Vänner?

Simning i morse igen. Det måste ha hänt något med tekniken, idag kändes det som att jag simmade i utförsbacke! Plötsligt simmade jag om inte bara tanter som utför "svansim" (ni vet, med huvudet torrt, och ordentligt sträckt nacke för att inte blöta ner lockarna. Det brukar inte gå hejdlöst fort. Och de måste ha hulk-muskler i sina nackar!!!), utan jag lyckades även passera några andra bröstsimmare. Wow!

Kvällen bjöd på ett styrkepass på feelgood. Promenerade dit, och käne inget i mitt ben. Tänkte köra crosstrainer till uppvärmning, men efter 6 minuter och 12 sekunder stack det lite försiktigt i smalbenet. Hoppade genast av (förstås!). Antar att det är de senaste dagarnas flytt som gör sig lit påmind.

Såg en Friidrottaren på gymmet idag. Friidrottaren och jag brukar träna samma tider (typiskt sena kvällar), och båda hänger mest i vi i rummet med skivstänger och fria vikter. Dessutom ser våra övningar inte riktigt ut som de andra "gymråttornas". Har dessutom mött han i friidrottshallen i vintras. Jag betraktar oss nog som "bekanta", trots att vi inte riktigt (inte alls, faktiskt) har pratat med varandra. Kan man bara prata med en vilt främmande människa rakt ut? Eller är man påflugen? Hm. Jag ska nog våga, för jag är väldigt nyfiken på Friidrottarens träningsövningar.