en kalasvurpa

Idag: cyklade hem på min (risiga) A-till-B-cykel (med inbyggd back-simulator). In på gården, sista tramptaget och bara glida in till cykelstället. Men då hoppar kedjan, eftersom jag står upp förlorar jag balansen och får till världens kalasvurpa. Hål på byxorna, styret snett och nyckeln böjd i låset. Omtumlad. Snabbt upp. Det var väl ingen som såg mig? Hälsar på några damer som kommer ut ur en port. De säger ingenting. Pust, de kan inte ha sett mig.

I efterhand ångrar jag grymt att hjälmen inte satt på huvudet, och är lite stolt över skrapsåren på knäna (coolt...)

Sedan blev det jobba, jobba, jobba, 120 minuter spinning, jobba, jobba, jobba, äta glass, jobba.... zzzz...zzzzz... nu sover jag nästan.

Det var kul att cykla idag, men andra hälften var det svårt att få upp pulsen. Det tog emot i benen (kanske för att jag hade bestämt mig för att köra extra tungt för att få lite styrketräning i benen). Det här med mjölksyra och puls och cykling och löpning är en gåta. Löpning: hög puls, mer sällan mjölksyra (om man inte springer backintervaller förstås). Cykling: lägre puls, mer mjölksyra. Måste nog reka lite mer om hur det egentligen ligger till.

dags att knoppa!