Mjölksyra, trötthet, och kvinnor

Jag läser med stort intresse i den kompetenta boken "Aerob och anareob träning" av Lars Michalsik och Jens Bangsbo (M&B). Eller ja, jag har ju svårt att avgöra om den är kompetent och det som står i den är sant och riktigt. Men det mesta är förtroendeingivande förklarat. Bland alla fakta är här några reflektioner.

1) Mjölksyratröskel. Ett vanligt test för träningsupplägg är att mäta mjölksyratröskeln, dvs den pulsnivå när musklerna bildar precis lika mycket mjölksyra som blodet klarar av att forsla bort. M&B menar dock att mjölksyratröskeln är ett alltför osäkert mått. Dels beror mjölksyraproduktionen på vilken typ av fysisk aktivitet som används i testet (intensitet, varaktighet), och dels så mäter man mjölksyrahalten i blodet och inte i musklerna (vilket ju är det man är intresserad av). Däremot så föreslår M&B att mjölksyratest kan användas för att mäta träningens effekt, om samma test upprepas före och efter en träningsperiod.

2) Trötthet. Man har tidigare trott att trötthet vid kortvarigt arbete berott på hög mjölksyrakoncentration. Dock har senare undersökningar visat att så inte är fallet. I ett test genomförde samma försökspersoner två omgångar intensivt arbete med en viloperiod emellan. När testpersonerna var utmattade mättes mjölksyrahalt och pH-värde, och dessa skilde sig markant åt i de båda fallen.
Istället tror man nu att det kan vara koncentrationen kaliumjoner runt musklerna som leder till trötthet. Musklerna utsöndrar kaliumjoner, och vid hårt arbete så räcker inte kroppens mekanismer (sk kaliumpumpar) för att kontrollera koncentrationen. Kaliumjonerna hämmar nervimpulserna till musklerna. Detta gör att musklerna inte längre kan användas - vi blir utmattade.

3) Trötthet II. Vid långvarit arbete tror man att det är glykogeninnehållet i musklerna som sjunker som orsakar trötthet. Vid arbete på 1-2 timmar (ca 70-80% av max) är det storleken på glykogendepåerna i musklerna som begränsar arbetstiden. Vid längre arbete (och lägre belastning) är det snarare tömning av leverns glykogeninnehåll som leder till utmattning. Därför förespråkar M&B en något mer kolhydratrik kost för aerobt tränande personer.
Man noterar även att en aerobt tränad person dels har större glykogendepåer än en otränad, och dels större fettförbränning vid samma arbetsbelastning. Därför är en aerobt tränad person uthålligare.

4) Kvinnor. Jag läser om olika fysikaliska mätetal som är viktiga för idrottare. Utan att förklara mina påståenden om vad som är eftersträvansvärt (läs själva i boken!) noterar jag följande:
- Man ska ha låg vilopuls. Och kvinnor har generellt högre vilopuls än män.
- Man ska ha stort andningsdjup (liter luft per andetag). Och kvinnor har generellt mindre andningsdjup än män.
- Man ska ha liten andel kroppsfett. Och kvinnor har generellt dubbelt så stor andel kroppsfett som män.
Och så fortsätter det genom hela boken. Sensmoral? Jag behöver inte gråta blod för att jag är långsammare och svagare än killarna jag tränar med. Det räcker med vanliga tårar.

I dagens DN

kan man läsa att Tre Kronor (hockeylaget) sjunker i värde. Förstasidan på sportbilagan ägnas åt det faktum att en "storslalom tävling utan svenskintresse" lockade fyra gånger så många tittare som matchen Sverige-Ryssland (i Euro Hockey Tour i södnags).

Föga förvånande, måste jag säga. Och tycker att nyheten ändå inger lite hopp om svenska folket.

TV-sport på vintern i Sverige domineras "hockeykväll", "hockeyspecial", Euro Hockey Tour (som just avlöste Channel One cup där Sverige spelade mot Finland i lördags), "hockeysnack", Elitserien, Allsvenskan, NHL.... Det är väl inte så underligt att vi ledsnar? Hit med lite omväxling!

Blanda ut det enformiga med skidor på längden och tvären, curling (denn underbara tv-sport!), backhoppning, skridskor, konståkning, ... och varför inte lite volleyboll, gymnastik, dans, och inomhusfriidrott, inte bara med fotbollsproffs som gör inhopp i de lägre divisionerna i innebandy...

I dagens DN kan man även läsa Mats Bergstrand som skriver "vi kan inte längre läsa". Budskapet är att internet har lärt oss att snabbt scanna genom rubriker och sammanfattningar, vi orkar inte längre läsa hela texter. Han ger källor som menar att bristen på läsande inverkar på förmågan att tänka.

Jag kan bara hålla med, för att citera Nicholas Carr "En gång i tiden var jag en djupdykare i ordens hav. Nu glider jag omkring på ytan som en jetskiåkare". Många är de (vi?) som hänger på trenden, allt ska gå snabbare, vara kortare, fort, fort vidare till nästa. Avslutar med en hälsning från Maryanne Wolf:
"Djup läsning är oskiljaktig från djupt tänkande", och så ägnar jag en liten stund av min dag år just långsamt läsande i en god bok: "Långsamhetens lov - eller vådan av att åka moped genom Louvren" av Owe Wikström.

Nextopia

Jag läser Micael Dahléns bok "Nextopia". Boken handlar om "Livet, lyckan och pengarna i Förväntningssamhället".

Några av grundidéerna i boken är att vi idagens samhälle kan få vad som helst, när som helst, var som helst. Med flera exempel framför Dahlén tesen att framtiden alltid uppfattas som bättre - förväntningarna ger en större lycka en nuet. Tex, iPhone blev utsedd till bästa telefon innan den ens fanns på marknaden. Radioheads senaste skiva var betydligt dyrare före den släppts.

Det är därför filmindustrin producerar trilogier. Strax före det är tid för film nummer 2 blir film nummer 1 i ropet igen. Förväntningarna på film 2 stiger, och vi konsumerar film 1 (och lunchlådor, nallar, muggar och samlarbilder) igen.

I förväntningssamhället, skriver Dahlén, är vi aldrig bättre än vår nästa grej. Allt är bättre före vi har gjort det eller köpt det. Sedan är det dags för nästa.

Han skriver att det har aldrig varit lättare att uppleva lycka (det gör vi i och med våra förväntningar). Däremot har det aldrig varit svårare att förbli lycklig. "I Förväntningssamhället är gift liktydigt med 'upptagen men öppen för förslag'".

Allt detta kan tyckas stressande. Att aldrig få vara nöjd och lycklig, utan att ständigt vara på jakt efter framtiden. En av Dahléns poänger är att det är såhär världen har blivit (pga teknik, media, samhälle), och genom att acceptera det nya förhållningssättet och utnyttja det till vår fördel så kan vi idag bli mindre stressade.

Ja, tänker jag. Han ha vissa poänger i det han skriver. Visst är förväntningarna ofta stora, och kanske ibland bättre än själva genomförandet. Han har en inställning om att det har blivit ett Förväntningssamhälle för att människor är skapade på detta sätt och att evolutionen har gjort att vi klarar att leva i ett sådant samhälle (men stopp ett tag! Evolutionen ändrar inte så mycket på bara en generation! Inte än i alla fall...). Visst kan det finnas en del tänkvärt - det är ganska skönt att det är tillåtet att ha förväntningar att glädjas åt.

Men samtidigt. Det är med nuet. Det här med att sitta lutad mot en husvägg och känna solen i ansiktet. Eller regnet mot kinderna under ett långpass i november. Jag måste nog läsa Dahléns bok en gång till för att förstå hur jag ska ställa mig till den.

Det här blev långt. Och i Förväntningssamhället så skulle det inte vara någon som orkade läsa alltihopa. Åtminstone inte utan att samtidigt titta på nyheterna, sms:a några kompisar och käka lunch.

Sommarens kompis

Igår kom ett paket med posten, en bok jag beställt på inrådan av Fredrik Wandus:

Den handlar om träningsupplägg, och förklarar var "strength training is something else than lifting weights every day". Ser verkligen fram emot att läsa och fundera på hur man lägger upp ett bra träningsprogram. Det blir sommarens kompis. Frågan är bara hur man kommer ihåg allt intressant och bra som man läser.

Idag stod morgon-simning på schemat. Testade en ny approach, att inte hänga på låset kl 7, utan att glida ner till bassängen någon timme senare. Kändes som ett bra beslut när jag såg skogen av färdigsimmade tanter i duschen. Tyvärr var det dock så att vid 8 började simskolan, så vi som var kvar fick knö ihop oss på bara hälften av banorna, så det blev lite trångt i alla fall. Inga större problem ändå, eftersom det är en 50-metersbassäng, och tanterna på min bana simmade i en "klump". Fokuserade på längre distanser idag, och blev riktigt trött i slutet av passet.

Efter simningen tog jag mig en frihet som vi doktorander kan få ha på sommaren: en espresso på stan tillsammans med en artikel jag skulle läsa! Gott!!

Nedan: en nybadad som njuter av tillvaron :)