Förstå vem man är

Igår när jag vandrade hem efter att ha varit firat en kompis som har tagit sin lic-examen fick jag plötsligt en insikt hur dan jag är.

Jag har alltid föresatsen att ge 120% i allt jag gör. Vill så gärna satsa allt, bli så bra som jag bara kan bli. Det gäller det mesta: jobbet, löpning, cykling, drejning, skidåkning, segling, fotografering.

Jag doktorerar, och vill bli världens bästa: lever, drömmer, tänker, andas ekvationer. Sedan dyker nästa utmaning upp: keramiken. Kan inte sova på nätterna för att jag är uppslukad av keramikens möjligheter. Så är det löpningen. Hur ska jag bli bättre? Bästa tränings-schemat? Vad ska man äta? Löpskolning, intervaller, långpass... Och så blir jag irriterad, stressad när jag inte blir så bra som jag vill.

Igår insåg jag varför: jag satsar alltid minst 120% på det jag gör. Men jag vill satsa på kanske fem olika saker, samtidigt. Det blir 600%, och det är 500% mer än 100%, som är "allt". En ekvation som inte går att få ihop. Det låter enkelt nu, men det har inte varit enkelt. Det har varit enormt stressande att aldrig nå sina mål.

Min egen bild av mig själv kanske börjar ändras: jag är en mångsysslare! Hur gärna jag en vill vara en "nörd" så kommer jag aldrig bli det. Jag kan satsa stenhårt på saker, men jag varken kan eller vill prioritera bort andra saker.

Kanske visas splittringen i 2008 år tävlingsplan:
Stockholm maraton, Tjejvättern, Dalslands kanotmarathon och multisportcupen...

Slutsatserna är två:
1) Det är klokt att ibland tänka igen sina värderingar och prioriteringar.
2) Multisport måste vara den perfekta idrotten för mig :)

I morse var det ett lugnt löppass i regnet, och i eftermiddag ska jag dra ner till gymet. Ipod + roddmaskin + bålövningar. Perfekt inför DKM :)