Jag hade tänkt mig en tidig cykeltur i morse, men när jag vaknade och drog upp persiennerna öste regnet ner. Jag skyller på att min mtb är utlånad, och racerna fortfarande är hyffsat ren, och beslutade mig för att skjuta cykelturen tills det blir uppehåll. Istället ett trippel-pass på feelgood med crosstrainer, spinning och core.
På måndag är det premiär för mig som core-instruktör. Första gången jag kommer att köra ett förkorreograferat pass. Det känns läskigt, eftersom jag oftast brukar "improvisera" i mina pass, beroende på vilka jag har framför mig i salen. Jag är ganska ovan att slaviskt följa ett program. Mitt mål är att alla ska vara lyckliga och trötta efter ett pass med mig, och sugna på att komma tillbaka (så fot träningsvärken givit med sig :)
Det finns många instruktörsstilar. Några exempel från spinningsalen...
- "Mind-Mannen" som pratar om tankar och kraft. Monoton musik och mycket fokus på tankarna.
- "Senare-Stina" som gång på gång påminner om vad som kommer senare. Om tre minuter är det fartökning, om 14 minuter är det återhämtning, om 7 minuter...
- "Musik-Maja" som har passet perfekt timat till musiken och som cyklar genom spinningpasset med ett stort leende (hur orkar hon?)
- "Kom-igen-nu-Kalle" som inte verkar upptäcka att passet är för tufft och att deltagarna antingen hänger utmattade över styret eller ägnar sig åt att dricka vatten (bra ursäkt för att få en paus...)
- .... (kom med förslag!!! Hur är just din spinninginstruktör???)
Men grejjen är att de flesta stilar funkar. Man blir trött i spinningsalen. I alla fall så länge man vrider motståndsratten åt höger :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar