Va? Vänta, den här låten känner jag inte igen!

Jag hade övat så att magen kändes svullen som en plånbok full med gamla kvitton. Jag hade lyssnat och lyssnat på Madonna och Seal (nä, de är inte mina favoriter, men vad gör man väl inte för att göra ett bra pass).

Det börjar bra. Deltagarna ler lite gran när jag berättar att det är premiär. Jag får igång stereon. Men sedan är det ingenting som låter som hemma. Jag känner inte igen låtarna över huvud taget. Jag tror att jag får till ungefär rätt övningar i rätt låt, men bytena blir helt improviserade. Inte ens plankan-låten med Bryan Adams får jag till. Hemma har den känts ganska lång. Nu var den över i ett nafs.

I rena paniken lyckas jag sätta sista låten i stort sett utan fel. Stretch. Det grejjar jag. Åh, vad jag hoppas att jag inte har skrämt bort några deltagare! Några säger att det var det roligaste core-passet någonsin - man hade ingen aning om vad som skulle hända här näst. Komplimang? Jag vet inte. Men de såg ändå lite glada ut efteråt.

Efter passet måste jag bli av med en massa panik-känslor. Attackerar crosstrainern, spyr ut min förtvivlan för mina underbara instruktörskollegor, och avslutar med alla benstyrkeövningar jag kan komma på (magen och ryggen har så att säga fått sitt efter de senaste veckornas intensiva core-övande).

Går hem till min mor för att vara kattvakt, och halvspringer upp för trapporna till femte våningen. När jag ska stoppa nyckeln i låset minns jag att jag var supertrött i benen... Och nu sitter jag här med missarna i knäet och allt känns lite bättre.

Nu är premiären avklarad. Nu kan det bara bli bättre. En hel vecka att öva inför nästa gång. Man kan inte göra fler misstag än jag gjorde. Och för att se ljuset i mörkret: mitt pass som jag hittade på idag var i alla fall jobbigare än orginalet :)

När inte andra ser på

På mitt core-ball-pass i veckan frågade en av deltagarna lite försiktigt om det kan ha varit mig hon såg på gräsmattan nere vid ån några kvällar tidigare. Med en kille, och vi låg på magen och gjorde något som såg underligt ut. Men som hon sa "man vill ju inte stirra för mycket".

Jo, nog var det jag alltid, och P. Vi ägnade oss åt "hemma-core", fast på en gräsmatta (tyvärr med lite för mycket gås-bajs på). Och jo, endel av övningarna är av den typen att man helst gör dem när ingen annan ser på...

Här kommer några bra övningar.
Simning. Utgångsläge: ligg på mage med benen i nittio grader och lyft överkroppen. Lyft benen in och ut samtidigt som du sträcker armarna. Lyft ihop benen, och dra tillbaka armarna. Repetera tills det inte går mer.

Ringar. Utgångsläge: ta stöd på armbågar och rumpa, lyft fötterna strax ovanför marken. Rita stora ringar med fötterna. Fyra åt varje håll och byt håll. Minst två gånger åt varje håll innan vila.

Armhävningar med vrid. Gör armhävningar som vanligt, men mellan varje armhävning så vrider du upp kroppen. Gärna med en hantel i handen som du vrider upp.