Tänker föräldrar verkligen så? Att barnens idrottande kan vara en investering? I ett par artiklar i DN framställs möjligheterna. Här kan vi även hitta en lista över i vilka idrotter vinst-chanserna är störst. Bland annat kan man räkna ut att det ungefär 3 gånger så stor chans att kunna leva på sitt fotbollsspelande som att kunna leva på tennis. Bandy ligger ytterligare lite bättre till, chansen är 0.0006 mot 0.0004 för fotboll. Friidrott kommer långt, långt efter. Undrar var multisport hamnar?
Jag undar även var glädjen, talangen och njutningen tog vägen? Jag tror faktiskt att dom flesta (utom möjligen Stefan Holm (kommentar under OS: "Jag hoppar för att vinna. Så kul är inte höjdhopp")) väljer idrott efter vad som är kul?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, jag hoppas för allt i världen att man väljer utifrån vad som är kul. Sedan är det klart att har man det som jobb kan det inte vara kul jämt (Sanna och Stefan). Givetvis påverkas man i sitt val som ung otroligt mycket av media, men om det går så långt så att föräldrarna väljer idrott åt sina barn utifrån förutsättningarna att tjäna pengar på dem, då är idrotten illa ute.
Skicka en kommentar