Självplågare

Vissa pass ska man förmodligen inte köra. Idag var ett sådant.

Sömnbristen var enorm. Ringarna under ögonen stora och svarta. Men ändå, jag kan inte riktigt ge mig, måste hålla min plan. Så jag ger mig iväg till Gröndal.

Allt känns tungt: att behöva stå bredvid svettiga farbröder på crosstrainern, att göra situps och plankan, att plösen i skorna korvar sig, att jag har glömt handduk och måste låna en i receptionen, att grabben som gör bänkpress frustar högt, att passet jag ändå inte tänkte gå på var inställt.

Allt sådant som jag i vanliga fall inte bryr mig om är öken nu just idag. För att riktigt plåga mig själv drar jag till med några rehab-övningar för benen. Ni vet, dom där övningarna man gör med lätta, lätta vikter. Många, många repetitioner.