Livet är förändring.
För en tid sedan tog det slut med min pojkvän. Jag kände mig som en trebent pall där ena benet plötsligt brustit. Eller som en katt som kastats ut från tredje våningen. Passerar andra våningen och allt snurrar. Ingen kontroll på vad som är upp och ner. Men jag vet att jag kommer att landa på fötterna.
Letar mitt spår, mina mål. En del av min tillvaro försvann. Den ska fyllas med ny tillvaro. Det är läskigt och svårt. Men ganska skönt. Jag gillar förändring.
Passerar första våningen. Fortfarande snurrigt. Men då och då får jag glimtar av marken, stabiliteten. Klättrar Bergkirstis Polska. Känner mig stark. Ser en annan person säkra vårdslöst och falla nästan ner i marken. Känner mig svag. Cyklar och det går bra - stark. Springer och får ont i magen - svag. Paddlar på fredagkvällen - stark. Sover dåligt - svag. Morgonpromenad - stark.
Jag börjar närma mig marken. Jag har en plan. Dags att fälla ut landningsställen. Nu kör vi!
3 kommentarer:
En sanlöst tuff tjej fixar det här galant!
Och skulle du få lite törnar vid landningen så kan du få stödja dig på oss.
Åsa och Henrik
Ta det lugnt... Börja försiktigt, och välkomment tillbaka till bloggosfären :)
Tack Åsa & Henrik (jag såg er allt när ni var ute och cyklade i söndags), och tack Joel. Kul att vara tillbaka igen. Åtminstone på bloggsidan :)
Men jag tänker att man brukar ju klippa ner bärbuskar för att de ska komma upp igen starkare. Jag hoppas att jag är lik en bärbuske.
Skicka en kommentar