En klätterhelg i Bohuslän. Precis kommit till min mors lägenhet i Linköping. Den ligger mitt i stan. Har öppnat dörrar och fönster för att på lite drag. Hör bilar. Längtar tillbaka till tältet, myggen, liggunderlaget, brasan som sprakar, röster från klättercampingen.
Har inte duschat än, njuter en sista stund av doft från salt, svett, jord.
Det har varit tre bra dagar. Roligt och underbart förstås (det är det att klättra i Bohuslän). Men jag tänker tillbaka på utmaningarna jag kraffsat lite på. Det låter så lite, men det är rätt stort.
1) Fallit helt oväntat i mina egna säkringar (en röd C4:a)
2) Klättrat på topprep tills jag bara föll av. Om och om igen. (Det låter så enkelt, och det är enkelt i teorin. Men inte så himla enkelt i verkligheten. Om leden är lång och töjningen i repet gör att fallet blir 3-4 meter ändå)
3) Klättrat förbi en orm i en spricka. Utan att få panik. (jag har en ologisk, panisk skräck för ormar. det stämmer inte alls med min image, men jag kan inte göra något åt det).
4) Blivit svettig om händerna, varit nära att falla av, men inte blivit rädd utan bara arg och bitit ifrån och klättrat upp.
Små mentala hinder som övervunnits och som gör att jag såhär i efterhan känner mig lite starkare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar