Igår sprang jag intervaller på en mörk asfaltsväg. En kilometer åt ena hållet, en kilometer tillbaka. Progressivt. Fyra gånger två kilometer på isiga vägar. Lite kallt, lite jobbigt att andas.
Jag tänker på delmål.
Förstås är hela träningen upplagd mot ett större mål, men på vägen delmål som i träningsperioder, veckor och enskilda pass.
Jag tror att delmål är viktiga. Ett intervallpass som det igår är ett bra exempel. En intervall i taget. Jag springer första: 1/4. En kilometer, halvvägs. Fram till backen, fram till huset med tre adventsljusstakar. Fram till nästa lyktstolpe. Fram till vilan.
Men där i mörkret insåg jag att det inte bara är delmål som behövs. På den mörka, isiga vägen tog jag fram bilden av Kalmar, och den avslutande marathon-löpningen. Varmt och soligt, och jag kunde riktigt känna hur flåsandet där i decemberskogen skulle göra mig starkare i Augusti.
Så: delmål är bra. Men målet, visionen, drömmen finns där bakom.
Idag har jag tagit jullov. Aktivit undvikit att städa. Istället styrketränat, bakat, kört ett pass på trainern, bränt mig på fingrarna och nästan kokat färdigt risgrynsgröt. Dammråttorna ligger troligen kvar till i morgon. Jag far till Vårby och simmar ikväll istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar