Livrädd.

Sitter i ett mötesrum på jobbet. Han på andra sidan bordet smusslar med något under bordsskivan. Det prasslar. Han för snabbt handen till munnen. Det skramlar lite mot mot hans tänder. Några minuter senare är det dags igen. Han sitter diskret och matar in halstabletter i munnen. Andra rosslar i halsen. Hostar. Nyser snörvlar. Några är febriga. Andra har ont i magen.

Jag känner mig paranoid. Hela världen verkar vara februari-förkylda. Min förkylning har precis lämnat mig. Den var seg, men nu är den banne mig borta. Och nu sitter jag här och funderar på om jag ska försöka sluta andas. Och kanske bruka någon form av skyddshandskar. Tanken far genom huvudet när jag håller i pennan till whiteboarden: den som höll i den här sist kanske var sjuk och nös i handen och sen tog i pennan? Hur länge lever bakterier som har fastnat på pennor?

Jag skäms lite. Borde slappna av. I-landsproblem? Nojja? Jag vet. Men just idag råkar jag bo i ett I-land och jag vill ju verkligen inte bli sjuk igen. Det är så förbaskat trist.