En behändig distans

Jag har gjort randonneur-premiär. Randonnée är franska och betyder "lång färd". Jag älskar det på skidor. Och nu har jag provat cykelversionen. På cykeln går det ut på att cykla långt, minst 20 mil. Med sig på banan har man ett stämpelkort, och på strategiskt valda platser går man in på en bensinmack eller butik och får en stämpel som bevis på att man varit där. (Läs mer på cykelklubben Fredrikhofs hemsida).

I tisdags fick jag höra att Åsa arrangerade ett randoneur-lopp i Tumba i helgen. I torsdags anmälde jag mig. I fredags velade jag: racer med grövre däck eller mtb med slicks. Till slut kittade jag mtb:n med släta däck, tejpade fast ett par stänkskärmar. I går, lördag, ställde jag upp mig på startlinjen och trampade iväg. Insåg snart att det bara var jag som tyckt att mtb var ett bra alternativ...

Kanske lite överambitiöst att första ute-cyklingen för säsongen skulle bli 20 mil. Men humöret var gott, och vi trampade iväg genom ett grå-brunt Södertörn. Det blev en bra tur. Halvvägs hann jag, Åsa och Henrik upp fem andra cyklister som hade gått ut lite hårt.

Ömmande knän emellanåt, men inget "farligt" ont. Ömmande rumpa. Lite regn. Lite sol. Monotont cyklande. Underbart! Tack Åsa och Henrik för en fin bana, och en fin dag!

En nöjd Randonneuse.

Åsa. Som tyckte att "20 mil är en behändig distans".