Årets adventskalender innehåller musik att träna till, eller att bli träningsinspirerad av.
Helst springer jag i skogen, utan musik. När jag är i skogen behövs ingen musik, inget tidsfördriv. Jag bara springer på och är fri. Men i stan vill jag gärna ha lurar på distanspassen. Musiken får mig att hitta rytmen, steget. Och att försvinna bort en stund. In i mig själv och min löpning.
Jag börjar nästan varje pass på samma sätt: med Lars Winnerbäcks skiva Singel. De börjar med låten "Elden"
...
Ja jag har hört att du har skaffat en lägenhet nu och stadgat dig
Och det är tjatigt att vara på rymmen jämt,
det är så mycket man borde ha klarat av vid det här laget och bestämt
Och det är tjatigt att vara på rymmen jämt,
det är så mycket man borde ha klarat av vid det här laget och bestämt
....
Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp"
Och där är jag igång. Benen springer av sig själva och tankarna far sin egen väg. Jag är stark, snabb och lycklig.
Ärligt talat, jag vet inte varför jag lyssnar på den här skivan varenda distanspass i stadsmiljö. Jag är inget Winnerbäck-fan och har aldrig varit. Hallå! Jag är uppvuxen i Linköping och hängde med de svartklädda te-drickande. Då var det helt otänkbart att gilla Lasse. Det har suttit i. Men rytmen i låten får fart på mig, och får mig att älska att springa.
2 kommentarer:
Julen räddat - Tack / Raine
Vilken tur!
Skicka en kommentar