Inte alltid roligt.

Snörade på mig skorna och gav mig ut på långpass löpning idag. Det gick förvånansvärt bra med tanke på passen igår. Valde lite kaxigt svängen runt backarna i Pershagen. Några av dom är rätt branta. Och vääldigt långa. Kanske ett lite väl offensivt vägval såhär i efterhand.

Luffsade på i mitt 5:30-tempo, och funderade över det kloka i att vara ute och springa i två timmar. Tänk vad mycket jobb jag skulle ha kunnat göra istället under tiden. Två timmar är lång tid. Och tänk vad mycket mindre ont i magen jag skulle ha haft då. Åter igen samma fråga, är det värt det? Är de där sista minuterna på maran värda den här smärtan i magen?

Men så kom solen fram. Joggade på mjuka grusvägar mellan fält och skogar. Helt enkelt underbart! Kom in i löparkoman, tankarna flyger iväg på egen hand. Jag bara njuter!

Okej. Sista kvarten var en plåga igen. Magen värkte, och sista kilometern fick jag dra ner på tempot rejält (annars hade det kunnat bli MYCKET pinsamt). Men på det hela taget: visst är det värt det!