat en lägenhet nu och stadgat dig
Och det är tjatigt att vara på rymmen jämt,
det är så mycket man borde ha klarat av vid det här laget och bestämt

....

Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp"

Och där är jag igång. Benen springer av sig själva och tankarna far sin egen väg. Jag är stark, snabb och lycklig.

Ärligt talat, jag vet inte varför jag lyssnar på den här skivan varenda distanspass i stadsmiljö. Jag är inget Winnerbäck-fan och har aldrig varit. Hallå! Jag är uppvuxen i Linköping och hängde med de svartklädda te-drickande. Då var det helt otänkbart att gilla Lasse. Det har suttit i. Men rytmen i låten får fart på mig, och får mig att älska att springa.

Not to follow the trend

Igår kväll: efter en lång dag på jobbet. Det är kallt, mina fingrar blir vita på vägen hem. Det är någon disfunktion jag har, alltid på vägen hem från jobbet blir mina fingrar iskalla och blodet försvinner från dem. Det gör det jobbigt att hålla i ratten till bilen och att bära in väskan från parkeringen.

Men jag ska banne mig ut och springa, jag är så värd det. På med löparkläder och ut. Äntligen. Det går lätt att springa idag. Låter tempot långsamt öka i mörkret. November är slut, sega, mörka november. December är här, men osmakliga blå och röda ljusslingor i trädgårdarna. Och adventskalender.

Shit! Det är den 5:e december. Och jag har ju haft som vana eller tradition eller ovana eller vad man ska kalla det att ha adventskalender på Rosa Kanoten. Men bättre sent än aldrig... igår sprang jag och klurade på teman och ikväll, 6:e december, börjar Rosa Kanotens adventskalender.

Och ni, kom ihåg vem det var som började med detta: att inte börja tidigare och tidigare (i motsats till julskyltning i augusti och semlor till annandag jul). It's not to follow the trend, but to be the trend setter.

Ett brev betyder så mycket...

För mer än tjugo år sedan hade posten en reklamkampanj med budskapet "Ett brev betyder så mycket". (Ja, det är en sång som Thore Skogman skrivit också, men den har jag ingen närmare relation med). Jag och en vän klistrade klistermärken med bilder av tjocka brevduvor och hjärtformade pennor lite var stans. Vet inte om det hela ledde till att det blev fler brev skickade. Men det peppade mig i alla fall i mina intensiva brevväxlingar. Särskilt en brevrelation minns jag. En vän, vi skrev långa, långa brev till varandra. Ofta med vändande post. Hon var kanske den som kände mig bäst, trots att vi bodde hundra mil från varandra.

Förstås ebbade kontakten ut efter några år, men minnet är ändå starkt. Nu skriver vi mail och skapar elektroniska dokument, men jag kan ändå känna att det är något speciellt med anteckningar skrivna på papper och med en penna. Det är något särskilt med att det bara finns en kopia och man kan inte hur som helst skriva ut fler. Och tiden och tingen. Pappret med texten har verkligen befunnit sig på en plats vid en tid, för att senare, rent fysiskt, finnas på en annan plats vid en annan tid.

Det kom ett brev i min brevlåda häromdagen. Inte ett fönsterkuvert, utan ett vanligt, riktigt brev. Det var jag själv som skrivit det, till mig själv. Jag skrev det i samband med en kurs i somras, och det är mina reflektioner och en lista med saker jag tyckte att jag skulle ta tag i. Det är skönt att läsa det. Jag förundras över hur klok jag var. Jag minns mina tankar och inser att trots att det bara gått några månader så har saker i mig förändrats en smula.

Jag bestämmer mig för att skriva fler brev till mig själv.

tv-kock eller produktutvecklare

Här finns ett inlägg från Mitt Andra Liv.

Fläktsäsong

Som vanligt lördagssimning, och fika hos Ingvar. Lite längre än vanligt, det var ju ändå 3:e december. Efter fikat ger jag mig ut i butiksmyllret vid Kungens Kurva för att köpa en fläkt. En helt vanlig bordsfläkt. Har man en trainer så behöver man även en fläkt.

Letar mig igenom flera butiker - bara värmefläktar och elfiltar bland kaffebryggare, kolsyremaskiner och extra snabba strykjärn. Var har bordsfläktarna tagit vägen?

Kommer till slut in i en butik längst bor på området. Det är folktomt och tre expediter står vid kassan. "Jag skulle vilja ha en bordsfläkt". De ser upp och en säger "Då pratar du med rätt person". Bordsfläktsexperten slår på sin dator och förklarar att han har dem på lagret - det är ju inte riktigt säsong just nu.

Medan han hämtar fläkten står jag och funderar. Vadå inte säsong? På sommaren behöver man ju ingen bordsfläkt, då sitter man ju inte på trainern utan kör utomhus istället.